Det finns ju en tråd om Al Pacino, så det borde finnas även en om hans kollega Richard Dreyfuss.
Det är ju inte många skådespelare som kan stoltsera om så långa, obrutna filmkarriärer på den sk "A List-toppen", men Dreyfuss (och Pacino, m.fl., kan det).
Och en mer än 50 år lång filmkarriär är tveklöst respektinjagande.
Jag har alltid gillat Richard Dreyfuss, han har något som gör att hans karaktärer alltid framstår som sympatiska. Det är kanske det som är hans främsta kvalitet som skådespelare.
Det var tydligen också det som gjorde att Stephen Spielberg valde just honom till "Närkontakt av tredje graden."
Men, den första filmen jag såg med honom var den lättsamma komedin "På luffen i Beverly Hills" från1986, med Nick Nolte och Bette Midler" och det händer faktiskt fortfarande att jag ibland ser om filmen ... =)
Andra filmer han gjort, som förtjänar omnämnande är:
"Hajen" ...
Vad hade väl "Hajen" varit utan den sympatiske Dreyfuss att lätta upp stämningen ?
"Hur mår Bob?"
Som mer och mer frustrerad psykiater som fått den vansinnige Bill Murray som patient. Komedi.
"Mr. Hollands Opus"
Dreyfuss är en wannabe-kompositör som tvingas söka jobb som musiklärare i en grundskola, och stannar motvilligt kvar hela livet. En riktig "Feel Good-film."
"Presidenten och Miss Wade"
Dreyfuss i en biroll som republikansk presidentkandidat som försöker vinna över Michael Douglas, och Dreyfuss lyckas verkligen gestalta en "politisk hök" från högern, på pricken. Inget sympatiskt alls där.
"W"
Också där har Dreyfuss en biroll, men Vilken biroll sen ...
På ett närmast magiskt sätt lyckas han förvandlas till Dick Cheney, vicepresidenten under GWB-regimen. Det är nästan en kuslig personlikhet.
"The Lightkeepers"
Dreyfuss spelar en synnerligen argsint fyrvaktare, som dock - motvilligt - tinar upp i samband med kvinnligt sällskap. Och trots den tjuriga och vresige fasaden går det inte att gömma undan hans medfödda sympatiska förmåga ... (Lite som den svenska 'En man som heter Ove."
"Poseidon"
Ja, egentligen är det en löjlig, tramsig film.
Men ändå har jag sett den kanske 5 gånger, och kommer säkert se den igen.
Dreyfuss är det kitt som håller handlingen samman, om det inte hade varit för honom så hade den bombat totalt.
---
Jag har alltid uppfattat Richard Dreyfuss som "gammal."
Kanske pga att han nästan alltid varit skäggig?
Visst, han har ju alltid varit mycket äldre än vad jag varit, men ändå. Han har för mig ändå alltid varit "farbrorn."
Nu, när han är gammal på riktig, då har han kanske kommit i kapp, så att säga.
---
Så, vad tycker ni om Richard Dreyfuss`
Vad tycker ni om han som skådespelare och som "en av de största"?
Och, naturligtvis, vilka av hans filmer gillar ni och varför?
Det finns ju många, många fler filmer än de få jag räknade upp här.
"Spanarna" tex (1 & 2) ... =)
Det är ju inte många skådespelare som kan stoltsera om så långa, obrutna filmkarriärer på den sk "A List-toppen", men Dreyfuss (och Pacino, m.fl., kan det).
Och en mer än 50 år lång filmkarriär är tveklöst respektinjagande.
Jag har alltid gillat Richard Dreyfuss, han har något som gör att hans karaktärer alltid framstår som sympatiska. Det är kanske det som är hans främsta kvalitet som skådespelare.
Det var tydligen också det som gjorde att Stephen Spielberg valde just honom till "Närkontakt av tredje graden."
Men, den första filmen jag såg med honom var den lättsamma komedin "På luffen i Beverly Hills" från1986, med Nick Nolte och Bette Midler" och det händer faktiskt fortfarande att jag ibland ser om filmen ... =)
Andra filmer han gjort, som förtjänar omnämnande är:
"Hajen" ...
Vad hade väl "Hajen" varit utan den sympatiske Dreyfuss att lätta upp stämningen ?
"Hur mår Bob?"
Som mer och mer frustrerad psykiater som fått den vansinnige Bill Murray som patient. Komedi.
"Mr. Hollands Opus"
Dreyfuss är en wannabe-kompositör som tvingas söka jobb som musiklärare i en grundskola, och stannar motvilligt kvar hela livet. En riktig "Feel Good-film."
"Presidenten och Miss Wade"
Dreyfuss i en biroll som republikansk presidentkandidat som försöker vinna över Michael Douglas, och Dreyfuss lyckas verkligen gestalta en "politisk hök" från högern, på pricken. Inget sympatiskt alls där.
"W"
Också där har Dreyfuss en biroll, men Vilken biroll sen ...
På ett närmast magiskt sätt lyckas han förvandlas till Dick Cheney, vicepresidenten under GWB-regimen. Det är nästan en kuslig personlikhet.
"The Lightkeepers"
Dreyfuss spelar en synnerligen argsint fyrvaktare, som dock - motvilligt - tinar upp i samband med kvinnligt sällskap. Och trots den tjuriga och vresige fasaden går det inte att gömma undan hans medfödda sympatiska förmåga ... (Lite som den svenska 'En man som heter Ove."
"Poseidon"
Ja, egentligen är det en löjlig, tramsig film.
Men ändå har jag sett den kanske 5 gånger, och kommer säkert se den igen.
Dreyfuss är det kitt som håller handlingen samman, om det inte hade varit för honom så hade den bombat totalt.
---
Jag har alltid uppfattat Richard Dreyfuss som "gammal."
Kanske pga att han nästan alltid varit skäggig?
Visst, han har ju alltid varit mycket äldre än vad jag varit, men ändå. Han har för mig ändå alltid varit "farbrorn."
Nu, när han är gammal på riktig, då har han kanske kommit i kapp, så att säga.
---
Så, vad tycker ni om Richard Dreyfuss`
Vad tycker ni om han som skådespelare och som "en av de största"?
Och, naturligtvis, vilka av hans filmer gillar ni och varför?
Det finns ju många, många fler filmer än de få jag räknade upp här.
"Spanarna" tex (1 & 2) ... =)