Mitt liv [bråk om politik med min familj /mod]

Så den psykiska misshandeln ger mig inte rätt till soc hjälp

Men du kan absolut ringa och prata med dem. Däremot så är det riktigt obehagligt att bo hemma när socialtjänsten är inblandad pga att föräldrarna misshandlar, kränker eller missköter sina barn. Jag garanterar dig att det brukar bli ett jävla liv. Jag har en förälder som varit anmäld sedan 84 utan ingripande mer än att utsättas för press av sociala (mot mig dvs, att jag skulle sköta mig även när jag gjorde det i de hade fel) om man bortser från att jag fick komma till ett hem som var ett rent helvete att vistas i med deras lögner om mig omöjliga att radera eller få upprättelse för. Socialtjänsten förstörde mitt liv och som någon ur systemet så säger jag att du inte ska vara godtrogen. Jag har aldrig fått hjälp av dem utan att behöva krypa. Och då först efter 30.

Du får papper på dig för resten av ditt liv och ingenting kommer att komma gratis om du inte tillhör dem som ljuger och manipulerar. Gör dina föräldrar det, förlorar du.

Så långt tillbaka jag kan minnas har min pappa burit upp mig på mitt rum, tagit mig i nacken, kallat mig skitunge, barnrumpa eller satt sig på mig när jag gjort något (trots att jag inte är aggressiv) kan tillägga att jag är 15. Jag lever i ett ganska rikt område i en väldigt välbärgad familj som äger flertalet små aktiebolag. Jag går i en bra skola och har bra betyg. Hemma har vi datortid och föräldrarna vill i allmänhet kontrollera väldigt mycket. Säger jag att jag har gjort mina läxor säger dom att jag ska visa upp dem, upprepa och så vidare. Gör jag inte detta tar dem mobilen eller stänger av vårt nätverk i en vecka. För ett år sedan bytte jag skola efter att ha varit trakasserad av en kille ett tag och blev väldigt intresserad av politik, tog särskilt intresse för sverigedemokraterna pågrund av deras restriktiva immigrationspolitik och välfärdsmål. Jag känner att jag inspirerade många på min skola/klass att tycka om sd och politik i allmänhet (på gott och ont) detta ledde till att det blev många debatter både i skolan och hemma. Senaste tiden har dock debatterna emellan min mamma och mig blivit fler och fler och hon har kallat mig allt emellan himmel och jord. I går kväll åt vi middag och min lillebror (som ser upp till mig väldigt mycket) började prata om alternativ för höger, då frågar min mamma vad det är och jag säger att det är en nationalistisk utbrytargrupp precis som det är. Då säger den kärringen "Så SD är inte nationalsocialistiskt nog för dig?" Det blir droppen för mig och ser rött, reser mig upp och kastar tallriken upp i taket tror jag. Då kommer såklart pappa och hugger tag i min nacke och trycker ner mig på nacken. Lyckligtvis har jag precis satt in ett lås på min dörr vilket jag utnyttjar. Föräldrarna pluggar ur min tv kontakt (jag bor i källaren men kontakten är på ovanvåningen) så att jag inte kan se valvakan, de stänger nätverket och tar min mobil som jag trögt nog lämnade vid köksbordet. Kan tillägga att jag över de senaste 3 åren velat ta mitt liv men inte vågat för att bespara mina kompisar det.

Så, är jag en bortskämd liten skit eller bör jag kontakta socialen? Mvh Travhäst

'0.06'

Funderat på att ta ditt liv? Varför?
För detta lilla? Pinsamt

Det är inte litet att leva under samma tak som människor som kränker en och gör hela ens liv till en daglig pina med oberäkneliga utbrott eller nedvärderingar av ens person. Faktum är att det skapar en ständig känsla av ångest. Jag tror att det är därför mobboffer begår självmord, för att det är en onaturlig gruppdynamik med hackkycklings hierarki.

Jo, men tonåren är tuffa för de flesta. Det är en ständig maktkamp mellan förälder och barn. Dock så är tankar på självmord iofs rätt vanligt. Att göra verklighet utav dem är dock inte lika vanligt. Så frågan är varför han vill ta livet av sig.

Funderat på att ta ditt liv? Varför?
För detta lilla? Pinsamt

Du må tycka att det är pinsamt men att konstant trakasseras av sina närmsta tär rätt väl