The Ballad of Buster Scruggs (2018) Coen Brothers

En antologi med sex olika storylines i western stuk.
Producerad av Netflix med skådisar såsom Tim Blake Nelson, James Franco, Tom Waits, Liam Neeson, Clancy Brown, Brendan Gleeson och Stephen Root.
Denna vågar man ju hoppas på ska bli något.
Tim Blake verkar ju nästan återskapa sin roll i O Brother.


Premiär 16:e November.


https://www.youtube.com/watch?v=_2PyxzSH1HM

Den här ska jag se. Dags för western, länge sedan filmindustrin satsade på den genren.
Förutom Westworld då, men den är high-tec så den räknas inte.
Det var bra skådisar och snyggt foto. Tack för tipset.

Tja, det var ju bara 8 år sedan Coens själva gjorde en western.

De flesta verkar överens om att filmen är ojämn. Trist genre också. Risk att jag hoppar den.

Jag är en stor beundrare av Bröderna Coen. Jag anser att Millers Crossing är bland de bästa filmer som gjorts och har Fargo, The Big Lebowski och No Country for Old Men bland de 50 bästa filmerna jag sett.

Kvaliteten på deras verk under 2000-talet har varit lägre än vad det var på 1990-talet, då allt de rörde vid blev bra. Det är talande att deras i särklass två bästa filmer de senaste femton åren är True Grit (en remake) och No Country for Old Men (som följer boken väldigt nära).

The Ballad of Buster Scruggs är en av deras mer intressanta orginalverk på länge. Det är ett kärleksbrev till westernstereotyper men där brödernas humor, svärta, välskrivna dialog och metafysiska funderingar tar plats.

De är män som skriver om män för män, men ibland lyckas de med sina kvinnoporträtt (Marge Gunderson i Fargo). Här står Zoe Kazan (Elias barnbarn!) för filmens starkaste insats.

Inget mästerverk men väl en 4/5. Den är som alla antologier lite spretig, men jag tycker bröderna lyckas sy ihop det hela på ett tillfredsställande sätt.

Ingen höjdare faktiskt, seg och tråkig

Ett kärleksbrev utan kärlek. Det hade kunnat funka ändå - Coens har aldrig pysslat med kärlek - om bröderna lyckats underhålla mig, vilket de bara gör någon enstaka gång i den här för långa filmen som består av en småvissen bukett kortfilmer en del alltså vill få till en hyllning av westerngenren. Coens 2010-tal har sannerligen inte varit någon höjdare.

Dom var bättre förr ja! Jag håller No Country for Old Med och Blood Simple högst.

Ont: Ska ge denna en chans.

Bara för att de är totalt osentimentala betyder det inte att de inte älskar filmen och många av deras filmer är kärleksbrev till filmskapande och genrer.

Hudsucker Proxy är ett uppenbart kärleksbrev till screwballkomedier.
Hail, Caesar är ett uppenbart kärleksbrev till 1940- och 1950-talens genrefilmer i Hollywood.
Intolerable Cruelty är också ett något misslyckat försök att skapa en screwballkomedi där en manlig och kvinnlig protagonist ordfäktas hela filmen.
True Grit är ett uppenbart kärleksbrev till westernfilmen. Det torde inte gå någon förbi.

Åter till filmen, min favorit är "Meal Ticket" med en så sorglig galghumor att det blir ett mästerverk i mina ögon.

Nått av det bättre jag sett på länge. 4/5

Ännu en besvikelse av bröderna Coen, känns som jag kommer skippa deras filmer i framtiden. Seg, tråkig och för det mesta ointressanta historier.

Det var iallafall kul att se Tom Waits, det gör man inte ofta nuförtiden.