SSRI har tappat effekten - vad ska jag göra?

Har ätit Escitalopram (20mg) nu i över fyra år, och det räddade mig verkligen när jag började äta det. Gick från att vara ett deprimerat nervvrak till en glad och framåt person. Nu senaste året har jag känt att det har tappat den där effekten och jag börjar sakta men säkert gå ner mig i samma träsk som jag var i. Det jobbigaste är att jag precis har börjat ett nytt jobb, som jag har pluggat inför i flera år, men de senaste veckorna känner jag att jag inte klarar av det. Får ångest bara av att föra ett enkelt samtal och om det här fortsätter vet jag inte vad jag ska göra. Skäms så fruktansvärt mycket att jag inte vågar prata om det med någon, men tror att det börjar märkas.

Var hos en läkare för några veckor sedan som skrev ut Atarax, vilket bara gör att jag blir orimligt trött och klarar av jobbet ännu sämre. Vad ska jag göra? Tjänar det något till att byta antidepressiv medicin? Eller höja dosen ännu mer? Har jag vant kroppen vid SSRI? Är så ledsen och så orolig.

Har det hänt nått, även litet i livet?
Sånt sätter igång hjärnan mer än va man tror.
Annars träffa läkaren, förmodligen ökning på dosen.
Varför tar du den medicinen (måste inte svara) och kan de vara något gammalt minne som spökar?

Hela grejen är inte uppbyggd på ett behov av en tablett.
Du borde jobba på dina mentala problem på riktigt och möta dina rädslor.
Skit i vad andra tycker och släpp onödiga belastningar.
vad leder det någonstans med att höja dosen? Det leder till apati.

Jag tror du känner ångest för att du är rädd för att förlora, när du väl kommit så långt. Så är det för min del.
När livet är värt något vill man ha de kvar och då kommer ångesten.
Atarax ska göra dig trött, det är just därför man tar det, vid panik så är man väldigt pigg.

Vad är det du har ångest över? att andra ska se ditt riktiga jag? Att du tror att alla andra människor lever bättre än dig och presterar bättre?

Jag använde SSRI i många år, fick Brintelix utskrivet av en läkare i februari.

Fått enormt mycket energi och handlingskraft, det är en ny generation som påverkar noradrenalinet, du är välkommen att kontakt mig per PM om du har frågor. Jag har trots allt
tagit dom regelbundet i ett halvår, har börjat träna och ta långa promenader.

Ger SSRI och dom fem åren 4/10 (också för att jag gick upp i vikt av SSRI) , ger Brintelix 9/10.

Träna, sova, äta.

Hur gjorde du för att få Brintelix? Kände du att dina gamla SSRI inte funkade eller hur kom det sig att du fick byta? Och vad tycker du är den största skillnaden? Försökte skicka PM till dig, men är tydligen för ny som användare, du kanske kan PM:a mig?

Det stämmer bra, jag har kommit så långt och kämpat sååå hårt att jag är livrädd för att förlora det. Men nu känns det mest som att jag har byggt upp ett korthus som när som helst kommer att fallera och alla kommer att se igenom mig och se att jag egentligen är den lilla, svaga och osäkra personen som jag skäms så fruktansvärt över. Hur ska man tänka? Känns ju inte hållbart att släppa allt heller.

Du har helt rätt i att jag måste fortsätta ta tag i mina mentala problem, men det kommer nog att ta lååång tid innan det ger utdelning. Behöver en snabb lösning som gör att jag kan behålla mitt jobb, min inkomst, min bostad, etc.

Det var läkaren på eget bevåg som tyckte jag skulle prova den nya generationen, den var ungefär 5ggr så dyr men efter ett par månader kliver subventioner in och det bli mycket billigare.

Kolla Brintelix, räcker att du ber läkaren, eller säger att du hört gott om preparatet så kommer du få det utskrivet. Inget problem.

Det bästa jag gjort är att börja ställa frågor och inte vara rädd för att verka dum och osäker.
Man upptäcker att största delen av sin omgivning och på möten och överallt är personer som framstår som mer kunniga och självsäkra än dem borde.
Medans jag åtminstone har fått ta tag i kunskap, och ofta kommer personer fram när man visat osäkerhet och säger saker "då var det inte bara jag som kände mig osäker".

Tänk dig hur du framstår för en lögnare som lurar skiten ur dig om du låtsas att du har koll när du inte har det.
Den som inte säger stop eller att den inte hänger med är ju den lilla idioten.

Du är den du är oavsett, och den personen är den som är viktigast att ta hand om.
Bry dig om vad du tycker om dig själv och om hur du låter dig behandlas av dig själv.

Om du bara kollar efter var andra tycker och vill så vet du inte ens vem du själv är.
Och just nu är situationen ny för dig, och det är fullt förståeligt att det blir besvärligt.
Men få inte andra personer att lära känna en främling, då blir det jobbigt när man väl blir sig själv.
Du känner inte andra , så vad gör dig till en expert till vad dem tycker och tänker en person skall vara?

Tänk att ifall du blir bekväm med dig själv så du blir en bästa vän, vad kan då förstöra den vänskapen? antagligen inget.

Hur är din koncentration? Klarar du av att koncentrera dig på jobbet men inte privat? Vilken miljö rör du dig i? Vad för typ av människor har du omkring dig? Har du några intressen? Saknar du vilja eller motivation? Tycker du något är roligt? Kan du förstå eller känna dina begränsningar och förmågor? När du var "glad och framåt", var det alltid ärligt menat eller kunde du komma på dig själv att det ibland bara var fejk för att andra skulle tro att du mådde bra? Vad gladdes du åt? Har du några drömmar?