Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-09-18, 08:03
  #1
Avstängd
PenisOchPungs avatar
Var ute och avnjöt en kopp kaffe på ett cafe igår, jättemysigt, tills det plötsligt stormade in två vandrande tält med säkerligen 15 ungar efter sig totalt. Man kunde se hur personalen ville neka dem inträde men såklart så knöt de väl näven i sina fickor.

För att göra en lång historia kort så blev det rena rama kaoset därinne. Ungarna sprang runt och skrek konstant, klättrade på borden, förstörde flera glas med mera - medans föräldrarna bara satt där och gapade på varandra. Inte ett ord till ungarna att lugna ner sig. Efter ett tag så fick jag liksom alla andra också nog och gick iväg, var sugen att skälla på dem men pallade inte att få skrikande somalier efter mig.

Detta är inte första gången jag lagt märke till detta fenomen, och ni har säkert också berikats av det.

Nu när jag tänker på det så tror jag inte heller att jag någonsin sett en arab/afrikan leka med sina barn.

Är detta bara någon slags kulturkrock? Är invandrarföräldrarna faktiskt bra på att uppforsta sina barn? Dela gärna med er av era erfarenheter och tankar!
__________________
Senast redigerad av PenisOchPung 2018-09-18 kl. 08:11.
Citera
2018-09-18, 08:35
  #2
Medlem
Europes avatar
Vad som är bra uppfostran beror ju på vad man vill uppfostra barnen till.

Sedan kanske somalier inte riktigt lägger samma energi på att kontrollera och vägleda sina ungar. Lever man fortfarande i en tradition av att barndödligheten är högre och man skaffar sig många för att motverka ett visst svinn, så blir kanske inte engagemanget per barn i snitt lika högt som när moderna svenskar har en eller högst två telningar vars framtid de oroar sig för?

Dessutom kommer de svenska föräldrarnas engagemang vara mer inriktat på att ungen ska anpassa sig till ett modernt västerländskt samhälle (något som av förklarliga skäl kan vara rätt svårt för en analfabetisk somalisk mor som knappt talar svenska, studerare eller jobbar med svenskar, bor med svenskar eller överhuvudtaget umgås med svenskar att erbjuda), samt inte minst klara av studier. Sedan har ungdomsbrottslighet m.m. ökat även bland svenska barn i modern tid, då föräldrakontrollen av barnen har minskat p.g.a. att barnen idag inte arbetar i hemmet eller med fadern utanför hemmet (där man har koll 100% på dem hela tiden), utan ungarna har stora delar av dagen då de kan driva omkring utan övervakning av vuxna (i regel sker den övervakningen högst under verksamhet ledd av skol- och förskolepersonal, men knappast på väg till- och från skolan, eller ens raster, för att nu inte tala om en stor del av barnens fritid och när de hänger med kompisar). Kanske hade somalierna satt ungarna i arbete, om de hade levt under mer traditionella former, istället för att låta dem härja fritt när de blir försörjda av svenskarna och inte behöva arbeta för sitt uppehälle?

Men visst, jag har själv noterat det där fria härjandet från afrikanska barn när de är med föräldern i t.ex. livsmedelsbutiker. Och då menar jag svarta allmänt, för jag kan inte på rak arm minnas att någon av dem har varit somalier. Det är faktiskt just enbart med svarta jag har noterat det där. Det är inte ens så att ungarna behöver vara elaka eller jävliga på ett medvetet sätt, men de får springa fritt, skriker och hoppar, knuffar till och klättrar på främmande, står vid lösgodiset och stoppar in dem i munnen, suger på dem och stoppar tillbaka dem o.s.v. Kort sagt, kanske skulle även svenska barn bete sig så om svenska föräldrar inte sa till dem och höll koll på dem, men poängen är att svenska föräldrar inte brukar låta deras barn bete sig hur som helst i t.ex. en livsmedelsbutik.

I förbigående har jag stött på mer störigt och direkt illvilligt beteende från MENA-ungar, men de har då varit ett kompisgäng och har inte varit med någon vuxen. Notera att jag inte vill generalisera här, utan nämner bara att jag har varit med om det några gånger (medan jag som vuxen inte har varit med om det med vita barn). Jag har även varit med om väldigt trevliga och respektfulla MENA-ungar (och svarta barn) när jag t.ex. har varit ute med hunden och de vill klappa den och tala om hundar. Jag minns speciellt en unge som beklagade sig över att dennes föräldrar inte lät honom ha en hund, men hans kompis hade en och sedan berättade han en massa om den. Den hunden hade verkligen gjort ett enormt intryck på honom!
__________________
Senast redigerad av Europe 2018-09-18 kl. 08:38.
Citera
2018-09-18, 08:36
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PenisOchPung
Var ute och avnjöt en kopp kaffe på ett cafe igår, jättemysigt, tills det plötsligt stormade in två vandrande tält med säkerligen 15 ungar efter sig totalt. Man kunde se hur personalen ville neka dem inträde men såklart så knöt de väl näven i sina fickor.

För att göra en lång historia kort så blev det rena rama kaoset därinne. Ungarna sprang runt och skrek konstant, klättrade på borden, förstörde flera glas med mera - medans föräldrarna bara satt där och gapade på varandra. Inte ett ord till ungarna att lugna ner sig. Efter ett tag så fick jag liksom alla andra också nog och gick iväg, var sugen att skälla på dem men pallade inte att få skrikande somalier efter mig.

Detta är inte första gången jag lagt märke till detta fenomen, och ni har säkert också berikats av det.

Nu när jag tänker på det så tror jag inte heller att jag någonsin sett en arab/afrikan leka med sina barn.

Är detta bara någon slags kulturkrock? Är invandrarföräldrarna faktiskt bra på att uppforsta sina barn? Dela gärna med er av era erfarenheter och tankar!



nej svartingar vet inte hur man uppfostrar barn men visst det är inte alla svenskar heller ta bara min fru som ett exempel hon är svensk + 1 tredje dels tysk och hon ser mellan fingrarna jämt gör min dotter något dumt så lyfter jag upp henne går in och bäddar ner henne och ryter till att kan hon inte sköta sig så får hon ligga där resten av dagen utan tv o sådant och inte ens 5 minuter senare kommer frugan och börjar dalta jag säger ifrån till frugan och frugan börjar skälla på mig och bråka o ha sig så jag låter frugan göra allt,,

för tar jag så mycket som disken då kommer frugan inte göra ett skit sen o bara ligga på soff locket och ställa kaffe muggar över allt så nej svartingar och 90-talister är är jävla skräp inget o hänga i granen jag själv funderar på o lämna kärringen men funderat på det länge så jag är precis som dig knyter näven i fickan och hoppas på att skiten ska ändra sig men det alldrig gör det
Citera
2018-09-18, 09:16
  #4
Medlem
Silver.Swe.s avatar
Less is more. Givetvis är det en ren omöjlighet att ge en dräglig uppfostran till mer än 3,4 barn samtidigt. Pressar man under en livstid ur sig fler än 5 ungar (för att håva in diverse bidrag) så är det skrivet i stjärnorna att det kommer vara en konstant tornado runt dessa.
Citera
2018-09-18, 09:53
  #5
Medlem
Din titel säger invandrare vilket är rätt brett, men jag antar att du menar afrikaner och araber efter att läst din text? Dom araber jag känner som inte är muslimer verkar lika bra på att uppfostra sina barn som vilken annan svensk familj som helst, kan tänka mig däremot att många muslimer kan vara för hårda mot sina barn, både psykiskt och fysiskt. Kanske samma med många afrikaner, däremot tror jag dessa invandrarbarn uppfostras att få en tjockare hud och lite tuffare psyke jämnfört med väldigt många svenska barn som blir veka män och bortskämda kvinnor.
Citera
2018-09-18, 10:22
  #6
Medlem
Det som fungerar i det här fallet Somalia, fungerar inte i Sverige.
Som svensk skulle det antagligen inte fungera i Somalia heller, om vi alltid ställde oss sist i kön, för att tåligt vänta på vår tur. Maten skulle redan vara slut och troligtvis även uppäten när vi till sist nått vårt mål.

Det är nog bara för oss att vänja sig vid att barn kommer att förvildas i avsaknad av föräldrars vägledning. Även vissa svenska barn kan också bära sig åt, utan att medföljande förälder lyfter ett endaste ögonbryn.

Som utomstående och ansvarsfull vuxen, undrar jag vad som skulle hända om jag lade mig i? När skulle jag i så fall lägga mig i och framför allt, hur skulle föräldrarna reagera?

Om föräldern tacksamt skulle ta emot min tillrättavisning och använda sig av den som en hjälp till att lyckas med sin barnuppfostran?
Eller ställa sig på de förvildade barnens sida och peka ut mig som problemet?

Eftersom det oftast handlar om invandrarbarn /föräldrar, finns språkbarriären. Stor risk för missförstånd och att jag själv får stå och skämmas som "barn -och invandrarfientlig" surgubbe. Allt medan barnen svärmar vidare och bygger på invandrarföraktet.
Citera
2018-09-18, 10:42
  #7
Medlem
Det beror väl helt och hållet på vilket land de kommer ifrån. Men somalier har ju en låg IQ, vilket kan antas innebära svårigheter att föregå som gott exempel inför sina barn. De skaffar också ett olämpligt stort antal barn, som är svårare att uppfostra naturligtvis. Men du kan väl titta på Familjen annorlunda också och se hur dessa svenska familjer beter sig på allmänna platser...

Sedan har vi alla invandrare med hederskultur, som t ex kurder, som verkligen är direkt olämpliga föräldrar. Fadimes pappa, som f.ö. är fri sedan mars i år, har skrivit en bok om hur han definitivt njöt av att döda sin egna dotter. Som han kom med till Sverige, utan att acceptera att vi inte har samma osjuka kultur, som han sett växa upp... Mamman vittnade väl till hans fördel också i hovrätten om jag inte minns fel.

Övriga från Mellanöstern är ofta skrikiga och våldsamma. Klart att de inte uppfostrar sina barn efter vår kultur när de själva har en stark ovilja att acceptera kulturen i sitt nya land.
__________________
Senast redigerad av Roxic 2018-09-18 kl. 10:45.
Citera
2018-09-18, 13:32
  #8
Medlem
Skulle vilja säga att det är antingen eller, stenhård diciplin eller inte alls oftast efter vad jag sett.
Citera
2018-09-18, 15:54
  #9
Medlem
sommarlovs avatar
Jag avskyr att möta mina grannar, välutbildade och bra jobb både mannen och kvinnan.

MEN! Deras ungar, flickan alltid steget efter, tyst och ska inte märkas, pojkarna är rena aporna som ska klättra och riva på allt!

Va fan, liksom.
Släpp fram er dotter och styr pojkarna korrekt!
Citera
2018-09-18, 20:08
  #10
Medlem
postvagns avatar
Personligen har jag upplevt som att människor från MENA-länder (båda föräldrarna) är riktigt dåliga på uppfostran. Men det kanske blir så när man tvingas gifta sig med sin kusin? Har rest en hel del i Europa och Öst-/Sydafrika. Självklart fins alla versioner i hemländerna. Precis som det finns vita ungar i Sverige som mer verkar vara uppfostrade av vargar än sina föräldrar.

Anyhooo. Min erfarenhet i EU är att folk från MENA (som sagt ovan) är helt värdelösa på barnuppfostran. Ser bara apati i deras ögon (mest kvinnorna). Men de skaffar ju i regel 3-7 barn också.

Skulle säga att från typ Kenya och nedåt i Afrika, samt undantaget i arabvärlden (Iran) är de inte så annorlunda. Skulle tom säga att många Västafrikanska familjer med små barn har bland de mest väluppfostrade ungar man kan tänka sig. Om det beror på att de får stryk annars låter jag vara osagt. Men det är min upplevelse. Sen beror det nog på föräldrarnas livssituation.
Citera
2018-09-18, 22:59
  #11
Avstängd
Ja, beror väl på vilket land de kommer ifrån, antal barn, utbildningsnivå osv. Något jag har märkt med en hel del mena/afrikaungar är att de verkar ha adhd, och inte bara vanliga myror i brallan som ungar överlag. Far kors och tvärs, och föräldrarna varken vet eller bryr sig vad de är. ge dem sedan godis på det så blir det inte en lugn stund. Sedan talar många invandrare så högt, kan ju smitta av sig, ta plats annars finns du inte. Svenskarna är generellt lite mer försynta och curlar sina ungar istället, blir hispiga om minsta lilla fel uppstår, ungen blir lite kall osv. Ser ofta på invandrartäta områden att de får ränna sent om kvällarna, även de små. En sak som väldigt många andra verkar ge sina barn men inte svenskar (och det kan jag tycka svenskar sakna i det hårdnande klimatet) är kaxighet och skinn på näsan. Lite Zlatan-stuk eller vad man ska säga.
Citera
2018-09-19, 12:32
  #12
Medlem
QuisCustodiets avatar
Bra och bra, man uppfostrar barn olika beroende på vilket sammanhang man vuxit upp i, tror jag. Själv är jag halvengelsk, och kan säga att bara mellan England och Sverige (som ändå är hyfsat samma kultursfär) så skiljer det sig ganska mycket vad gäller hur man ser på barn, hur barnen ska uppföra sig och vad som är okej att göra för att uppnå önskat resultat. På samma sätt så tycker jag mig se skillnader i Sverige mellan olika socioekonomiska grupper.

Men hursomhelst. Som någon som jobbat mycket i och mot skola och som har två barn i skolålder skulle jag säga att något som är väldigt påtagligt är olika föräldrars engagemang i barnens skolgång. Det är inte en regel utan undantag, men generellt är svenska (särskilt medelklass-) föräldrar väldigt duktiga på att dyka upp på alla möten och ta del av all information, och invandrarföräldrar (främst då från Nordafrika och Mellanöstern) har en tendens att inte dyka upp alls. Jag har ofta tolkat det här som en brist på engagemang. Man vill gärna att det ska gå bra för barnen i skolan och man ger ofta skolpersonalen mandat att tillrättavisa skarpt, men man är inte närvarande själv. Samma sak med lek och läggdags: ser sällan föräldrar med viss kulturell bakgrund vara ute och leka med sina barn, och barnen verkar få vara uppe och ute precis hur länge som helst.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback