Anders Wijkman och jordens undergång

Du skriver "De", men jag gissar att du menade "Du". Hursomhelst så stämmer det att jag är misstänksam. När ett budskap upprepas för ofta och för högt, utan att jag kan förstå grunderna för det blir jag misstänksam. Tycker du alltid att kritiskt tänkande är farligt? Tänk om det inte hade funnits några kritiskt tänkande människor sedan medeltiden...

Vad som är kunskap är en kritisk fråga. Vet inte om du har bekantat dig med Karl Poppers bok The Logic of Scientific Discovery. Kärnan i boken är att kunskap egentligen är hypoteser som ännu inte har förkastats, varför det är vanskligt att tro på en absolut sanning.
Tackar för länken som du delade med dig av. Skall titta runt och se om jag hittar belägget för den kausalitet som jag letar efter, men började med att läsa om metod och hittade några tänkvärda tankar.

"We have no closed story but a ceaselessly developing set of partial understandings.
Our knowledge of how this complex type of science works is primitive. Not only the public, but even most scientists, only see particular strings of incidents. Few have mentally organized an overall picture."
https://history.aip.org/climate/method.htm

Om ett budskap upprepas är det för det mesta för att det är sant. "Kritiskt tänkande" kräver kunskap, inte bara att man reflexmässigt ifrågasätter sådant man inte vill tro på. Din typ av "kritiskt tänkande" handlar snarast om att inte ta till dig något nytt.
Elegant sätt du lyckades körsbärsplocka ett citat genom att klistra ihop text från två stycken och ge intryck av att det handlar om något annat än det gör.

Återkom när du har något att säga i sakfrågan om växthuseffekten och varför du misstror den.

Det finns naturligtvis ett mått av sanning i det påståendet. Men det signifikanta under i synnerhet det senaste seklet är att vi har tagit stormsteg i att lära känna planeten och dess omgivning. Vi har också lärt känna materien i dess minsta beståndsdelar. Människan är en vetgirig natur och många forskningsområden har resulterat i viktiga tekniska framsteg.

En gammal visdom är att: Ju mer man vet, desto mer inser man att man inte vet. Då kommer man till insikt om att det kanske är osannolikt att vi skall hitta den absoluta sanningen om allting någonsin.

Då får man nöja sig med den kunskap som finns just nu och dra slutsatser av det. Utveckla medicinska behandlingar, nya odlingsmetoder, bygg konstruktioner eller vad det nu kan vara. Man måste ju vara praktisk, eller hur? Det gäller att göra det bästa av det vi vet nu.

Och utifrån dessa erfarenheter vinner vi ny kunskap. Och så växer vår kunskap om oss själva och vår omvärld. Det är samspel mellan kunskapssökande och praktisk tillämpning. Utan den praktiska tillämpningen är det nog svårt att hitta den absoluta sanningen.

Och det är ju bara att se sig omkring! Tänk vad vi har åstadkommit! Vi har omvandlat världen genom att använda samlad kunskap. Nu bör vi ägna oss åt att reparera och återställa de skador som vi har orsakat. Men det betyder ju inte att det vi har åstadkommit är fel. Tvärtom, vi lär oss av misstagen som vi inte kunde förutse.