Varför barnet somnar när det vaggas

Har inte läst om detta, men min teori känns naturlig. Alla med barn vet att det somnar lättast när det vaggas, åker barnvagn, sitter i sele eller åker bil. Varför är det så?

Människor är nomader och levde liv där man under perioder slog lägger och nyttjade de resurser som fanns tillgängliga. När resurserna sinade var det livsviktigt för hela gruppen att effektivt omlokalisera.

Små barn som kräver uppmärksamhet under denna förflyttning innebär en last för hela gruppen, inklusive barnet själv. Av den anledningen utvecklades ett beteende där barnet blir mer passivt och har lättare att sova när mamman är i rörelse. Vaggande rörelser som om det blir buret av en gående förälder är därför genetiskt rena sömnpillret för barn.

Har jag rätt? Någon som känner till någon forskning som styrker eller avfärdar min tes?

/vaggande småbarnspappa

Antagligen för att barnet har legat i sin mors mage i 9 månader (hela sitt liv) och känner igen rörelsen av gång och rörelse. Kopplar det till trygghet osv

TS hypotes fullt rimlig.

Det är ju det där man har hört folk säga, trots att det är helt absurt. Testa lägga barnet i en svart tygpåse och vagga som om det är i magen. Det skulle bli fullständigt hysteriskt. Testa blöta ner barnets ansikte. Uppskattas ej.

Att livet utanför magen är en stor omställning för den nyfödda lilla tamagotchin stämmer säkerligen, men jag tvivlar att en 1-åring känner särskilt stor nostalgi för det mörka, våta livet i mammas mage den upplevde en livstid tillbaka.

Ett barn anpassar sig för nya rutiner snabbt, på mindre än en vecka, så att tryggheten från vaggande skulle komma från det mer eller mindre medvetslösa tillståndet från livmodern är en riktigt kass teori tycker jag. Sämre än min!

Du kan inte på fullaste allvar jämföra att ligga i livmodern med att bli stoppad i en blöt säck. Troll?

F.ö ser dessa spädbarn verkligen ut att vantrivas

https://m.youtube.com/watch?v=o1hof7Xig6o#

Nej, det såg mysigt ut. Men vänta ett par månader så är dessa inte alls lika medgörliga när det blir dags för babysim. De vänjer sig visserligen snabbt vid vattnet, som de gör med det mesta, och många tycker det är jätteskoj. Men du ser inte minsta tecken på att de skulle vilja sova. Kan inte jämföras med att vagga.

Jag pratar om småbarn som är flera månader gamla. Menar du på fullaste allvar att barnen fortfarande relaterar till livet i magen när de nu är i full färd att greppa prylar, krypa runt, klättra i trappor och äta purémat? Stoppar man ner barnet i badkaret börjar det genast söka efter leksaker.

I en guppande bilstol glider ögonlocken igen nästan omedelbart. Det måste bero på ett nedärvt beteende och jag tycker min tes ger en rimlig och funktionell förklaring ur ett evolutionärt perspektiv.

Ja tror säkert att det påverkar. Det är ändå där vi skapas och får våran första upfattning om perfekta förhållanden. Total trygghet, i princip nirvana.

Sen är det klart att barn blir passiva ifall man tvingar dem att sitta eller ligga stilla i en miljö med lite intryck (t.ex en bil eller vagga) Vad ska annars barn göra när de sitter fastspända i en bilstol? räkna regplåtar? Även leka med någon leksak blir tröttsamt om man inte kan röra sig.

Befinner man sig i en stilla/enformig miljö är det klart man blir trött, även som vuxen. Det behöver inte betyda att det finns någon hemlig nomadgen i vårt dna

Barnet har blivit vaggad i mors mage och sedan fortsätter vaggandet när många använder sjal (nuförtiden sele) som gör att barnet gungar till sömns samtidigt som den hör det kända ljudet av mammans hjärtslag. Detta funkar även med större barn, sådär 1-2 år. Att vara sådär nära frigör också dopamin till båda två. Bilbarnsstol i all sin ära, men bärdon är ändå enligt mig bättre och mer naturlig.

Så att vaggas i magen och bli buren är teorier som förstärker istället för utesluter varandra.

Ett uttråkat barn skriker och jävlas! Det räcker med att jag blir stillastående i en trafikkö så ska det börja sparkas och gnällas. När guppandet är igång igen träder hypnosen in igen.

Bilen då? Barnvagnen? Hur kommer hjärtslagen in? Jag tror det där har betydelse den allra första tiden, men inte så mycket sen. En robot skulle kunna natta mina barn så länge den har vaggandet programmerat rätt.

Om barn bärs i ett bärdon mot bärarens mage så somnar barnet med örat på mors bröstkorg och hör därmed ljudet av hjärtslag. Detta är lugnande och påminner dem om tiden från magen. Men sedan kan man bära dem på ryggen vilket förlänger bärtiden. Finns inga problem att bära 3 åringar, vilket vissa njuter av då de lugnar ner sig och tankar närhet. Och ett omfamn blir aldrig mindre viktig, även vuxna barn behöver en kram.

Finns ju många barn som hatar bil och barnvagn och bärdon är det enda som funkar. Vissa barn tvingas att tycka om barnvagn då föräldrar inte vet om andra alternativ. Så bara för att dina barn gillar det är inte bevis på någonting. Däremot gillar majoriteten av barn att vara nära sin mor och bli buren på olika sätt.

Och det ifrågasätter jag inte. Tvärtom är det vad min TS bygger på. Förhållanden som påminner om att barnet blir buret av mamman försätter barnet i ett passivt tillstånd som möjliggör att mamman och den övriga gruppen på ett effektivt sätt kan omlokalisera till annan plats som en del i människans nomadiska natur.

Däremot motsätter jag mig teorin som säger att barnet helst av allt skulle vilja krypa upp till livmodern igen, pga det är ett "barnens nirvana" som annan skribent hävdade