Med maskhål syftar jag på hypotetiska loopar i rumtiden som i princip antas möjliggöra tidsresor. Att det tycks fysiskt omöjligt att skapa sådana maskhål ligger utanför ämnet.
Genom att möjliggöra resor bakåt i tiden antas maskhål möjliggöra tidsparadoxer. Jag skulle i princip kunna resa tillbaka till tiden innan jag var född och slå ihjäl mina föräldrar så att jag aldrig kan födas, vilket i så fall leder till att jag inte kunde slå ihjäl mina föräldrar osv.
Fysiken som möjliggör maskhål utgår dock från att tiden är fyrdimensionell och att bilden av en tredimensionell värld med tid som flödar är något som upplevs av biologiska varelser som lever i rumtiden, därför att våra tankar utvecklas längs tidsaxeln. Framtiden existerar lika mycket som dåtiden, men befinner sig på avstånd precis som sådant som befinner sig till höger eller till vänster. Tidens riktning uppstår till följd av entropigradienten som gör att vi kan minnas dåtiden medan framtiden framstår som öppen.
Entropigradienten beror i sin tur på att vi lever nära Big Bang som antas vara ett entropiminimum. Hade vi istället levt 10¹⁰⁰ år senare så hade entropigradienten planat ut och tiden förlorat sin riktning. Dåtiden hade då framstått som lika öppen som framtiden och vi hade inte kunnat minnas vad som hänt i någondera riktningen.
Om vi nu kan färdas genom ett maskhål så att vi kommer tillbaka till ursprungspositionen, så måste även entropin vara tillbaka på samma nivå som där vi började. Av kontinuitetsskäl måste då entropigradienten byta tecken under resans gång, vilket gör att den upplevda tiden först planar ut och sedan vänder för den som färdas genom maskhålet. Det innebär i sin tur att jag inte längre kan minnas mina föräldrar eller på annat sätt vara en kausal produkt av deras existens när jag står beredd att ta dem av daga.
Därav kan det inte uppstå några tidsparadoxer. Eller missar jag något?
Genom att möjliggöra resor bakåt i tiden antas maskhål möjliggöra tidsparadoxer. Jag skulle i princip kunna resa tillbaka till tiden innan jag var född och slå ihjäl mina föräldrar så att jag aldrig kan födas, vilket i så fall leder till att jag inte kunde slå ihjäl mina föräldrar osv.
Fysiken som möjliggör maskhål utgår dock från att tiden är fyrdimensionell och att bilden av en tredimensionell värld med tid som flödar är något som upplevs av biologiska varelser som lever i rumtiden, därför att våra tankar utvecklas längs tidsaxeln. Framtiden existerar lika mycket som dåtiden, men befinner sig på avstånd precis som sådant som befinner sig till höger eller till vänster. Tidens riktning uppstår till följd av entropigradienten som gör att vi kan minnas dåtiden medan framtiden framstår som öppen.
Entropigradienten beror i sin tur på att vi lever nära Big Bang som antas vara ett entropiminimum. Hade vi istället levt 10¹⁰⁰ år senare så hade entropigradienten planat ut och tiden förlorat sin riktning. Dåtiden hade då framstått som lika öppen som framtiden och vi hade inte kunnat minnas vad som hänt i någondera riktningen.
Om vi nu kan färdas genom ett maskhål så att vi kommer tillbaka till ursprungspositionen, så måste även entropin vara tillbaka på samma nivå som där vi började. Av kontinuitetsskäl måste då entropigradienten byta tecken under resans gång, vilket gör att den upplevda tiden först planar ut och sedan vänder för den som färdas genom maskhålet. Det innebär i sin tur att jag inte längre kan minnas mina föräldrar eller på annat sätt vara en kausal produkt av deras existens när jag står beredd att ta dem av daga.
Därav kan det inte uppstå några tidsparadoxer. Eller missar jag något?