Risker med att adoptera gatuhund från Östeuropa

Jag har velat ha en hund i flera år nu och nu när jag äntligen har en egen lägenhet så har jag kollat runt på Blocket i flera månader, men fick idén att adoptera en löshund istället. Jag har läst mycket om det positiva, att man får en kompanjon som uppskattar en, att man gör en god gärning osv men vilka negativa sidor finns det? Jag har kollat runt på REAN och sett massvis med hundar men de skriver inte, förståeligt nog, om potentiella negativa konsekvenser.

Strunt i blocket och strunt i importerade gatuhundar, du ska skaffa dig en familjemedlem.
Besök en ordentlig uppfödare som har gott rykte!

Gör inte det. Du stödjer en sjuk industri, där djur som skulle må bättre som avlivade "adopteras". Vill du veta om psykologiska (rymmarproblem) googla på Soraya, vill du veta om sjuka hälsoproblem, sök på tumörer gatuhundar (finns smittsamma).Vill du ha en hund med deformerade leder som inte försäkringarna tar, ja visst, köp en. STÖD INTE DESSA ORGANISATIONER!!!! De ljuger, fuskar och döljer.

Vill du ta över en hund och göra en god gärning, annonsera efter en där ägaren dött eller om du är en extremt aktiv person, så kan du annonsera efter en draghund som inte gillar att arbeta i flock eller som inte gillar att dra. Likaså som en jakthund som inte gillar att jaga (exempelvis är skotträdd). Jag är sjuk och kan bevaka internet, säg vad du söker i en hund.

Även uppfödare använder blocket vid omplaceringar, racka inte ner på den plattformen bara för att. Drag och jaktfolk använder blocket också, för bara för att "min" hund inte funkar i mitt spann, så betyder det inte att hunden inte kommer funka i ett annat spann. På blocket dyker också tikar upp som gjort sitt inom aveln, de kan vara grymt bra, men lockar inte folk som vill ha valpar.

Undvik! Se det lite som att potentiellt adoptera ett problembarn som har växt upp i en tuff miljö och som kan ha dragit på sig en del besvärliga beteenden som inte släpper av lite kel och mat. Om detta är din första egna hund är det ännu sämre ide.

Fundera istället vilken ras som passar dig och vänd dig till en professionell hunduppfödare. Lycka till.

Efter yyuutts tips där han sa att det fanns jämthundar som inte vill jaga så tänkte jag att samma sak kanske kan gälla greyhounds och då läste jag detta


https://hundarutanhem.se/hundarna/ra...vinthundraser/

Så då fick jag för mig att det kanske går att ha en greyhound även om man bor i stan? De skriver även:


Då behöver man väl bara lösa ett ställe där hunden kan springa av sig ordentligt? Lät bra tyckte jag, sen klickade jag in på några hundar och såg priserna: 6500 kr för en 4 år gammal greyhound som anses vara "dålig" https://hundarutanhem.se/hundar/lewis-1280/

Är detta inte ett helt sjukt överpris?

Gör det! Det finns många sidor som är svenska. När man kommit förbi hundens rädsla för människor (vilket kan vara väldigt olika. Men om man adoptera så står det hur hunden är och vissa är jättesociala medan andra har haft det extremt tufft med misshandel) så visar de så mycket tacksamhet. När de inser att de kommer få mat varje dag så är det som om det börjar lysa i deras ögon. När de inser att man inte kommer slå dem så kommer de och vill mysa och visar en tacksamhet som inte vet några gränser.

Det finns olika sidor som sagt. Vissa är att man får adoptera hunden direkt från ett dog pound (där hunden avlivas efter några dygn) och vissa är från hägn där hunden fått lite mer social träning. Sen så har de hundar som varit adopterade blandraser haft bättre hälsa än våra renrasiga.

Fick ta över exets gatuhund när hon flyttade ut. En ypperlig hund på alla sätt och vis, och då är jag ändå inte direkt hundfrälst (men djurvän är jag, hon hade avlivat den annars). Haft den i snart sju år, otroligt tillgiven och har aldrig haft minsta problem med den. Det enda som behövts göras utöver promenader och mat är att klippa klorna ibland - vilket inte heller varit några som helst problem. Inga som helst sjukdomar eller ålderstecken (mer än några gråa hår), är c:a 10 år idag.

Men det är klart, det varierar väl. Man får väl vara noggrann antar jag. I exets fall var det ren tur att det gick så bra som det gick.

Öststatshundarna är ena riktiga tiggare. Svåruppfostrade tyvärr

Katt! Nämen, tänkte endast posta det eftersom jag är katt människa. Nu ska vi rädda situationen...är det för att dom är billigare du trådskapare vill skaffa utlands vovve då? Tänk på språkförbistringen och kultur krocken. I alla fall, att skaffa gathund låter vanskligt, vem vet vad dom har varit med om och kan det inte finnas, om det är kostnaden där skon klämmer, nån oönskad svenne vovve att få tag i? (Frågar en icke vetande).

Blev nyfiken eftersom latenta sjukdomar inte är helt ovanliga hos katthemskatter som farit illa, svultit och levt hemlösa. Magproblem t ex och det kan dröja innan det märks. De kan även bli smittade på katthemmen eftersom det blir en riklig bakterie- och virusflora överallt där många katter samlas. Även om man städar, har karantän och veterinär har kollat katten undersöker man ju inte allt. Dessutom är katter mästare på att maskera symtom, än mer så när de är otrygga och för många på samma ställe. Här handlar det dessutom om svenska katter, tror inte det finns nån adoptionsverksamhet för utländska alls.

Men nu var det hundar det gällde. Hittade en bra tråd på ett annat forum när jag googlade på Soraya.

https://chihuahua.ifokus.se/articles...-smuggelhundar

Rubriken gäller smuggelhundar men finns mycket som verkar matnyttigt för den som söker info om importhundar generellt.

Jag har en, från Ryssland av alla ställen

Enda negativa är väl att ryssar är rätt dumma i huvudet och gatuhundar är inte värda ett skit där, så de behandlas rätt jävla illa.
Så mycket folkskygghet, rädsla för folk/snabba rörelser osv.

Annars är min hur härlig som helst, men hon väljer själv vilka människor hon gillar och inte.
Man får vara beredd på att det kan ta lång tid att dressera & rehabilitera en gatuhund, och det är inte alltid som de faktiskt blir lika trygga och "duktiga" som en hund från en kennel.