Orkar inte mer

Grymt! Jag ser fram emot dina uppdateringar !

Hej alla tappra! Jag hänger sällan här inne på flashback men jag är en kvinna vid mitt ord så här följer en uppdatering ganska så exakt ett år senare!

Jag lever och har inga planer på att ta mitt liv. Jag har helt ärligt lite svårt att känna igen mig i tjejen som skapade den här tråden. Hon var så vilsen och bortom allt hopp efter så många år med återkommande långvariga depressioner och i princip daglig ångest. Idag mår jag bra. Jag pluggar i en annan studentstad, till ett (socialt) yrke som jag faktiskt vill jobba med och jag stortrivs! Men det är ingenting som har kommit gratis.

Under det gångna året har jag jobbat aktivt med mig själv: jag har gått i KBT-behandling, börjat medicinera en låg dos SSRI, lagt om i princip hela min livsstil och etablerat ett växande frö till självkänsla. Det har varit en lång och tuff resa men den är värd alla tårar och frustration för att befinna mig där jag är idag.

För dig som kanske går igenom något liknande vill jag dela med mig av det som har hjälpt mig i förhoppning att det kan hjälpa. För det är möjligt att må bättre, det är möjligt att bryta sig loss från social ångest och depression även om det känns omöjligt just nu. Det går att hitta tillbaka till ett liv som man vill leva, som i slutändan gör allt lidande på vägen värt det.

En viktig vändpunkt i mitt mående var när jag började gå i KBT för social ångest. I samma veva började jag även medicinera SSRI och jag tror att jag har båda parter att tacka för mitt mående idag. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att exponeringsövningarna görs på rätt sätt och att man parallellt med dessa synliggör och utmanar sina tankar. Jag gjorde detta i form av olika arbetsblad som finns att hämta i boken "Social fobi - effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi" skriven av Tomas Furmark mfl. Jag kan verkligen rekommendera den boken vare sig du har tillgång till en psykolog eller ej. Den förklarar väldigt pedagogiskt och bra hur hjärna, kropp och omgivning hänger samman och olika strategier man kan ta till för att ta sig ur negativa mönster.

Självacceptans är key. Insikten om att jag har rätt att ta plats i min omgivning oavsett hur stark eller synlig min ångest än blir har varit en viktig guide och drivkraft till min förändring. Särskilt under exponeringsövningarna.
Jag påstår inte att jag är immun för andras åsikter men jag älskar mig själv tillräckligt mycket för att förstå att jag har rätt att ta del av livet på samma villkor som alla andra även om mina händer skakar, rösten darrar och jag framstår som den mest osäkra människan på jorden. Det har stärkt mig med tiden till att faktiskt också ta plats och att ”äga” min ångest. Den är inte pinsam, skamlig eller fel. Det är en naturlig respons från min hjärna i situationer som jag lärt mig koppla samman med rädsla - på samma sätt kan jag ”lära om” dessa situationer genom exponering och reflektion.

Träning har också hjälpt mig. Med vetenskapen i ryggen vill jag påstå att den nästan haft störst effekt på mitt mående - både vad det gäller depression och social ångest. Mina löprundor i skogen är nästan som terapi. Det blev min räddning när jag mådde som allra sämst och det gav mig ork att senare söka hjälp och påbörja terapin.

Balans i vardagen överlag är viktigt: sömn, kost och såklart motion. Även yoga och meditation har hjälpt mig mycket i att hitta ett lugn och en trygghet i mig själv. Jag märker av dess effekter även i socialt påfrestande situationer - att jag på ett helt annat sätt än tidigare kan "grunda" och lugna ner mig själv. De är också bra verktyg om man inte känner att man är i kontakt med sig själv eller med sin omgivning - sk. overklighetskänslor som jag lidit av en del.

Jag hoppas att mina tips kan vara till hjälp för någon där ute som också kämpar med psykisk ohälsa. Jag vet att det kan kännas hopplöst men kan jag vända 10 år av förlamande social ångest och återkommande depressioner så kan du också. Jag tror på dig. Och du är aldrig ensam.

Bra jobbat 👍