Den generella omedvetenheten hos befolkningen

Vi är vana vid att människor skiljer sig m.a.p. begåvningsnivå—det finns ju stora skillnader i intelligens. Men en annan variabel är grad av medvetenhet. Följaktligen kan man vara relativt intelligent men ändå omedveten. Det här är kännetecknande för medelsvensson, som är relativt intelligent men dessvärre omedveten.

De vänsterliberala ideologiska flosklerna som genomsyrar vårt samhälle fungerar som trollformler som håller befolkningen kvar i omedvetenhet. Medborgaren behöver varken ha moraliska känslor eller anstränga sig att tänka, då denne istället kan tillämpa en ideologisk formel som trollar bort alla problem: "När det gäller att ta emot människor som flyr från krig och förtryck så får det kosta vad det vill". Därmed är problemet löst. Det är som att säga hokus-pokus! Omedvetna människor vägrar att brottas med svårigheterna, utan trollar istället bort dem.

Den här skalan "medvetenhet-omedvetenhet" är en aspekt av den mänskliga naturen som måste belysas. Det är svårt att sätta fingret på vad som sätter igång processen mot högre medvetandegrad, som i analytisk psykologi kallas för individuationsprocessen. Hur en så stor del av befolkningen lyckas undgå individuationens inifrån stammande krav, så att deras mentala utveckling avstannar, är en gåta. Det finns skäl att tro att det bekväma välfärdssamhället ligger bakom fenomenet. Neoteni kallas det när ungdomliga egenskaper hos djur lever kvar även hos äldre individer, ofta som en följd av domesticeringsprocessen. Motsvarande neoteniska utveckling kommer hos homo sapiens till uttryck såsom psykologisk infantilism.

"Alla människor är lika värda!" Simsalabim! Alla problem förknippade med invandringen är borta! Det inger en trygghetskänsla hos den omedvetna människan att man kan uttala enkla formler så att oron försvinner. Det finns en drift att förbli en ovetande vegeterande varelse—att fly undan ljuset.

I Platons grottliknelse (Staten, bok 7, 514a–521b) strävar filosofen uppåt mot grottans mynning, dvs. mot ljuset och de sanna formerna. Men det finns också de som som ej tål ljuset, och som därför strävar ner i mörkret.

Den här dikotomin är så tydlig idag. Augustinus benämner dem Guds Stad—de som strävar mot ljuset. De andra kallar han den Världsliga Staden. De senare finns överallt, även inom kyrkan. Dessa går ej enkelt att särskilja från medborgarna i Guds Stad.

Jesus anmodar oss att lyfta vårt kors och följa honom (Mark 8:34). Betydelsen är att man medvetet skall bära sitt lidande och sina bekymmer. Han var ju själv en "sorgernas man". Han skall skilja agnarna från vetet och kasta de förra i elden som aldrig slocknar (Luk. 3:17). Vetekärnorna är Guds Stad och agnarna är den Världsliga Staden.

Sokrates förklarar i sitt försvarstal (Apologia) att insikten om det egna förmörkade tillståndet innebär första steget mot högre vetande. Det filosofiska livet är instiftat av Gud. Det innebär att undersöka en själv och medmänniskorna. Han säger att han kommer att fullfölja sitt kall, trots att det gjort honom fattig och nu även leder till döden, eftersom "jag har större lydnad gentemot Gud än er".

Men för det omedvetna folket är det tvärtom. De följer människorna, ej Gud. Det centrala moraliska kriteriet är detta: "Alla andra gör ju så! Alla andra tycker ju så!" Den aningslösa skaran har strävat så djupt ner i Platons grotta att de ej längre kan skönja formernas skuggbilder på grottans vägg. Det får som följd moralisk omedvetenhet. De begriper inte det fasansfullt brottsliga i att skänka bort sitt land till kulturfrämmande folkslag och muselmaner. De känner inte att det är fel. Ej heller känner unga kvinnor att sexuell lösaktighet är fel—"alla andra gör ju så!".

Enligt postmodernismen finns det ju ingen sanning. Det existerar inga former. Det här är ignoransens evangelium som leder till den absoluta omedvetenheten, nämligen döden. Driften att sjunka djupare ner i omedvetenhet har kallats för dödsdriften (Thanatos). Att förbli omedveten är att leva i synd. Syndens lön är döden (Rom. 6:23), men vägen ut ur Platons grotta leder till det eviga livet.

Teofrastus | En svensk konservatism

Ordet du söker är är nog "kunskap". Hur lyder frågeställningen?

Du presenterar halmgubbar där du sedan utgår utifrån att de är den enda grunden till åsikterna.

Är det inte kunskapsbrist? Du verkar inte känna till att det finns fler perspektiv och argument där ute än "alla andra gör ju så!"?

Att folk inte följer just din påhittade gud är inte på grund av kunskapsbrist. Snarare tvärtom.

Nej, kanske inte ett helt perfekt startinlägg och några argumentationsmisstag. Men ändå en mycket intressant frågeställning som jag önskade vi fick se mer av på Flashback.

Man måste börja med att bryta isär människan i sina beståndsdelar. Vad är människan egentligen? Ett flockdjur som trivs bäst med att anförtro sig en ledare. En ledare ska vara karismatisk, vis, klok, äldre och erfaren, samt visa berått mod.

Flocken har ett systematiskt, men samtidigt väldigt komplicerat hierarkiskt system där de svaga gallras ned till botten och de starka upp till toppen. Att tycka annorlunda är att blotta sig, det måste ske med finess eller med enorm styrka. En alfahanne som blir utmanad måste ta utmaningen och den som vinner blir tillfälligt ledare.

Detta kan naturligtvis appliceras på allt vad rör sport, politik, arbetslivet, i skolan och även på dagis. Hela mänskligheten, hela djurriket och hela universum är baserade på MAKT!

Makt är den grundläggande faktorn! Den som är ledare har makt! Men den måste också skydda makten och för att göra det krävs det att vara stark nog för detta. För det finns alltid konkurrens.

Tänker inte skriva för mycket just idag. Men för att återgå till din frågeställning och för att generalisera, så är människan mycket omedveten, samtidigt som den är medveten. Ergo, den är medveten om att den är omedveten och tar inga risker. Det är enklare att rösta på Sossarna, för de är ju mer "klassiska" och man vet lite grann vad man får. Och det är lättare att heja på Barcelona än Osasuna. Människan är ett flockdjur. Människan är också lättmanipulerad. Att kalla någon rasist är att kuva en människa och anspela på dennes samvete. "Oj, jag var visst taskig nu, jag borde inte vara så rasistisk, vad dum jag är, förlåt...".

Nutidens fritänkare är de nya rebellerna.

Poängen är att argumenten som den omedvetna befolkningen lyssnar till är människoargument som sedan papegojaktigt upprepas tills folk tror att de är självklara sanningar. Argumentationen bygger alltid på att andra "människor" tycker så. Vi måste göra som alla andra! Det står så i FN:s mänskliga rättigheter! Men ingen tar hänsyn till att FN:s och EU:s dokument har upprättats av mänskliga byråkrater. Dokumenten har inget absolut sanningsvärde. Mycket är helt galet.

Det liknar hur muslimer betraktar koranen som ofelbar. Men den skrevs av människor med åsikter som från vår moderna horisont är väldigt besynnerliga. Åsiktsspektrumet sammanhänger med tidsepoken. Det beror på att större delen av befolkningen tycker i stort sett som alla andra, enligt den rådande tidsandan.

Följande argumentation används mot SD: "De tycker inte som alla andra!" Därför måste de stötas ut. Den omedvetna människan lyssnar på vad andra människor tycker, och söker inte efter Sanningen. Istället måste man tycka som alla andra goda människor, och göra som alla andra goda människor.

Men Sanningen, lika med de gudomliga platonska formerna, överskrider det mänskliga tyckandet. Det har inte så stor betydelse vad människor tycker. Sanningen är oberoende av vår mänskliga kognitiva förmåga. Det finns en verklighet bortom det mänskliga psyket. Men den moderna människan tycks lida av en slags hybris, då de efter eget kynne tror sig kunna formulera dokument som postulerar absoluta sanningar.

Du fokuserar helt och hållet på det världsliga och tror att Sanningen är jordisk och biologisk. Men både Jesus och Sokrates förkastade både makt och rikedom. De valde döden hellre än att ge efter för världen och dess anspråk på sanning. De förstod att Sanningen tillhör Gud.

Se på politikerna! De tror att de besitter sanningen. Men de håller ju mest på med en massa käbbel. Allt världsligt, nämligen allt som handlar om ekonomi, makt, fördelningspolitik, o.s.v., är det omöjligt att få rätsida på. Hur man än gör så blir det fel. Därför blir det käbbel. Så är det med det jordiska.

I den jordiska tillvaron existerar ej den rätta vägen. I jordelivet måste man vara pragmatisk och anpassa sig. När man är ute och kör bil så måste man ibland svänga åt vänster, ibland åt höger. Annars når man aldrig sitt mål. Man kan inte följa en "ideologisk riktning", då det inte existerar någon ideologisk sanning. Sanningen är nämligen världsöverskridande, precis som Platon sade.

Tänk om man efter eget tänkande sympatiserar med det dom de flesta andra tycker är bra, är man då förledd.
Jag blir lite putt när mitt tänkande inte räknas, bara för att jag inte tycker dom du.

Japp! Om man är i takt med tiden, eller om ens världsbild står i överensstämmelse med ett kollektiv av människor, då är man en omedveten individ som lever i synd. Då riskerar man, om man ej bättrar sig, att kastas i den eviga elden.

Vad är din poäng här? Att lagar i samhällen och andra överenskommelser mellan människor är fel?

Ja, det är det ganska bisarrt att basera sin moral på en religion

Jag har aldrig hört det argumentet. Och även om det har presenterats någonstans så vi kommer tillbaka till min tidigare fråga:
Tror du på allvar att "De tycker inte som alla andra!" är det enda argumentet som lett fram till eventuella slutsatser om att en bojkott av SD bör ske? Det kan du väl på allvar inte tro?

Här verkar du plötsligt antyda att du tror att moral är statisk och absolut?

Det är givetvis trams, moral är subjektivt och mycket varierande mellan tid och rum, även i en enskild individ.

Du verkar nästan tycka att lagar som stiftats av människor är fel? Eller vad är det du försöker förespråka?



Och den här "Sanningen" du talar om är förmodligen en religion som du är anhängare av, inte sant? Cut the crap och tala klarspråk istället.

Självklart håller jag med dig om att vi bör hålla oss till sanningar. Allt man behöver göra för att få mig att betrakta någonting som en sanning är att bevisa det👍 För man måste ju vara bra jävla pantad för att betrakta någonting som absoluta sanningar utan att ha belägg för det Och man måste ju vara totalblåst om man tror att ett samhälle kan fungera där man betraktar all existerande information som presenteras som absoluta sanningar.

För om vi vänder på det; Jag hävdar, utan några bevis, istället att mina åsikter är Sanningen. Kommer du då att betrakta allt det berör som Sanningen? Inte så troligt va? Grattis! Då förstår du varför de flesta människor skiter fullständigt i att leva efter din påstådda guds regler!

Och kring de övriga frågor som inte har någon känd sanning får vi helt enkelt försöka maximera nöjdheten bland alla berörda.

Mia-Rovy kontrar med en spegelattack, 100HP:
Det är så att Sanningen är den att det var det Flygande Spaghettimonstret sa att Jesus inte fanns. Och att folk med användarnamnet "Teofrastus" har fel. Man bör också alltid rådfråga sin närmsta Mia-Rovy kring hur man ska rösta, annars hamnar man evigt i Kandukel, den tråkigaste platsen som går att tänka sig. Och att det finns en osynlig rosa enhörning bakom månen. För att.

Det Teofrastus menar är väl bara att han önskar fler skulle våga tänka fritt och ifrågasätta auktoriteterna i vårt samhälle. Det tyckte inte jag var så svårt att förstå.

Jag kan nog hålla med honom också. Folk tänker alldeles för lite själva. När makten säger till exempel att något är en "mänsklig rättighet" är det oftast inget sakargument. Ingen inbjudan till diskussion, slogans får ersätta tänkande. De tar fram en uppenbarad sanning helt enkelt. Inte formellt religiös, men det fungerar likadant för dem som tror på sånt. Istället för Tio Guds Bud som inte får ifrågasättas så har man 30 artiklar i Allmänna Förklaringen om de Mänskliga Rättigheterna som inte får ifrågasättas. Tror man inte på dem så är man ond och dålig och förtjänar inte att bli bemött. Slut på diskussionen.

Sen finns det ändå de som ifrågasätter och tänker vidare. Som moderna Sokrates. Men de är ganska få. Och makten gör sitt bästa också för att motarbeta dem och se till att de inte blir fler. För tänkande människor är kapitalismens största skräck.

Och vilka är makten?
Mina representanter i riksdagen som jag har valt? Volvoledningen?
Det finns gott om folk som ifrågasättermakten och löfven

Vad är en mänsklig rättighet enligt dig?
Själv nöjer jag med FN s definition.

Makten som jag ser det är i sista hand storkapitalet, alltså den internationella finansmaffian som genom banker, fonder, stiftelser och holdingbolag äger nästan allt. Den så kallade "Superklassen" som det har skrivits en del om. Sen har de förstås medhjälpare och hantlangare på olika lägre nivåer som också är del av makten ur ett bredare perspektiv. Med sina pengar har de lätt för att köpa sig media, tjänstemän och politiker som de vill ha.

Teofrastus resonemang är allmängiltigt dock och behöver inte dagens kapitalism som så för att fungera. Massans omedvetenhet och hatet mot fritänkare fanns redan i antiken, Sokrates är ett bra exempel på det. Så problemet är nog allmänmänskligt, fast våra giriga kapitalister gör det värre eftersom deras propaganda är så mycket mer effektiv (tack vare modern teknik och masspsykologi) än den som athenska demagogerna hade.

Jag ger upp , jag förstår inte vad som är fel med mitt tänkande.
Jag känner till att femtio människor äger mer än hälften av jordens tillgångar och det gillar jag inte.