Hej.
Jag har sedan barnsben varit väldigt ångestfylld. Jag minns tydligt att jag kände ångest redan ens innan jag hade ett namn på känslan/tillståndet.
Jag har tampats med ätstörningar från och till under hela mina tonår. Detta har lett till att mina tarmar/mage är helt förstörda och jag har utvecklat IBS.
Jag har fått diagnoserna ADD och GAD.
Sedan 2015 har jag upplevt overklighetskänslor då och då. Det senaste halvåret har de varit konstanta. Derealisation.
Jag har även visuella symtom såsom ljuskänslighet, hoppande synfält, ljus från lampor/ljuskällor spretar åt alla håll, känsligare färgseende
Jag har troligtvis något HPPD-liknande och gick på Theralen när det utlöstes. Inga droger inblandade.
Det finns givetvis mycket mer till detta men den informationen får räcka.
Jag känner att jag snart inte klarar av att leva med detta längre. Att ha ångest och panikattacker tär på mig något fruktansvärt. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag är inte suicid, jag har ingen dödslängtan egentligen men jag känner hur tankarna är mer frekventa och kommer mer eller mindre dagligen. Jag får tankar som "blir det inte bättre till nyår så kan jag alltid ta livet av mig då." Jag vill inte känna så. Jag vill bara få känna mig normal. Jag är inte ensam, jag har personer i mitt liv som älskar mig. Men ingen förstår. Jag känner mig frånvarande hela tiden och på gränsen till zombiefierad. Självklart har jag kontakt med psykiatrin men upplever inte att det hjälper ett dugg. Jag är rädd för att jag en dag ska göra något impulsivt och ta livet av mig.
Jag har sedan barnsben varit väldigt ångestfylld. Jag minns tydligt att jag kände ångest redan ens innan jag hade ett namn på känslan/tillståndet.
Jag har tampats med ätstörningar från och till under hela mina tonår. Detta har lett till att mina tarmar/mage är helt förstörda och jag har utvecklat IBS.
Jag har fått diagnoserna ADD och GAD.
Sedan 2015 har jag upplevt overklighetskänslor då och då. Det senaste halvåret har de varit konstanta. Derealisation.
Jag har även visuella symtom såsom ljuskänslighet, hoppande synfält, ljus från lampor/ljuskällor spretar åt alla håll, känsligare färgseende
Jag har troligtvis något HPPD-liknande och gick på Theralen när det utlöstes. Inga droger inblandade.
Det finns givetvis mycket mer till detta men den informationen får räcka.
Jag känner att jag snart inte klarar av att leva med detta längre. Att ha ångest och panikattacker tär på mig något fruktansvärt. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag är inte suicid, jag har ingen dödslängtan egentligen men jag känner hur tankarna är mer frekventa och kommer mer eller mindre dagligen. Jag får tankar som "blir det inte bättre till nyår så kan jag alltid ta livet av mig då." Jag vill inte känna så. Jag vill bara få känna mig normal. Jag är inte ensam, jag har personer i mitt liv som älskar mig. Men ingen förstår. Jag känner mig frånvarande hela tiden och på gränsen till zombiefierad. Självklart har jag kontakt med psykiatrin men upplever inte att det hjälper ett dugg. Jag är rädd för att jag en dag ska göra något impulsivt och ta livet av mig.