Det försvunna segelfartyget S/Y Isabelita Betancor

Om gåtan får sin lösning blir det nog inte osannolikt något liknande - en dykare som råkar hitta ett vrak...

Fascinerande historia.

I
Jag tänker på skilsmässadato året efter Brasilien - var det möjligt att bli skild utan att höra den andra partnern? Kunde mamman ha varit i kontakt med honom för att få sitt godkännande? Om inte, berättar datumet att han kanskje var onåbar i flera år innan hon ansökte om skilsmässa (i mars 1971 antar jag, ett år innan den fick godkännande). Eller, ettersom detta är ankomsttiden till Recife, kanske mamman hörde att han hade lämnat Europa och bestämde sig för att gå vidare / skiljas. Om hon visste om Brasilien kan myndigheterna ha skickat ett brev till Brasilien för att komma i kontakt med honom om skilsmässa. Om det finns en dokumentation om skilsmässan, kan det vara värt att leta efter en adress eller kontakt. Tyvärr kan den också vara ett motiv att försvinna och undvika att lämna spår - jag tänker barnbidrag eller andra skyldigheter: ankomsten till Brasilien, begäran om skilsmässan och försvinnandet sker samtidigt 1971. Vad säger de tyska myndigheterna om att han kanske flyttar tillbaka?

II
En annan sak är besättningen. Jag tror att den typ av människor som sannolikt kommer att delta i en sådan resa, vanligtvis inte var lokalbefolkningen (de var tvungna att arbeta för att klara sig). Om fartyget sjönk är det inte osannolikt att minst en eller två andra västerländska borgare försvann tillsammans med ägarna. Inte lätt att undersöka, men 3-4 saknade fall av västerlänningar samtidigt skulle vara en ledtråd (ambassader?).


III
Er försäkringsregistret kontrollerat (Lloyds)? Okej, kanske var de den typen som bara inte försäkrar ...

IV
Om de förberedde skrovet med någon form av koppar eller kopparfärg, tror jag inte att det var för extravaganta planer; hela historien låter inte som om de hade mycket pengar. Jag tror att varje form av omfattande förbättring av skrovet snarare pekar på ett svagt fartyg som de försökte göra mer stabil. Segelresande av detta slag förbättras inte mycket bara för den tekniska utmaningen - de vill snarare se världen. Jag ser allt omfattande arbete på fartyget som nödvändiga försök att göra det sjövärdigt. Att förbättra hela skrovet låter som om de inte litade på träkonstruktionen. Det kan ha varit ett slitet fartyg och den atlantiska resan kan ha skadat det mer.

V
Utvandring, lämna en familj utomlands, inte bidra till en ordnad skillsmässa, ett slitet fartyg över Atlanten ... jag tror att detta ger oss ett psykogram av en sökande själ som försvinner från folk, skär banden, kanske undviker regler och ansvar - och tar risker? Havet kan vara oförlåtligt mot detta.