Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-09-16, 12:01
  #1
Medlem
Silver.Swe.s avatar
I och med att åren går och privatekonomin förbättras köper vi oss alla (möjligen inte buddisterna?) på oss allt mer och mer prylar och tjänster för att frigöra mer fritid.

Handdiskning undgås genom diskmaskinen, handling och matlagning minskar när vi får färdiga recept hemkörda till dörren och till lunch äter vi på mathak, gräsmattan klipps av robotgräsklipparen, bilen skjutsar oss ner till brevlådan som ligger blott 3 km bort, inlärd och memorerad kunskap förpassas till förmån till ett ständigt närvarande Google.

Senare åren har även sociala medium gjort intrång. När vi tidigare var tvungna att planera våra vänskapsmöten, med en, eller två personer i taget, kan vi nu negligera nuet och istället 'chatta' med alla 100 "vänner" på en och samma gång. Helst även samtidigt som vi faktiskt träffar någon riktig vän IRL.


Ett axplock av tjänster och prylar. Det intressanta att diskutera är var man drar gränsen mellan "att förenkla vardagen" och "att köpa sig fritid". För det har betydelse, ty det ena kan i förlängningen ge utrymme till mer harmoni medan det andra många gånger blir en negativ spiral med motsatt effekt.

Att köpa sig tid i vardagen. Du har X antal uppgifter som Måste utföras varje dag och Y antal uppgifter som helst ska utföras samt Z antal uppgifter som kan göras när som.
Att köpa oss tid i vardagen skulle kunna definieras som att vi hinner utför X, de uppgifter som måste utföras, samt även hinna utföra delar av Y. Ty om vi inte hinner med Y, och knappt mäktar med X så kan vardagen uppfattas stressig och negativ.
Att köpa sig tid för att hinna med det vi måste samt ha tid kvar över till det roliga / inte lika viktiga skulle kunna vara så enkelt som att få maten hemkörd, ta bilen till jobbet eller låta diskmaskinen ta hand om disken. Vi har således köpt oss tjänster och produkter som gör att vi i förlängningen har tid att till exempel klippa gräsmattan, sätta upp en fondtapet eller laga en efterrätt på fredagskvällen.
Gränsdragningen är allt annat en knivskarp, men jag tror att de flesta med en normal vardag kan förstå skillnaden i X och Y i sammanhanget.

Att däremot köpa sig fritid är absolut ingen garanti till ökad lycka. Tvärtom tappar människor snabbt perspektivet. De tappar målsättningen och innebörden av fritid.
Desto mer pengar desto mer fritid kan vi köpa oss. Vi kan delegera bort i princip allting utom att möjligen äta. Men till vilken nytta och syfte?
Det är onekligen så att alla människor finner lycka i det enkla. Vissa finner ro av att klippa gräset, andra av att måla en tavla, andra av att fiska, många av att umgås och socialisera, en del av att gräva en grop. Kickarna vi får av att shoppa eller dricka fem stor stark är ingen långvarig lycka.
Men i ren okunskap om oss själva och vad som ger oss lycka och ro så fortsätter vi att köpa tjänster och prylar för att ständigt få mer fritid. Begreppet fritid förskjuts för varje pryl vi köper oss.
Exempel: om det tidigare innebar fritid för oss att klippa gräset så kan vi nu tack vare robotgräsklipparen få "ännu mer" fritid. Kanske innebär det att hinna göra någon annan hushållssyssla? Men ge det 1 år av bättre privatekonomin så kan man ge sig tusan på att även denna hushållssyssla effektiviseras genom teknologi och inköpta tjänster.
Till slut har vi alla så oändligt mycket fritid att vi hinner umgås med våra vänner och få all den där kvalitetstiden vi krigat så enormt efter att få. Och där då? Jo fan, då sitter var och varannan dönickar och kollar facebook och instagram och vad det nu är samtidigt som de sitter och umgås. Alltid någon annanstans än här och nu.

Jag tror det är få av oss som faktiskt kommer till denna insikt. De allra flesta köper nog så mycket prylar och tjänster att de till slut sålt ut sina egna liv. Kvar finns enbart jakten på "mer fritid".
Men vad ska man göra. Vi lever i ett köpsamhället där man förväntas konsumera upp hela sin lön och alltid överträffa grannen eller polarna med det senaste och effektivaste. Att briljera med att man "bara" målat om väggen hemma, eller "endast" tog en promenad i morse är inte så mycket att posta på sin Facebook.
Citera
2018-09-16, 12:14
  #2
Medlem
Jag har känslan av att köpsamhället får en motreaktion iom medvetandegraden om miljö och klimathotet. Och det låter bra att vara nöjd med en promenad.
Det kanske måste vara dyrare att konsumera. Billigaste mobilen måste kanske kosta 6000 för att vi ska värdera och vårda den.
Vi ska inte ha råd med att ha alla köksmaskin er. TVn håller tills den går sönder eller så tillverkas den för att kunna repareras.
Återanvänd, köp andra och tredje hand, låna redskap och bil då du behöver.
Citera
2018-09-16, 12:51
  #3
Medlem
StickmanRevolutions avatar
Ja det ultimata målet att leva i frihet från ansvar är en utopi som saknar förankring i mänsklig psykologi. Ansvar och att uppnå mål (stora och små) är det som ger oss mening i livet. Samtidigt behöver ansvar inte betyda att man är en löneslav som bara lever för att konsumera.
Citera
2018-09-16, 14:06
  #4
Medlem
Fast ju fler tjänster man låter andra eller maskiner utföra, desto mer pengar dvs tid på jobbet måste man betala för tjänsten med. En robotgräsklippare som funkar bra är inte gratis...

Vill man nå frihet ska man lära sig att vara nöjd, med det enkla. Att inte titta på andra och göra likadant, dvs man ska inte konsumera ngt utom det man inte kan vara utan.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback