Om ett halvår skiljer jag mig - Tips och råd

För att göra en lång historia kort: Jag och frugan har varit tillsammans i ca 15 år. För fem år sedan fick vi en son och mer eller mindre direkt så började hon använda honom som ett vapen. Ofta när vi blev osams så hotade hon med att hon skulle begära egen vårdnad. Det var inget som jag fäste speciellt stor vikt vid då jag varken trodde att hon kunde få igenom något sådant samt att det var något som sades i stridens hetta.

Hon uppförde sig också jäkligt illa mot mina föräldrar och syskon så fort de närmade honom. De fick knappt hålla honom. Frågade de om de kunde hjälpa till med något så fick de fräsande svar tillbaka. Inga liknande tendenser visades alls mot hennes egen familj. Det är säkert inte helt ovanligt att mammor blir lite så här när de får barn då de så klart är närmre sin egen familj, men detta var alltså helt absurt och liknades mest vi vuxenmobbing.

Så vid ett tillfälle då vi inte var upprörda kom det fram att hon faktiskt tänkte gå efter ensam vårdnad om vi separerade och att detta berodde på att hon "tänkte vara egoistisk".

Jag blev naturligtvis bekymrad och bestämde mig för att snacka med en advokat för att få reda på hur det hela fungerade vid en eventuell separation. Och det visade sig att det faktiskt inte var helt omöjligt att jag endast skulle få begränsad kontakt med min son om frugan gick efter det innan sonen blev 3.

Så nu stod jag alltså med en fru som jag verkligen tvivlade på var någon jag ville leva med, men riskerade att tappa min son (under ett antal år) om jag gjorde något åt det. Jag ställde upp mina alternativ:
- Ställa ett ultimatum
- Vänta till sonen blev 3 och ställa ett ultimatum
- Vänta till vi var klara med barnaskapandet

Jag ville ha fler barn, men ville ogärna skapa en ny familj som min son kanske inte skulle känna sig helt delaktig i. Så jag gick efter (3).

Så för drygt 2 år sedan fick vi en dotter och nu blir det alltså inte fler barn. Vi har inte speciellt många bråk längre, men det beror mest på att jag bara biter ihop. Dessvärre innebär det också att jag blir mindre och mindre sugen på att fortsätta leva med min fru för var sak jag sväljer.

Visst kan saker och ting ordna upp sig, men jag räknar med att skilja mig om ett halvår.

Och det är här jag behöver er hjälp. Vad ska jag tänka på för att få möjlighet att tillbringa så mycket tid som möjligt med mina barn ifall en separation ska avgöras i tingsrätten?

Jag är en närvarande far som har en bra relation med mina barn. Jag hämtar och lämnar ett par dagar i veckan på dagis, är med på aktiviteter och utvecklingssamtal.

Hjälp!

Du ska vara en vettig förälder såklart.

Se till att du har tid, plats och prioriterar dem. Prata gärna med din arbetsgivare när ni separerar och förklara den nya situationen och lämpligen kanske att du är tillgänglig extra mycket tex varannan vecka å lite mindre varannan.
Se till att sätta barnens bästa framför dina egna behov av olika slag samt ev ”behov” att bråka och tjafsa med mamman.
Visa att du förstår att de är bra för barnen att ha en så friktionsfri relation till båda föräldrarna som möjligt. Säg från början att du vill ha delad vårdnad med växelvis boende.
Fördel såklart om ni bor hyfsat nära varandra.

Reta inte gallfeber på mamman så att du drar igång nåt bråk osämja hämndbegär svartsjuka etc

Ha hyfsat rent och snyggt hemma hos dig. Gör inget olagligt, missbruk eller våld.

Hur svårt ska det vara? De flests föräldrar har delad vårdnad och växelvis boende nuförtiden om än med vissa gnabb dem emellan ibland.

Min skilsmässa var enkel och "snäll", men det var ändå skönt att ha papper på allt som vi kom överens om, från allt om barnen till det ekonomiska. Om det riskerar att bli en stökig skilsmässa skulle jag även se till att om möjligt spela in så mycket som möjligt av det som sägs och ha en advokat som verkligen kan familjerätt redo från början (men det verkar du redan ha).

I övrigt, som du redan fått svar om: hel, ren, passa alla tider och bråka och hota inte, men var bestämd från första stund och undvik att hamna på det sluttande planet av för dig negativa kompromisser som slutar nere i fördärvet utan barn. Godkänn inte att barnen flyttar till en annan stad, och om (ex)frun gör det eller hotar med det, låt advokaten lösa det omedelbart!

Du har alltså ett halvår på dig att positionera dig till att bli säker på att du får halva vårdnaden. Tja, det ska nog gå.

Jag gissar att du har en ordnad livsstil, inget olagligt inget knark? Minsta lilla sånt måste du annars lägga av med NU och tillbringa de närmaste månaderna med att gömma alla bevis. Detta inkluderar saker som anses omoraliska så som otrohetsaffärer. Du skall vara vit som snö. Börja spara varje månad om du inte gör det - inte för att få undan pengar men för att ha papper på att du kan planera din ekonomi.

Sen ska du nu bli världens bästa pappa, främst när det gäller officiella saker som lämnar pappersspår eller vittnesmål. Du SKA ta mer än hälften av VAB-dagarna. Kan du lägga om jobbet så du hämtar och lämnar mer på dagis? Säg att du vill avlasta frugan, se om det hjälper till i er relation. Du måste också profilera dig med dagispersonalen, de ska minnas dig som den där omtänksamma pappan. Alltid i tid, alltid stort tålamod och glada tillrop till barnen. Prata alltid lite extra med personalen, fråga om vad de ska göra och har gjort, ojja dig över teckningar, pärlplattor osv. Se till att de minns dig. Har de dagar eller projekt där föräldrar kan vara med står du först i kön.

Avlasta din fru mer - uppmuntra henne att gå ut med kompisar osv medan du glatt tar barnen. Kan hon åka bort över en natt på typ spa-helg så är det perfekt. Dokumentera allt med sms-konversationer eller Facebookinlägg - helst båda. Vid alla tillställningar ni bjuds på erbjuder du dig att köra så hon kan dricka ett par glas. Se till att de ni är hos minns det.

Ta med barnen ut på roligt. Inget avancerat - lite lekplatser, barnvänliga museer eller liknande. Gör det ofta och regelbundet med gott humör. Dokumentera!

Se till att hennes kompisar ser detta, och prata om barnen med dem. Byt historier om sjukdagar, pysselideer, mattips osv. Se till att de vet att du tar VAB och gör en massa saker med barnen.

Säg inte ETT ONT ORD om deras mamma till någon! Inte ens folk hon inte känner eller dina vänner. Du skall vara ett under av barnvänlighet och samarbetsvilja. Är hon sen annorlunda så är hon en bitch.

Det kan bli ett tufft halvår med vissa uppoffringar men det kommer att bli tuffare att ta 100% av ansvaret varannan vecka. Så det är lika bra att börja nu.

Det låter som rätt beslut, utifrån det du har skrivit.
Du har redan fått väldigt bra råd här i tråden.
Tänk på barnen, i alla lägen.

Ett bra råd jag kan ge är att inför varje beslut du ska ta, fråga dig själv detta: Kan jag förklara för mina barn när de är vuxna varför jag agerade såhär?

Är svaret ja, fortsätter du. Är svaret nej, ska du kanske tänka om.
Ibland säger man och gör förhastade saker, men på det här sättet kan man undvika det lite.

Så länge du lever ett skötsamt och ordnat liv så kommer hon inte kunna ta dina barn ifrån dig. Mitt råd är att försöka dokumentera saker psykfallet gör som ställer henne i dålig dager för att kunna vara helt på säkra sidan. Hämndlystna kvinnor kan arbeta riktigt smutsigt. Underskatta aldrig detta. Ett annat tips är väl att börja försöka gömma undan lite tillgångar redan nu på ett smart sätt om du är personen som sitter på pengarna i förhållandet.

Den första prioriteten som TS bör ha är att se över ekonomin. Talar nu av egen bitter erfarenhet.

Begär man skilsmässa så är risken stor att det bli rosornas krig. Kriget kommer sedan att vinnas av den som har mest resurser.

Ta kontrollen över familjeekonomin. Avsluta gemensamma åtaganden som kreditkort som hon kan belasta, men som TS måste betala. Öppna ett eget konto som lön mm förs över till.

TS bör tänka på att när han väl släpper bomben så kommer hennes hela tankevärld att gå ut på att göra livet så besvärligt som möjligt för TS. På alla sätt och vis. Hon kommer att få hjälp av alla sina väninnor med tips och tricks om hur hon ska komma ur äktenskapet med plus på hand.

Sätt av ett antal timmar på att planera hur ekonomin ska se ut och planera hur det ska se ut när betänketiden löper ut. Vem ska ta över familjens bostad mm. Konsultera gärna någon jurist.

Nåt som inte är det enklaste men som gör allt så mycket bättre både i nutid och på sikt, inte minst för dina barn är om du och din fru (snart ex fru) kan vara vänner.
Få henne mjukna i tanken på att gå skilda vägar (vilket hon säkert redan har) men att ni ändå har mycket gemensamt.
Det finns/fanns ju en anledning till att ni blev ihop från början och faktiskt varit tillsammans i många år.
Försök att förenas i att detta val är det bästa.
Blir du vän med henne så kommer hon inte att ställa till med en massa skit och ni undviker bråk osv.
Barnen kommer då också slippa ångest över att mamma och pappa bråkar om saker dom inte förstår.
Bråk och tjafs är nog de som gör delad vårdnad svårast så kan ni förstå hur den andra vill leva sitt liv och acceptera det samtidigt dom ni tänker att barnen alltid kommer att vara era gemensamma så kan de flyta på bra.
Det är viktigt att ni kommer att kunna prata med varandra under resten av era liv (eller i alla fall tills barnen är vuxna).
Försök att gör allt så smidigt som möjligt för barnen. Det syns inte alltid på barnen vad som sker i deras huvuden när föräldrar går skilda vägar men de påverkas alltid mer eller mindre så försök att göra det så bra som möjligt för dom.

Ordnat liv med arbete, ekonomi, bostad osv utgår ja ifrån att du redan har.
Bostad nära dagis/skola och mamman kan vara bra så dom så småningom kan gå till/från när dom blir mer självständiga.

Lycka till!

Tänker inte dunka din rygg.
För mig låter det som att du faktiskt älskade denna kvinna innan barnet förändrade henne.
Vad har du gjort för att förbättra er relation, förutom att planera fler barn inför en skilsmässa?
För mig är du en lika stor bov i dramat då du tillät din fru att förändras. Att sedan skaffa fler barn samtidigt du planerade en skilsmässa.... Har du kanrkat bort ett logiskt tänkande?

Men ok.
Jag ska lugna dig.
Om du bara håller dig lugn i rätten o bemöter hennes falska argument med "Det får stå för henne" så kommer du långt.
Du däremot ska erkänna de sakliga argumenten hon har. Kanske bäst att börja fundera på dig själv o din förändring då hon knappast är en ensam bov i dramat.
Du ska sedan lyfta fram dina fördelar o själv ge fan i att slänga skit på henne. Detta för att få en fortsatt, delad vårdnad. Vore hon en olämplig vårdnadshavare så är du en ännu sämre om du valde att skaffa fler barn med henne.

Att du ska förlora vårdnaden tror jag inte du behöver oroa dig över om du nu själv inte är direkt olämplig.
Faktum är att de flesta vårdnadstvister faktiskt slutar i delad vårdnad om den redan var delad. Sedan finns det extremfall som skapat snacket om att mamman alltid vinner.
Men min erfarenhet är att det är skitsvårt. Min exfru försökte även självmant att bli av med vårdnaden om våra barn. Jo, här har du en riktigt sjuk människa.
Hon använde barnen som slagträd o när de valde att bo med mig så försökte hon straffa både mig o barnen med enskild vårdnad till mig.
Tyvärr så sade rätten nej till det.

Mycket, mycket bra råd, tack ska du ha. Ett stort tack ska även ni andra som svarade.

Jag tror att jag ligger ganska bra till när det gäller allt ovanstående. Min fru kanske toppar mig i majoriteten, men det är inte någon milsvidd skillnad. Kan ju även förbättras under resten av året... Redan nu har jag ett utvecklingssamtal och ett föräldrarmöte på min to-do list, vilket var lite skoj.

Hur fungerar det förresten med boendet? Vad kan man göra för att ha samma möjligheter att få detta? Vi kan båda lösa ut den andre om vi skulle vilja och jag tror att båda är intresserade av att bo kvar.

Som flera av er har skrivit är det viktigaste att barnen förskonas så mycket som möjligt. Dock tror jag att förutsättningarna för detta är bäst om båda föräldrarna är föräldrar på lika villkor.

KR