Behöver hjälp att slå ihjäl depressionen.

Hallå go’vänner.

Har under många år mått jävligt dåligt.
Har till och från haft perioder med OCD, GAD, panikångest och återkommande depressioner. Värt att nämna är att jag har sämst självkänsla också. Jag är dock en väldigt social person som gärna pratar med folk när jag väl är på jobbet etc.
Jag avskyr att bli dömd och jag tycker att det är extremt jobbigt att kliva upp på mornarna, gå utomhus för att bli sedd av folk. Känner mig typ utstirrad och typ blottad av något slag. Ingen motivation eller go har jag heller.

Jag testat diverse mediciner såsom Paxil, Prozac och kör nu på Effexor XR (SNRI), Ritalin och Elvanse.

Depressionen har blivit mycket mildare sen jag började äta Effexor men den tar typ inte bort udden av helvetet.
De enda gångerna jag är riktigt motiverad och känner mig trygg i mig själv är när jag får ett dopminrus i samband med intag av stimulanser av tex. kaffe eller Ritalin. Det känns typ som att min hjärna sparar på allt dopamin och släpper aldrig ur det sålänge jag inte får i mig något som frisätter det. Kan alltså inte avnjuta någonting typ som att traska i naturen eller träffa vänner för jag tycker typ att det är jobbigt att ta mig utomhus och ibland tycker jag typ att det inte finns någon mening för att jag typ inte har intresse för något.

Värt att tillägga är att jag äter nyttigt, tränar regelbundet och sover tillräckligt.
Dock blir det ibland alkohol på helgerna och kaffe dricker jag dagligen.

Är det dopaminbrist jag har eller vafan är det? Tror ni att det är ångest det handlar om eller är det depression? Kanske man borde jag börja äta Wellbutrin? Frågorna är oändliga.

Tacksam för svar

Mår du inte ens bra EFTER en promenad i naturen? Eller EFTER att du umgåtts nykter med människor?

När jag var djupt deprimerad orkade jag ingenting, men vägrade ta medicin. Försökte träna, äta bra osv. Det enda som hjälpte var att avsluta saker. Jag fick tvinga mig själv att gå på möten, skriva uppsats, göra prov osv. För enda gången kroppen frigjorde dopamin och serotonin var när jag gjorde klart saker. När jag lämnade in en tenta, hade ringt viktigt samtal, joggar 1mil, städat hela huset, sökt forskartjänst, skickat in stipendieansökan osv. Allt det som är jobbigt att göra.

Tack för ditt svar.
Så du känner du igen lite vad jag menar?
Jag vet att jag mår bra efter att jag slutfört något. Men det är inte tillräckligt bra känsla för att orka fixa saker.
Kan låta som att jag är en lat jävel men det går tamefan inte att slita sig ur sängen när man mår ruttet.

Jag älskar att vara i naturen och att spendera tid med vänner(Eller ja jag gjorde). Nu går jag mest runt och funderar på saker, ältar och har ångest över skit när jag får tid att tänka. Därför kan jag typ inte avnjuta en dag i skogen.

Jo jag förstår precis. Det låter så enkelt att gå ut och promenera i naturen, plugga osv, men när man verkligen mår sådär dåligt så är det nästan omöjligt. Du är inte lat!

Men den där bra känslan efter att man utfört saker... för mig var den inte så stark i början (även om jag absolut kände att jag mådde bra av det), men jag fortsatte tvinga mig själv. Känslan blev starkare och starkare (kanske pga att massa jobbiga ångestgrejer försvann i takt med att jag tog tag i dem).

Jag hade tex ångest för att jag inte orkade träffa vänner. Men fick även ångest över att ens tänka på att ses! Men när jag väl tvingade mig att ses utan att avboka, så kändes det såå skönt efteråt! För då visste jag att jag inte behövde ses på länge igen.

Tycker att du ska fortsätta tvinga dig själv att utföra/avsluta saker. Det är det naturliga sättet att frigöra må-bra-hormoner. Typ gå ut med soporna, rensa en låda, söka ett stipendium, börja i en kvällskurs, gå en promenad osv. Det är aaaastungt i början! Men det sätter igång grejer i hjärnan som gör att du lättare frigör dopamin och serotonin.

Tack snälla för dina tips! Det är just sånt här jag behöver höra. Kanske är det pga av detta som att jag känner mig som en sopa? Därav får jag ångest och låg självkänsla.

En underlig sak jag har märkt av är att jag får så sjukt mkt starkare dopaminutsöndring när jag dricker lite kaffe och tar en öl än många andra. Jag kommer rent utsagt till himmelen i några minuter för att sedan krascha. Jag tror seriöst att min hjärna ger fan i att utsöndra små doser under dagen och bombar på när jag tar någon centralstimulantia.

Skaffa en hobby är en god ide.
Själv klpte jag in en gammal bil och påbörja en totalrenovering, egentligen helt utan kunskap haha men tänkte de tar vi på vägen
Blivit många nya bekantskaper där det kretsar runt bilen och inte mig vilket kändes positivt.
När de gäller alkoholen märkte jag ganska snabbt att de funka ju inte så bra att pilla med bilen om man drack för mycket... i dagsläget nöjer jag mig med finöl och de kan bli ett par stycken men aldrig för många så att säga.
Så bota i alla fall jag de värsta, lycka till ts

Känner till problematiken du beskriver (trådstartaren) som många har, men de flesta jag känner till klarar inte av att jobba även om många egentligen säkerligen skulle vilja det. Att du trots allt orkar vara social(och gillar att prata med folk dessutom) på jobbet är enormt, många har fruktansvärda koncentrationsproblem i samband med sina depressioner-OCD-Gad och ev hela tiden hör sina tankar och observerar varje egna rörelser/uttal/tankar och hur de påverkas av dessa. Mer än ett heltidsjobb(eller alltid övertid) och aldrig någon "semester" från att vara sjuk ungefär.

Du kanske har runkat sönder din hjärna eller har för hög prolaktin som hämmar dopamin. Kräv utredning av vården.

Det tror jag definitivt. Dopamin quickfixes är jag en mästare på att utföra tragiskt nog

Jävligt lätt att fastna i det med beroendehjärna/add/adhd. Värsta är att det ökar behovet av dopamin och Quick fixes. Slutar man med allt får man withdrawal deluxe.

Citerade bara ditt sista inlägg men tänker på hela din situation. Du är absolut inte lat för mig låter det som en depression. Att det känns bättre med stimula eller alkohol är inget bra, det vet du säkert också. Har själv perioder där jag hamnar i botten. Något som hjälpt mig att komma igång är att ha typ ett veckoschema alt. dagsschema med klockslag där man kan fylla i hur man mår, om man trots allt orkat ta en promenad, ringt ett samtal osv. Mig har det hjälpt när man märker att man orkat mer och mer.

En annan sak är ganska viktigt att kolla upp om du t ex har brist på några vitaminer eller mineraler. Jag hade kraftig brist på b12 och d-vitamin. Efter en månads tillskott av dessa vitaminer blev det betydligt bättre