Detta är en kort berättelse om när jag tog syra och valde att cykla MTB i skogen.
Ålder: 22-25.
Erfarenheter: Prövat det mesta vad gäller droger. Cannabis, svamp, lsd, mdma, kokain, tjack med mera.
Mental hälsa: Relativt god men tidigare haft väldig psykisk ohälsa, självmordstankar osv. som en lsd upplevelse läkte, möjligt att det kommer en framtida rapport om detta.
Dos: 150ug blotter
Trippen varade cirka 9 timmar.
Har alltid trippat tillsammans med en vän förutom en gång när jag valde att käka 5g toppisar själv, efter den upplevelsen som gick överstyr så har jag aldrig velat att trippa själv men denna gången så valde jag att utmana mig själv och mitt psyke. Jag kändes att det var dags och att det skulle ge mig något gott.
Jag tog min 150ug blotter (Dancing bears) och gick på en promenad i väntan på att det skulle kicka in. När jag väl kommit hem igen så kände jag hur syran började verka kroppsligt, jag får alltid en sorts känsla av elektricitet eller energi. Vet inte hur jag ska beskriva det i text.
Men nu var det dags att ta sig iväg med cykeln och ut i skogen, med mig hade jag en väska med lite nödvändigheter så som cykelpump, vatten, äpplen, hörlurar och ett multiverktyg. Leden som jag valde att cykla på är normalt en vandringsled med väldiga stenar och rötter, ganska utmanade även i nyktert tillstånd. Det är mer likt en rotig downhill led med mycket stenar än en vanlig mtb led.
När jag väl anlänt till början av stigen så kände jag hur syran smygit sig på ännu mera. Färgerna hade blivit mycket varmare och detaljer tydligare. Normalt sett har jag ett litet behov av glasögon men på syra inbillar jag mig i alla fall att jag ser skit bra.
När jag väl börjat cyklat på stigen så kändes allt så "flowigt" som att jag hanterade alla rötter och stenar så mycket bättre än i ett nyktert tillstånd. Det kändes som jag flöt över alla objekt och jag såg så mycket tydligare var det var möjligt att åka. Jag kunde nästan förutse hur allt skulle kännas innan jag åkte över det. Jag hade verkligen ett laser fokus på min åkning och det var så förbaskat roligt dessutom, det var roligare än att åka nykter.
När man sedan åkt ett tag på denna vandringsled så kommer man ut på ett stor fält med en magnifik sjöutsikt där dessutom kossor går och betar. Mitt ibland detta så finns det ett stort kiktorn som man kan klättra upp i, vilket jag givetvis gjorde. Vädret denna dag var helt fantastisk, det var soligt och runt 25 grader varmt.
Nu var jag cirka 3 timmar in i trippen. Jag satte på mig mina hörlurar och kände hur jag blev en del av musiken, varenda ton gick igenom min kropp och molnen dansade framför mig i takt med musiken. Framför mig hade jag en fantastisk utsikt över en stor sjö och jag kände en sån otrolig kärlek till livet. Det var som att jag var nykär (x 100) i livet. Jag stod i detta torn länge och njöt till fullo.
Det hände att jag kom på dålig tankar men varje gång dessa tankar kom så kände jag en kärlek från naturen. Jag kände mig omfamnad av kärlek och fick en känsla av att naturen försökte säga till mig att jag inte behövde vara orolig. Jag kunde inte sluta le efter jag fått denna känsla och sa till mig själv hur larvig jag varit innan då jag alltid nojjat upp mig för att få en snetripp helt i onödan. Nu kunde jag äntligen slappna av.
Nu var det dags att cykla hem igen eftersom kvällen började närma sig. Jag cyklade samma väg som jag kom ifrån och det var lika roligt som innan. Jag cyklade fortare och fortare men till slut blev jag lite tankspridd och lyckades komma snett med cykeln vilket resulterade i att jag flög över styret. Mitt i fallet så kändes det som allt hände i slow motion och jag landade helt perfekt och mjukt mitt ibland massa stenar och rötter. Det kändes som jag styrde mitt fall och efteråt så skrek jag av glädje och blev riktigt imponerad och chockad över hur perfekt jag ramlat. Efter detta fortsatte jag hemåt med ett ännu bättre humör än innan.
Detta var väl egentligen allt jag kommer ihåg från trippen, hände väldigt mycket spännande men tyvärr glömmer man en hel del från sina trippar, åtminstone jag.
Jag kan i alla fall rekommendera någon fysiskt aktivitet under ett lsd rus (lägre dos). Det var riktigt jäkla skoj och annorlunda, jag orkade dessutom mycket mer och upplevde att min kondition var bättre. Men det kan ha varit jag som var så fokuserad på min cykling att jag inte ens tänkte på hur andfådd jag var.
Trippbetyg 8/10. Kunde ha tagit en lite större dos, önskade mer visuals än vad jag hade men hela trippen var underbar.
Ålder: 22-25.
Erfarenheter: Prövat det mesta vad gäller droger. Cannabis, svamp, lsd, mdma, kokain, tjack med mera.
Mental hälsa: Relativt god men tidigare haft väldig psykisk ohälsa, självmordstankar osv. som en lsd upplevelse läkte, möjligt att det kommer en framtida rapport om detta.
Dos: 150ug blotter
Trippen varade cirka 9 timmar.
Har alltid trippat tillsammans med en vän förutom en gång när jag valde att käka 5g toppisar själv, efter den upplevelsen som gick överstyr så har jag aldrig velat att trippa själv men denna gången så valde jag att utmana mig själv och mitt psyke. Jag kändes att det var dags och att det skulle ge mig något gott.
Jag tog min 150ug blotter (Dancing bears) och gick på en promenad i väntan på att det skulle kicka in. När jag väl kommit hem igen så kände jag hur syran började verka kroppsligt, jag får alltid en sorts känsla av elektricitet eller energi. Vet inte hur jag ska beskriva det i text.
Men nu var det dags att ta sig iväg med cykeln och ut i skogen, med mig hade jag en väska med lite nödvändigheter så som cykelpump, vatten, äpplen, hörlurar och ett multiverktyg. Leden som jag valde att cykla på är normalt en vandringsled med väldiga stenar och rötter, ganska utmanade även i nyktert tillstånd. Det är mer likt en rotig downhill led med mycket stenar än en vanlig mtb led.
När jag väl anlänt till början av stigen så kände jag hur syran smygit sig på ännu mera. Färgerna hade blivit mycket varmare och detaljer tydligare. Normalt sett har jag ett litet behov av glasögon men på syra inbillar jag mig i alla fall att jag ser skit bra.
När jag väl börjat cyklat på stigen så kändes allt så "flowigt" som att jag hanterade alla rötter och stenar så mycket bättre än i ett nyktert tillstånd. Det kändes som jag flöt över alla objekt och jag såg så mycket tydligare var det var möjligt att åka. Jag kunde nästan förutse hur allt skulle kännas innan jag åkte över det. Jag hade verkligen ett laser fokus på min åkning och det var så förbaskat roligt dessutom, det var roligare än att åka nykter.
När man sedan åkt ett tag på denna vandringsled så kommer man ut på ett stor fält med en magnifik sjöutsikt där dessutom kossor går och betar. Mitt ibland detta så finns det ett stort kiktorn som man kan klättra upp i, vilket jag givetvis gjorde. Vädret denna dag var helt fantastisk, det var soligt och runt 25 grader varmt.
Nu var jag cirka 3 timmar in i trippen. Jag satte på mig mina hörlurar och kände hur jag blev en del av musiken, varenda ton gick igenom min kropp och molnen dansade framför mig i takt med musiken. Framför mig hade jag en fantastisk utsikt över en stor sjö och jag kände en sån otrolig kärlek till livet. Det var som att jag var nykär (x 100) i livet. Jag stod i detta torn länge och njöt till fullo.
Det hände att jag kom på dålig tankar men varje gång dessa tankar kom så kände jag en kärlek från naturen. Jag kände mig omfamnad av kärlek och fick en känsla av att naturen försökte säga till mig att jag inte behövde vara orolig. Jag kunde inte sluta le efter jag fått denna känsla och sa till mig själv hur larvig jag varit innan då jag alltid nojjat upp mig för att få en snetripp helt i onödan. Nu kunde jag äntligen slappna av.
Nu var det dags att cykla hem igen eftersom kvällen började närma sig. Jag cyklade samma väg som jag kom ifrån och det var lika roligt som innan. Jag cyklade fortare och fortare men till slut blev jag lite tankspridd och lyckades komma snett med cykeln vilket resulterade i att jag flög över styret. Mitt i fallet så kändes det som allt hände i slow motion och jag landade helt perfekt och mjukt mitt ibland massa stenar och rötter. Det kändes som jag styrde mitt fall och efteråt så skrek jag av glädje och blev riktigt imponerad och chockad över hur perfekt jag ramlat. Efter detta fortsatte jag hemåt med ett ännu bättre humör än innan.
Detta var väl egentligen allt jag kommer ihåg från trippen, hände väldigt mycket spännande men tyvärr glömmer man en hel del från sina trippar, åtminstone jag.
Jag kan i alla fall rekommendera någon fysiskt aktivitet under ett lsd rus (lägre dos). Det var riktigt jäkla skoj och annorlunda, jag orkade dessutom mycket mer och upplevde att min kondition var bättre. Men det kan ha varit jag som var så fokuserad på min cykling att jag inte ens tänkte på hur andfådd jag var.
Trippbetyg 8/10. Kunde ha tagit en lite större dos, önskade mer visuals än vad jag hade men hela trippen var underbar.
