Hej!
Människor som har tendens till att lura till sig pengar- Självfallet är detta av ekonomiska syften och ger snabba pengar, vissa fall stora pengar meddetsamma som man kanske inte kan motstå. Men jag får en känslan av att det handlar mer än bara av ekonomiska skäl.
Jag tänker mig att dessa människor har en förmåga av att kunna bli någonting och komma någonstans med det vanliga livet/en god arbete med goda vänner.
Jag vill inte lägga någon diskussioner om affärsmän som lurar sina kunder. Jag vill istället lägga fokus på ''Sol och vårare''. Jag tänker mig att dessa människor har en god förmåga. Som att förstå sin medmänniska, bygga upp relationer och liknade. Varför inte då satsa inom psykologi och använda sina goda förmågor till goda gärningar? - De skulle ju tjäna pengar på det, på ett lagligt sätt och dessutom mår alla bra. Fri ifrån kriminalitet och vara försiktigt med att bli påkommen. Är inte det avslappnade?
Är det någon form av pirr i kroppen att ha lurat till sig någonting? Jag kanske också skall lägga mer fokus på de som blivit påkomna och sedan fortsätter med sin ''karriär''. De första ''nybörjarna'' kanske hamnar i någon slags trans och märker av hur lätt det är och bara fortsätter. Men när de bli påkomna, varför går de tillbaks till sin karriär, utan känna av att de faktiskt har en förmåga som de kan använda till en godare gärningar?
Människor som har tendens till att lura till sig pengar- Självfallet är detta av ekonomiska syften och ger snabba pengar, vissa fall stora pengar meddetsamma som man kanske inte kan motstå. Men jag får en känslan av att det handlar mer än bara av ekonomiska skäl.
Jag tänker mig att dessa människor har en förmåga av att kunna bli någonting och komma någonstans med det vanliga livet/en god arbete med goda vänner.
Jag vill inte lägga någon diskussioner om affärsmän som lurar sina kunder. Jag vill istället lägga fokus på ''Sol och vårare''. Jag tänker mig att dessa människor har en god förmåga. Som att förstå sin medmänniska, bygga upp relationer och liknade. Varför inte då satsa inom psykologi och använda sina goda förmågor till goda gärningar? - De skulle ju tjäna pengar på det, på ett lagligt sätt och dessutom mår alla bra. Fri ifrån kriminalitet och vara försiktigt med att bli påkommen. Är inte det avslappnade?
Är det någon form av pirr i kroppen att ha lurat till sig någonting? Jag kanske också skall lägga mer fokus på de som blivit påkomna och sedan fortsätter med sin ''karriär''. De första ''nybörjarna'' kanske hamnar i någon slags trans och märker av hur lätt det är och bara fortsätter. Men när de bli påkomna, varför går de tillbaks till sin karriär, utan känna av att de faktiskt har en förmåga som de kan använda till en godare gärningar?