Soldattorpet, hur stort privilegium?

Indelningsverket under stormaktstiden gav en soldat ett torp. Så att man kan säga att han var soldat på deltid egentligen.

Hur pass stor förmån kan det tänkas ha varit omräknat i dagens pengavärde?

Soldattorpet var ju en tjänstebostad som tillhandahölls av traktens rotebönder. Torpet var inte soldatens egendom, den var bara ett lån så det är ganska svårt att sätta ett värde på den.

Standarden i torpet var nog väldigt låg (med dagens ögon i alla fall). Ingen av oss hade velat bo så tror jag.

Torpet gav bara en möjlighet till att vara självförsörjande.
Det gav ingen rikedom utöver det absolut mest basala alltså.

Jämför det med socialbidrag av idag.
Dessutom var grannarna ofta öppet fientligt inställda till den snyltande indelte soldaten.


Det finns en annan notsvarighet som betydde lite mer.
Dvs Prästgården.

Visst gav prästgården också möjligheten för präst med familj att vara självförsörjande.
Men till skillnad från soldattorpet så var prästen oftast bättre emottagen av folket.
Och gården var större, gav prästen större möjligheter att odla lite bättre saker.

Eftersom alternativet var att vara dräng eller annan anställd var väl torpet ändå ett litet kliv uppåt. Bönderna skulle dessutom ställa upp med en del annat. Hur entusiastiskt de gjorde det är en annan sak.

Det brukar framhållas att en fördel med indelningsverket var att man kunde rekrytera bättre soldatmaterial än de ofta tvivelaktiga individer ("the slime of the nation and all that is useless to society", som en samtida kommentator kanske lite överdrivet uttryckte det) som befolkade andra länders arméer. Torpet och den integration i lokalsamhället som det innebar var utan tvekan en del av det.

Varför skulle de vara snyltande? Det var ju bönderna som genom att stå för ett soldattorp och en bit odlingsmark som därmed slapp bli soldat själv. Varje rote var ju tvungen att ställa upp med ett antal soldater och enda sättet att slippa själv var ju att hjälpa till att betala. Knappast så man ser den som räddar en själv från soldatlivet som en snyltare.

Går inte jämföra prästgården med soldattorpet. Prästen var det viktigaste och kyrkan betalar ju (via medlemmarna) till prästgården, soldattorpet byggdes och betalades av bönderna för att de själva skulle slippa bli soldater. Tror du att bönderna betalade prästgården för att slippa bli präster likaså?

Det går nog att se på soldattorpet som en ganska låg knegarlön i en jordbruksorienterad ekonomi där kronan på så sätt slapp betala knekten själv utan kunde lägga ut den på rotens bönder, med sagt så kunde ju soldaten ofta ändå försörja en familj åtminstone med smärre kompletterande näringar, hantverk etc. Därtill så gav ju soldatyrket en identitet och status i lokalsamhället som man nog inte skall underskatta även om det förstås inte är att räkna som lön på det viset.

Okej, men det var ju inte bara själva huset utan även en plätt mark också. Så torparen var självförsörjande åtminstone.

Jag hittade ien hembygdsbok ett kontrakt från 1876. Där angavs soldatens lön till:

Kontant 50kr
63 kubikfot Råg
126 kubikfot Havre
20 skålpund fläsk
20 skålpund kött

"Tillräckligt mulbete till soldatens kreatur"
"Tillräcklig lövtäkt på Rotens skog"
Ved fick soldaten hugga självpå rotens utskogar, men han skulle få den hemkörd utan kostnad.
Soldaten var skyldig att hålla torpet försäkrat, likaså sitt lösöre.
Soldaten var skyldig att årligen spara 5 kr i sparbank, vilka fick tas ut först sedan tjänsten var avslutad.

Torpet var på ungefär 1,7 hektar. (189x89m) Roten skulle kostnadsfritt ombesörja plöjning. Om soldaten var på övning skulle roten även ombesörja sådd och/eller skörd, även detta kostnadsfritt.

Stugan var på ungefär 50 kvadrat och bestod av förstuga, stuga (kök) och kammare.

Att jämföra med folkskolläraren som hade en bostad på 90 kvadrat, 600kr kontant. Fri ved. Potatisland på 1/3 tunnland (ca. 1400 kvadratmeter), sommarbete till en ko och vinterfoder till densamma.

Sen så var ju soldaten ofta mera bildad/"världsvan" än övriga i trakten och fick ofta vara skrivare eller sitta med i byalag, råd eller utföra andra tjänster, och sågs faktiskt upp till som försvarare av fosterlandet, fick en egen plats ganska långt fram i kyrkan på söndagar och var något tvingat att komma dit i uniform.

Torpet gav bostad och mark att odla på. Tillsammans med en inkomst gav detta ändå ett liv som var bra mycket bättre än att vara dräng. Att jämföra med dagens standard är ju helt fel då det är vad som annars gällde som är jämförbar. Vad skulle ett hus med odlingsutrymme för husbehov kosta att hyra idag? Säkert en normal kvinnolön netto i vart fall.

Intressant, tack.

Gratis hyra, energi och i viss mån mat till en familj kan man säga. Plus egen bostad, om än en liten.

Lustig detalj att folkskoleläraren fick betalt i potatis.