Det försvunna segelfartyget S/Y Isabelita Betancor

Jag råkade snubbla över en sida på Facebook som är tillägnad sökandet efter besättningen på fartyget S/Y Isabella Betancor vars sista registrerade livstecken är när det angjorde Recife i Brasilien 1971. Den som driver efterforskningarna är en svensk kvinna vars far Hans Christian Heinrich Fröhlich (konstnär, precis som dottern) ägde båten och befann sig på den med ytterligare några personer.

Dottern verkar göra en gedigen sökinsats (kontakter med utländska myndigheter etc) och artiklar om hennes sökande har publicerats i flera seglings- och sjöfartsmagasin. Kan vi här på något sätt hjälpa henne vidare i sökandet?
Facebooksidan: https://www.facebook.com/SYisabelitabetancor/

Jag tycker att det är intressant att båten inte är registrerad som förlist eller försvunnen. Ingenting verkar tyda på att man utrett var den och besättningen tog vägen. Dottern skriver i ett danskspråkigt inlägg en efterlysning om den danska som pappan samägde fartyget med och frågar huruvida det finns uppgifter om att hon återkommit till Danmark. Det borde innebära att hon aldrig dödförklarats, gissningsvis gäller samma sak med fadern. Jag tycker det verkar konstigt, även om jag inte vet rutinerna för hur sådant går till.

Till saken hör att Brasilien var en ganska hårdför militärdiktatur 1971. Jag hittar inget som säger att de försvunna var politiskt aktiva, men någon känsla av alternativ livsstil får man ju. Dock ska det till relativt mycket innan en stat tar kol på utländska medborgare av politiska orsaker.

Intressant är att besättningen (i alla fall fadern) befunnit sig i Francos Spanien under vad jag uppfattar som en längre period innan färden över Atlanten. Så någon tanke om att bojkotta totalitära stater fanns uppenbarligen inte, vilket talar mot politisk aktivitet. Eller för den, beroende på tolkning. Antingen som supporter till staterna eller motståndare.

Om man tittar på det här med alternativ livsföring och den gamla tanken om att fly iväg till ett okomplicerat liv känns det som ett rimligt antagande. Konstnärssjäl som redan lever ett fritt liv på de sju haven liksom. Och Sydamerika hade nog en sådan aura kring sig. Men frågan är om man då skulle välja att stanna i en diktatur, det rimmar illa med hela grundtanken.

(Jag spekulerar vilt nu, medan jag försöker läsa in mig på dotterns info)

Fartyget var drygt 20 år gammalt när de gav sig iväg men det kan hända väldigt mycket med ett träfartyg på 20 år om man inte underhåller det väl. Att döma av bilden på hemsidan verkar ju i alla fall seglen varit hårt slitna när bilden togs. En hård storm på Sydatlanten och eftersatt underhåll och hon kunde ha tagit in vatten fortare än de kunnat pumpa. Låt oss anta att länspumparna var i samma skick som seglen... Hur rutinerade seglare det rörde sig om framgår väl inte heller?

De satte dessutom i två motorer - förvånansvärt små - och varför de satte i två är mer är jag begriper... Men det kan också påverka belastningen och rörelser i ett träskrov... Släpper ett bord på grund av det så lär hon tyvärr sjunka snabbt.

Nej, jag har för mig att det inte var brasilianska myndigheters uppgift att göra eftersök, eftersom havsytan helt enkelt är för stor och helt omöjlig att överblicka. Ett så litet fartyg syntes väl heller inte på dåtidens radar. Hade hamnkaptenen noterat fartyget som avseglat ifrån Recife, så fanns det ingen anledning för dem att ta reda på om det kommit fram eller inte. Det förekom ofta på den tiden att ett avseglande fartyg uppgav sin nya destinationshamn, men att detta ändrades under resans gång. Dvs att fartygskaptenen fick order ifrån rederiet om att angöra en annan hamn istället, kanske för att lasta mera gods


Alltså dessa länder var inte speciellt farliga på den tiden, Dessa diktaturer var bara farliga för de som var politiskt aktiva, och då bara i huvudstäderna typ. Så även tex i Argentina. Francos Spanien var helt okej att vistas i tex, ingen brydde sig om danskar eller svenskar. Om man nu inte ställde sig på torget i Madrid och skrek på spanska att Franco var en fascistisk gris osv, och vevade tex den baskiska flaggan eller hammaren och skäran. Då kunde man räkna med att hamna i stillot, och få skaka galler.

Dock så var det vissa svårigheter med att komma dit som utlänning. Man kunde inte växla pengar hur som helst. Man var tvungen att ha med sig kontanter eller resecheckar, men alla bankkontor löste inte in resecheckar heller. Det fanns inga elektroniska betalningsmetoder eller VISA-kort heller. Så det kunde ta flera dagar att få växlat in pengar till den lokala valutan.

Man kunde heller inte ringa hem till Europa eftersom alla sådana långdistanssamtal kopplades via telefonister. Och det kunde ta flera dagar innan det blev någon linje ledig


Egentligen är det inte så jäkla kul att segla så där långt. Dels är det mathållningen som blir skittråkig efter redan en vecka. Konserver och spaghetti lär man bli trött på fort. Det är min erfarenhet. En annan sak är färskvattnet som alltid blir dåligt i tropikerna. Dessutom blir man lite stel i kroppen av allt stillasittande. Man kan ju heller ofta inte sova en hel 8-timmars sömn fullt ut..


Man satte ofta in två motorer för extra säkerhet, ifall den ena skulle faila. Tanken med motorn är ju förstås att man ska undvika att gå på grund, så man behöver egentligen bara styrfart. Tropikerna är ju mycket farliga på det viset att alla grund som orsakas av växande koraller inte finns utmärkta på sjökorten. En storm kan tex krossa korallerna och fösa upp en stor barriär under vattenytan som inte syns, ifrån ett fartyg. I synnerhet inte i tex stiltje. Går man på grund så kommer man inte loss, utan att börja dumpa lasten så snart man kan för att få fartyget flott igen. Är man långt ifrån kusten ja, då är det kört...

Koraller är skarpa och vassa och skär sönder skrovet rätt så fort.

Mycket möjligt att man inte heller kunde sätta in bara en motor med central propeller helt enkelt pga rodrets placering mm.
Motor behövs ju också för länspumparna. Men det är riktigt att antalet hästkrafter var i allra minsta laget, 2 st 100 hk dieslar hade nog kunnat fungera. Fast det beror ju på propellrarna och varvtalet mm..

En annan olycksorsak är ju faktiskt tex brand som ju är mycket knepigt att hantera till sjöss, man har ju ingenstans att kunna fly ifrån lågorna riktigt. Annat än på lite större fartyg.

På den tiden så fanns det inte autopiloter som var riktigt bra för segelfartyg, så det kan ju ha hänt att rorsmannen somnade vid rodret nattetid och hon gick på grund. Nattetid så går det inte heller att se grunden ibland förräns det är alldeles försent.


Man ska ju ha en extra uppsättning segel, det är ett måste. Plus nål och tråd förstås. På den tiden fanns inga väderkartor och ingen GPS så det var mycket svårare att navigera med "död räkning" över större avstånd. Det gjorde bland annat att man undvek att kryssa eftersom "felet" i den "döda räkningen" då kunde bli för stort, om man bytte kurs för många gånger. Man seglade hellre typ medvind eller nära medvind så mycket det gick och försökte hålla en fast kurs. Det var bland annat därför de sk fullriggarna var byggda som de var med massor av segel och mycket höga master för att fånga så mycket vind som möjligt...

Vad är bord? En träplanka?


Vad är det för väderkartor som inte fanns då men som finns nu menar du?

Intressanta inlägg.

Japp, helt enkelt de längsgående träplankorna som utgör båtens utsida och därmed håller vattnet ute.

Idag kan du få väderrapporten inklusive kartor via satellit. http://www.xmwxweather.com/marine/

Ok, rimligt nog. Jag kan inte på rak arm komma på att jag sett någon skuta med två motorer men det blir ju smidigt att manövrera i hamn. Huvudmaskin och hjälpkärra är givetvis en annan sak.

Man undrar ju vilken nautisk kompetens som fanns ombord. Nog kunde man navigera med bra exakthet om man visste vad man gjorde, men det krävdes ett annat praktiskt kunnande för navigationen - att ta en solhöjd med sextanten var (och är) ett hantverk som kräver mycket träning utöver den teoretiska kunskapen att använda sin observation. "Små" fel med kurslinjal och passare på sjökortet blir snabbt stora fel på havet.

Tack för inspelen här ovan. Jag tycker att det är svårt att sätta mig in i hur glest kontrollnätet i samhälls- och sjöfartssammanhang var för nästan 50 år sedan, i Sydamerika dessutom.

Att båten förlist och besättningen omkommit är ju absolut mest troligt, samtidigt finns det intressanta tomrum eller parenteser i historien som skulle kunna peka på ett annat skeende. Något som jag tycker är intressant är staden Recifes placering. Oavsett om båten därifrån gått nord eller syd (för de skulle ju inte korsa havet igen) handlar det om långa färdsträckor som går utmed kusten, och åt båda håll är det bebodda kuster. Hur långt från land skulle man gå på en sådan resa? Tillräckligt nära för att kunna söka skydd vid hårt väder eller andra problem? Dessutom borde långa bebodda kuststräckor innebära ökade chanser för att vrakdelar eller kroppar från ett förlist fartyg skulle spolas upp och hittas.

Är det någon som sitter på Sveriges dödbok som kan kolla om fadern har blivit dödförklarad?

Att de skulle följa kusten norr- eller söderut från Recife och inte korsa havet, bygger du det på Ingrids uppgift att de låtit klä båten med koppar inför seglats på brasilianska floder? För dottern skriver också på Facebook "From South America they probably were planning to sail to South Africa". Å andra sidan kan man ju tycka att de ville vara lite i Brasilien när de nu kommit dit och inte dra över Atlanten igen direkt... Och som sagt, han ville tydligen upp på floderna.

Vrakdelar spolas nog upp hela tiden och är de lite utspridda över ett område är det inte lätt att knyta dem till ett specifikt skepp. Om inte något med skeppets namn flyter iland så är det inte någon som reagerar och även en skeppsbåt kunde nog snabbt "anonymiseras" av företagsamma kustbor. Det finns ju strömmar längs kusten också, vrakrester kan förflytta sig en bra bit innan de flyter iland.

Jag undrar hur många de var ombord också. Två ägare känner vi till men man seglar inte den båten på två personer. Så saknas det fler svenskar/skandinaver kopplat till detta?

Ja precis, det är hennes uppgift jag utgår från. Och sedan att det vore konstigt att pinna över havet från Europa, angöra en hamn för att sedan ta sig an atlanten igen. Men å andra sidan; att de kom direkt från Europa vet vi ju inte eftersom hålen i uppgifterna är så pass stora. Jag skulle gärna se uppgifter om ytterligare ben på rutten som finns dokumenterade. Överhuvudtaget känns det som om säkerställd info behöver struktureras upp för att man ska få mer grepp över skeenden.


Hon har nämnt ytterligare två personer, varav en ska varit fransman. Den andra har jag glömt nationalitet på, om det ens har nämnts.

Han finns inte med i Sveriges dödbok 1901-2013. Men jag är inte så säker på att han var folkbokförd i Sverige vid tidpunkten för försvinnandet, visserligen var han ju svensk medborgare, men han finns inte med i Sveriges befolkning 1970.

Ja, vi vet inte så mycket. Ska de bekanta sig med en ny båt så lär de ju inte ha dragit iväg direkt utan hållit sig längs spanska kusten. Sedan är Kanarieöarna förmodligen det första naturliga målet när de lämnat Medelhavet och därefter är Cap Verde också en rimlig anhalt på vägen. Säkert lite småreparationer och småfix förutom bunkring innan de går över Atlanten. Men det är väl inte orimligt att de sätter kurs mot Brasilien direkt från Cap Verde. Man undrar om de ville just till Recife eller om de helt enkelt siktade på kortaste vägen över och var nöjda om de kom rätt +- 500 sjömil. Det är ju inte så många som seglar över Atlanten som vill så långt söderut, utan de flesta går väl hellre till Karibien. Men vill man i ett senare skede gå över till Sydafrika är det ju rimligare.

Bra, de båda andra har jag missat. Står det om dem på Facebook också?