Dagen då LSD "Läkte" min psykiska ohälsa

Ålder: 22-25.
Mental hälsa: Jag har haft väldigt extrem psykisk ohälsa i över 10 år och det är något som funnits i släkten. Har flera i släkten som begått självmord. Jag var säker att jag inte skulle överleva året då jag verkligen var på bristgränsen som jag varit och balanserat på i flera år. Nu orkade jag inte mer. Jag hade läst forskning om LSD,Psilocybin, dmt osv. att det kunde potentiellt hjälpa personer med PTSD, depression osv. Detta var en stor anledning till att jag tog just denna tripp, det kändes som en sista utväg.


Erfarenheter: Prövat det mesta vad gäller droger. Cannabis, svamp, lsd, mdma, kokain, tjack, fentanyl med mera. Cannabis rökte jag dagligen i mer än ett år för att klara av min psykiska ohälsa.

Dos: 310ug Teachers Gaze blotter. Detta var min andra lsd tripp.


Detta är en berättelse om när LSD "läkte" min psykiska ohälsa. Denna tripp hände för ett tag sedan och kommer tyvärr inte ihåg jätte mycket från trippen men ska försöka beskriva detta så gott jag kan.

Denna dag var jag ute och åkte snowboard innan trippen i ett flertal timmar och kom hem runt 21 tiden. Vi hade tänkt att trippa lite tidigare men eftersom jag varit ute och åkt snowboard i flera timmar och kom hem lite sent så kastade i oss tabbarna omgående, 2st tabs vardera utav "Teachers Gaze 155ug". Jag lät lapparna ligga på tungan i cirka 20 min sedan svalde jag dem. Jag hade inte ätit något så jag var vrål hungrig och hade köpt med mig en skagen baguette som jag förtärde illa kvickt efter jag svalt lapparna.

Nu var det dags att gå natt promenaden med hunden innan vi börjar trippa alldeles för mycket. Det var vinter vid det här laget och det låg ett mycket tunt snötäcke på marken, kylan var härligt uppfriskande. Vi båda var väldigt spända vid det här laget och kände redan av effekterna trots att det gått knappt 40 minuter. Vi hade nu gått en bit och kände hur effekterna stegrade efter varje minut och detta fick mig att få en orolighets känsla inom mig men jag valde att vara tyst om detta då jag inte ville nojja upp min polare. Effekterna fortsatte stegra kraftigt men nu var vi på väg tillbaka till lägenheten, jag längtade verkligen efter att få komma in.

På vägen hem så finns det en stor byggnad som man alltid går förbi och jag såg hur denna växte och började åka fram emot mig. "This was as this momemt i knew i fucked up". Jag insåg hur jäkla mycket jag trippade och detta skrämde mig då vi nyligen svalt tabbarna och jag visste att upplevelsen skulle bara bli intensivare. Nu skyndar vi oss hem sa jag till min polare och han höll med, han trippade också väldigt mycket vid det här laget.

När vi väl kommit in i lägenhetshuset och stängt dörren så förväntade jag mig en lättnad som inte kom, det var fortfarande obehagligt och jag var rädd, till slut så kunde jag inte vara tyst om att det var obehagligt så jag nämnde detta för polaren och det visade sig att han var precis lika rädd. Vi hade båda gått tysta och varit lika rädda. Detta erkännande resulterade dock i att jag nojjade upp mig mer, men jag valde att hålla tyst om detta. Istället så gick jag till mitt medicin skåp och tryckte i mig ett gäng Quetiapin tabletter, jag tryckte i mig hela kartan i hopp om att detta skulle lugna ner trippen. Det gjorde det inte just då eftersom det tar ett tag innan tabletterna börjar ge effekt (Ca 60min).

Jag beslutade mig för att lägga mig i sängen och hålla fast i den då jag var rädd att jag skulle trippa så pass hårt att jag inte längre insåg vart jag var. Jag tänkte att jag kanske skulle gå ut bland folk utan att jag själv vet om det, tankarna snurrade ordentligt vid det här laget. Jag skakade täcket och skulle lägga det över sängen och när jag skakade det så fastnade alla mönster som var i täcket kvar i luften medans täcken föll ner mot sängen. "Oh shiiiiiiit" tänkte jag, nu jävlar är det intensivt. Men jag insåg att jag inte kan göra något åt detta så det är bara att lägga sig ner i sängen och försöka andas, vilket jag gjorde.

Intensiteten stegrade och stegrade. Jag försökte blunda men det var ljusare när jag blundade än när jag hade mina ögon öppna. Min polare hade också smått panik vid det här laget så han kom och la sig i sängen också. Vi båda greppade varandras händer hårt som om vi försökte hålla kvar varandra i den här verkligheten.

Nu har jag vandrat bort i mitt psyke och är inte längre jag, jag har inte en aning om vart jag är och vad som händer. Jag är i något sorts tomrum och det är som någon vrider min hjärna fram och tillbaka. Jag hör ett otroligt intensivt ljud samtidigt som min hjärna "vrids" åt olika håll och kanter, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva ljudet men det ökade till en sån takt som inte ens går att uppfatta i vanliga världen och sedan saktades ljudet ned till slowmotion och såhär fortsatte det. Men till slut så hörde jag nån typ av smäll, som om man slår en gummi hammare i en betong vägg, typ. Då slutade ljudet och jag vet inte var jag var. Det fanns inget där jag var, helt tomt var det.

Nu var jag säker, trippen hade gått helt fel och jag hade lyckats dö. Jävla klantarsle tänkte jag, hur fan kunde du ha dött? Jag vill ju fan inte dö, vafan har jag gjort. Dessa tankar snurrade i huvudet. Samtidigt fick jag för mig att jag låg i nån form av låda och blev färdad i ambulans. Jag hade en känsla av att nära och kära sörjde min död. Inga bilder utav det men jag var helt säkert på att jag faktiskt dött, nu finns inte jag längre. Efter detta är allt helt svart tills jag "vaknar" till.

Shiiiit, jag lever? Vänta.. det var bara en tripp, va? Jävlar va sjukt. Jag ser hur min polare fortfarande är helt väck och kämpar. Han skakar huvudet som om han försöker få bort trippen men lyckas inget vidare. Jag sitter och försöker lugna honom och säger att allt kommer bli bra. Du klarar dig igenom det här.


Detta var en hemsk upplevelse och jag har nog aldrig varit så rädd, och det är att säga en hel del då jag varit med om mycket hemska saker.

Jag kände en lättnad över att jag levde efter trippen men förstod inte riktigt vad som hänt. Mina "insikter" började trilla ner efter nån vecka och så fortsatte det. Jag förstod min tripp mer och mer. Jag har nu insett att livet är jävligt värt att leva, vi får bara den här chansen och varför inte ta vara på den. Jag har blivit så otroligt fascinerad över hur moderjord fungerar.

Det är så sjukt att vi ens har ett medvetande och upplever det som vi gör, att jag dessutom vann lotten om att födas i ett bra land med god ekonomi samt med föräldrar som älskar mig är ju bara fantastiskt. Jag har fått en väldigt stor uppskattning och ser detaljer i mitt vardagliga liv som inte jag sett innan. Min kärlek till naturen har vuxit enormt och jag har vänt om mitt liv. Innan så var jag lite
grövre kriminell, sålde droger och gjorde andra riktigt dumma saker som bara fick mig att må sämre. Jag äter hälsosammare idag och tränar en hel del. Jag har blivit en bättre människa och inser mina brister på ett helt annat sätt.

Jag kan granska mig själv och känna efter när hemska tankar kommer och varför dem kommer. Det kunde jag aldrig innan. Det känns som min intelligens har ökat och jag är säker på det. Jag förstår saker mer på ett helt annat plan. Jag har blivit mer driven och vill faktiskt göra något med mitt liv, vad det nu än är har jag inte kommit på än. Men jag är ändå exalterad över vad detta liv har att erbjuda.


Vet inte riktigt hur jag ska sätta en trippbetyg då upplevelsen i sig var hemsk men det gjorde mig starkare som människa och jag har vuxit från det. Jag behövde denna kalldusch för att vakna upp och inse att döden är inte lösningen på mina problem.

Jag har tagit lsd efter denna tripp men mycket lägre dos och jag har insett hur denna "drog" inte är i berusningssyfte, inte för mig i alla fall. Det hjälper mig att ta i itu med saker, stärker mitt psyke och får mig att orka med denna galna värld vi lever i. Jag tror att de flesta människor skulle ha nytta utav att testa LSD åtminstone en gång i livet.

Jäkligt bra tripprapport TS, glad att LSD hjälpte dig genom svåra tider i livet.
4/5

Därför kommer jag inte steppa över 150ug. Tack för insikten, ska trippa om två veckor igen efter min första trip. Då tog jag cykeln ut på vägen och cyklade i 2 timmar och det kändes som att jag hade 50 liter MDMA pumpades in i mitt blod in och ut konstant tills jag somnade 5 timmar efter. Total lycka. LSD är verkligen life-changing. Rekommenderar att vara utomhus med friska luften.

När man utvecklade LSD, så hoppades man på att det skulle gå att använda i behandlingen av bl.a. schizofrenipatienter. Det finns forskningsrön om att LSD har haft goda terapeutiska effekter på t.ex. grav alkoholism. Mycket av forskningen hämmades dock av att det blev politiskt inopportunt att ägna sig åt det, kanske inte minst p.g.a. oseriösa projekt utförda av USA:s militär och underrättelsetjänst, av kvacksalvande psykologer, samt för att den allmänt började ses som "narkotika". Så helt omöjligt är det inte att den faktiskt kan ha positiva effekter.

Det sagt, så bör man minnas de extra riskerna med att ta det under okontrollerade former, där man kanske får LSD som innehåller något annat och där man kanske befinner sig i en miljö där man riskerar att skada sig. Förutom det finns den ålderdomliga visdomen om att "lagom är bäst".

Ja, man blir ju lite intresserad av att testa i och med att jag har en snarlik depressionsbakgrund. Även om jag inte är långt nere i mörkret just nu finns det ändå där, jag har ändå lyckats okej i livet, har bra jobb o.s.v. Men det är en konstant kamp mot mörkret och jag känner ibland att jag håller på att trilla tillbaka, just för att jag har svårt att finna mig själv/ta itu med mitt förflutna.
Och även om det inte finns några garantier för hur ett rus blir, så måste jag säga att detta låter spännande. Definitivt mer spännande än de värdelösa antidepressiva, lugnande och sömntabletter som man fått i form av knark från staten (förutom Sobril, som kanske är det enda som funkat... för stunden).

Väl skrivet hur som helst. Jag skulle definitivt vilja se fler rusrapporter från folk som faktiskt blivit hjälpta av ruset i sig.

Mycket bra rapport 5/5 lappar!

Även jag mår idag bättre än vad jag gjorde tidigare tack vare våran kära vän Syran.
Har tidigare i livet mått dåligt över delar av min uppväxt samt min relation till min far. Den där känslan av att känna sig lite lätt oönskad och ivägen som liten och samma känsla som följt med en upp i åldern. Även fast jag på senare dar hade fått mer förståelse och vant mig vid det så kunde det ibland gnaga en på insidan när man kom och tänka på det, till ex när farsan inte dyker upp på julafton trots att vi inte setts på ett halvår ca, då gör de lite ont även om man inte är ett barn längre.

Okej, nu till den bra delen.
Under sommaren förra året tog jag och min bästavän lsd för första gången på ca 1,5år. Vi har tidigare haft väldigt djupa konversationer och öppnat upp oss för varandra när vi poppat E eller dragit tjo m.m. Men i sommras så connectade vi på en ny nivå och pratade väldigt mycket om våra kära pappor. Då både jag och min vän haft det lite knas på den fronten så var det en skön sak för oss båda att få prata om det med nån som förstår en. Hände vid ca 3-4 olika tillfällen (trippar) att vi pratade om just dethär och efter varje gång så känndes det bara bättre och bättre. Nu idag kan jag säga att jag har mycket större förståelse för min far och att jag har valt att se han som en kompis och inte som en förälder. Det har hjälpt mig att hantera vår relation på ett helt annat sätt. Nog om det.

Måste även tilläga att dom underbara äventyren man är med om på lsd höjer livslusten något kopiöst! Iallafall jag själv mår så oförskämt bra på lsd och det krävs mycket för att rubba mitt sate of mind i det läget. Ser alltid fram emot nästa tripp!

Välkommen att skicka ett pm om ni har nåt ni vill fråga eller dela med er av.
Ta hand om er och trippa lugnt!

Där håller jag med dig min vän.
Fin rapport, och trevligt att du fått så mycket ut av en så skrämmande upplevelse!
Många trippar i hopp om att känna eufori och se vackra färger, och det är visserligen hemskt trevligt, men jag upplever att det är de svåra upplevelserna som lär oss mest.