Citat:
Ursprungligen postat av
Lillendin
Hejsan alla ! för några veckor sen miste jag min pojkvän, väldigt snabbt och väldigt oväntat. Mår verkligen skit. Men ibland så drömmer jag om honom. Kommer dock bara ihåg 2 drömmar.
I första drömmen så stod jag i ett svart rum och när jag väl vände mig om så stod han där. Jag sprang självklart fram. Börja pussa och krama honom. Men vi sa liksom inget. Utan titta bara på varandra.
I andra drömmen så var det liksom ljust runt om kring och han skrattade och var lika galen som alltid (på ett bra sätt alltså) men vi sa inget förns jag kände att jag var tvungen att berätta för honom att han inte längre lever. han sluta genast skratta och såg liksom allvarlig ut precis som att han inte visste vad jag talade om. Så fick förklara för honom hur allting hade gått till och att han inte längre är med oss på jorden och där sluta drömmen.
När man drömmer om sådana här saker, är det bara hjärnan som spelar sig ett spratt eller är det verkligen så att människan finns närvarande och gör intrång på ens drömmar ?
Ha en trevlig kväll!
Hej!
Jag förstår din sorg. Förlorade min mor -82 och hon var med i en dröm där hon såg befriad ut. Nej det är inte hjärnspöken enligt mig och antagligen är det din pojkväns sätt att säga att han har det bra, att han är med och omkring dig för det kanske är det enda sättet du är mottaglig på nu i din sorg, i dina drömmar... Jag förlorade min far 2009 och han var min tvillingsjäl, min stjärna men dog efter 22 timmar. Det är först nu jag börjat drömma om honom, men kunde i min sorg och bedrövelse, chock, ändå känna hur han var och stoppade om mig som när jag var liten och bredde täcket över mig. Hoppas det kan ge dig någon tröst i din sorg, din pojkvän finns där. Det är jag helt övertygad om.
Sköt om dig. Sorgen kan vara så tjaa du OND i sig, men lättar med tiden. Minnet, tänk på de ljusa stunder ni haft för det är nog precis det din pojkvän som dog också vill verkar det som i och med att han visar dig ljus.
En stor kram och sköt om dig nu vännen.