2006-02-08, 20:24
#1
Substans: Psilocybin (Mexikanare)
Dos: Minns ej dosen, men vi köpte en normalportion var.
Ålder: Då 27 år
Kön: Man
Vikt: 88 kilo
Tid: Varade cirka 4 timmar.
Tidigare drogerfarenheter: När det här utspelade sig hade jag, bortsett från alkohol, bara provat röka.
Tänkte berätta om första gången jag provade svamp. Det var verkligen en resa jag inte glömmer i första taget. Jösses...
Det här inträffade när jag bodde i Holland som utbytesstudent. I min studentkorridor bodde det en kille som ville introducera oerfarna i det mesta vad gäller droger och erbjöd sig att fungera som en guide när vi gav oss in i "Mushroom Country". Jag och min kompis bestämde oss för att följa med honom. Vi köpte varsitt paket Mexikanare och började knapra i oss dem...
Intaget
Klockan var runt sjutiden på kvällen när vi satte oss ner tillsammans och åt av Svampen vi köpt. Enligt butikens instruktioner åt vi svampen på tom mage, så det kändes lite surt och jobbigt att svälja svamparna. Det som slog mig var hur ätbara de var. Jag hade förväntat mig något mycket värre. Jag trodde att det skulle smaka skit, men det påminnde mest om färska champinjoner.
En rolig sak var att det medföljde ett litet informationsblad till förpackningen. Där kunde man läsa om hur man bäst nyttjar svamparna och hur man gör för att få ut så mycket som möjligt av sin tripp. Svampen säljs ju från speciella butiker där nere och det är helt lagligt. Det var en rätt bisarr känsla att äta denna helt lagliga produkt när man kommer från Sverige där allt är förbjudet...
Inget händer
Tiden gick och inget särskilt hände. Det gick en halvtimme. Det gick fyrtiofem minuter. Det gick en timme. Inget rus, ingen tripp. Allt kändes som vanligt. Vi frågade vår guide om det verkligen skulle vara såhär. I informationsbladet stog det att trippen skulle börja efter sisådär trettio till fyrtiofem minuter. Vår guide tyckte att det hela var märkligt och att det nog var något fel på svampen. Vi packade en bong och rökte på lite medans vi satt och kände oss blåsta och förbittrade.
Resan börjar
Efter ungefär ytterligare en kvart skulle jag gå på toaletten. Precis när jag skulle ta tag i dörrhandtaget för att öppna dörren började den att röra sig i vågmönster. Jag förstod ingenting. Det var hur konstigt som helst. Ännu märkligare var att färgerna i rummet började förändras. Främst så var det den blå dörren som helt plötsligt var grön och de vita väggarna som skiftade till orange. Dessa nya färger kändes behagliga att titta på. De var så varma och inbjudande på något konstigt vis.
Jag frågade vad det var för konstigt gräs vi hade rökt eftersom allt plötsligt blev förändrat. Något direkt svar kunde jag inte få eftersom mina kompisar var kraftigt förvirrade. De satt mest och stirrade ut i luften och skrattade. Jag förstod ingenting och undrade bara vad det var frågan om. Min kompis, han som också tog för första gången, bara skakade på huvudet och frågade, gång på gång, hur fan det här var möjligt. Nu började vi förstå att svampen tillslut hade haft effekt...
På upptäcksfärd till toaletten
Jag bestämde mig för att genomföra mitt toalettbesök som jag skulle ge mig iväg på när svampen först slog in. Jag tänkte att "det här kommer ta mig fan bli en intressant resa bort till muggen". Jag blev mer och mer påverkad av svampen, och när jag klev ut i korridoren så kändes det som att jag hade anlänt till ett helt nytt universum. Den korridor som jag gick i dagligen kändes som en helt främmande plats. Det enda stället jag tyckte mig ha koll på var rummet jag just kom ut från. Allt annat var helt nytt på något sätt.
Det är ganska svårt att beskriva varför det kändes nytt. Det var inte läskigt men alla färger var så extremt klara, allt ljus lös så intensivt och korridoren tycktes inte ha någon ände. Om jag gav mig ut i den skulle jag få gå i all evighet, men ändå aldrig nå fram. Det kändes inte obehagligt, utan bara som en härlig utmaning.
När jag gick i korridoren träffade jag på andra studenter som jag normalt umgicks med dagligen. Jag började asgarva när jag såg dem. De var som utomjordlingar (inte till utseendet, utan de kändes bara som varelser från en annan planet). Jag hade verkligen askul åt dem och främst åt mig själv när jag försökte förklara att jag var på besök från "Mushroom Country".
Efter mycket om och men kom jag tillslut fram till toaletten, och det var ingen lätt sak att pissa. Jag hade inga fysiska problem med det, men toaletten ändrade hela tiden storlek. Den var som en gummitoalett som hela tiden gungar fram och tillbaka och krymper och växer om vart annat. Det innebar att jag verkligen fick vara alert när jag skulle sikta (jag vill här berätta att jag faktiskt gick tillbaka till muggen senare och kollade så att jag inte grisat ner vilket jag inte hade).
Resan tillbaka till rummet var lika tidskrävande och spännande som resan till toaletten, och det kändes riktigt skönt att vara tillbaka inne på rummet hos mina kompisar. Det var den enda värld jag kände till.
Resan fortsätter
Nu var vi bra djävla höga allihopa och vi hade hur kul som helst. När jag ställde mig upp kändes det som att mina armar var fem - sex meter långa. Även mina ben kändes ofantligt långa. Det kändes som att hela jag var en jättelång gummigubbe och att mitt huvud satt flera meter upp i luften. Varje gång jag gapade så sjönk min haka ner till golvet. Det var helkul. Jag måste ha sett ganksa dum ut då jag gick runt med öppen mun och frågade de andra hur det såg ut.
Jag tittade på min kompis som satt i soffan, och det såg verkligen ut som att han befann sig tio meter nedanför mig. Inte så att det bara kändes som det. Det såg verkligen ut som att jag tittade på honom långt därnere. Känslan kom och gick, och varje gång jag befann mig där uppe hade jag lika kul åt de märkliga höjdskillnaderna.
När jag tittade in i väggarna så hände det två saker. Delvis så gungade väggen fram och tillbaka mot mig. Ibland var den nära och ibland var den långt borta. Dessutom kunde jag se ett oerhört fint och roligt färgspel. Det var verkligen alla möjliga färger som glimmade, skiftade och visades upp för mig. Jag var hur fascinerad som helst av detta. Färghallucinationerna var precis som de brukar återges på film. Det var verkligen vackert och behagligt att titta på.
Tiden stannar och vi kan ta i musiken
När vi befann oss i trippens klimax så var det som att allting stannade. Tiden hade ingen som helst betydelse. Tiden var en avlång materia som jag kunde ta i. De andra beskrev efteråt att de hade haft samma känsla. En total känsla av kontroll infann sig. Jag styrde tiden och jag kunde bestämma om tiden skulle stå still eller om den skulle fortsätta framåt. Det var inte så att jag kände mig som en gud på något sätt, det var bara det att jag bestämde över tiden. Precis som att föraren av en bil bestämmer om bilen skall åka framåt, backa eller stå parkerad. Det var en underbar känsla.
Musiken vi lyssnade på materialiserade sig nu. Den kom ut ur sterons högtalare och vi kunde ta på den. Vi kunde ta på den och vi kunde ge varandra olika stycken ur musiken. Eftersom musiken nu fanns där att ta på så kunde vi själva besluta om när den skulle stoppas in i öronen och lyssnas på, eller när vi bara skulle låta den passera förbi. Trots att stereon hela tiden spelade musik så var det alltså vi själva som bestämde när vi skulle höra den.
Såhär fortsatte trippen fram till landning.
...Landingen
Jag tror att det tog ungefär en halvtimme att landa. Och det var en schysst landning. Man blev väldigt inåtvänd och funderade väldigt mycket kring allt möjligt. Inga trista tankar, bara väldigt djupa och analyserande. Minns inte riktigt vad det gällde, men jag minns att jag var väldigt inne i det. Jag satt och analyserade allt mellan himmel och jord och kom fram till många bra slutsatser. Jag hade under den här tiden inget som helst intresse av att prata med någon annan människa eftersom min hjärna hade fullt upp med filosoferandet.
Under landningen mådde jag väldigt bra. Jag kände mig tillfreds med allt och mycket nöjd med mitt liv. Det var inte som E lycka. Jag var bara väldigt avslappnad och glad. Jag mådde bra i största allmänhet.
Plötsligt kom jag mer och mer tillbaka till verkligheten. Jag återupptäckte mina kompisar, och även de var tillbaka i verkligheten. Man kan jämföra känslan med att vi just klivit av ett flygplan efter en resa och att vi gått var och en för sig för att passera passkontrollen och hämta ut våra väskor. Nu sågs vi återigen i ankomsthallen.
Tillbaka i verkligheten
Alla var MYCKET nöjda med resan. Vi gick till en krog för att dricka några öl och prata igenom vad vi upplevt. Det var väldigt skönt att kunna sitta ner i lugn och ro för att utbyta erfarenheter med varandra. Det ska man alltid göra efter en svamptripp tycker jag.
Jag tycker att svamp verkligen är något alldeles extra. Varje gång man gör en svampresa känns det lika unikt och intressant. Man har alltid en massa spännande upplevelser och minnen i bagaget som man kan berätta om.
Trippbetyg: 5/5
Dos: Minns ej dosen, men vi köpte en normalportion var.
Ålder: Då 27 år
Kön: Man
Vikt: 88 kilo
Tid: Varade cirka 4 timmar.
Tidigare drogerfarenheter: När det här utspelade sig hade jag, bortsett från alkohol, bara provat röka.
Tänkte berätta om första gången jag provade svamp. Det var verkligen en resa jag inte glömmer i första taget. Jösses...
Det här inträffade när jag bodde i Holland som utbytesstudent. I min studentkorridor bodde det en kille som ville introducera oerfarna i det mesta vad gäller droger och erbjöd sig att fungera som en guide när vi gav oss in i "Mushroom Country". Jag och min kompis bestämde oss för att följa med honom. Vi köpte varsitt paket Mexikanare och började knapra i oss dem...
Intaget
Klockan var runt sjutiden på kvällen när vi satte oss ner tillsammans och åt av Svampen vi köpt. Enligt butikens instruktioner åt vi svampen på tom mage, så det kändes lite surt och jobbigt att svälja svamparna. Det som slog mig var hur ätbara de var. Jag hade förväntat mig något mycket värre. Jag trodde att det skulle smaka skit, men det påminnde mest om färska champinjoner.
En rolig sak var att det medföljde ett litet informationsblad till förpackningen. Där kunde man läsa om hur man bäst nyttjar svamparna och hur man gör för att få ut så mycket som möjligt av sin tripp. Svampen säljs ju från speciella butiker där nere och det är helt lagligt. Det var en rätt bisarr känsla att äta denna helt lagliga produkt när man kommer från Sverige där allt är förbjudet...
Inget händer
Tiden gick och inget särskilt hände. Det gick en halvtimme. Det gick fyrtiofem minuter. Det gick en timme. Inget rus, ingen tripp. Allt kändes som vanligt. Vi frågade vår guide om det verkligen skulle vara såhär. I informationsbladet stog det att trippen skulle börja efter sisådär trettio till fyrtiofem minuter. Vår guide tyckte att det hela var märkligt och att det nog var något fel på svampen. Vi packade en bong och rökte på lite medans vi satt och kände oss blåsta och förbittrade.
Resan börjar
Efter ungefär ytterligare en kvart skulle jag gå på toaletten. Precis när jag skulle ta tag i dörrhandtaget för att öppna dörren började den att röra sig i vågmönster. Jag förstod ingenting. Det var hur konstigt som helst. Ännu märkligare var att färgerna i rummet började förändras. Främst så var det den blå dörren som helt plötsligt var grön och de vita väggarna som skiftade till orange. Dessa nya färger kändes behagliga att titta på. De var så varma och inbjudande på något konstigt vis.
Jag frågade vad det var för konstigt gräs vi hade rökt eftersom allt plötsligt blev förändrat. Något direkt svar kunde jag inte få eftersom mina kompisar var kraftigt förvirrade. De satt mest och stirrade ut i luften och skrattade. Jag förstod ingenting och undrade bara vad det var frågan om. Min kompis, han som också tog för första gången, bara skakade på huvudet och frågade, gång på gång, hur fan det här var möjligt. Nu började vi förstå att svampen tillslut hade haft effekt...
På upptäcksfärd till toaletten
Jag bestämde mig för att genomföra mitt toalettbesök som jag skulle ge mig iväg på när svampen först slog in. Jag tänkte att "det här kommer ta mig fan bli en intressant resa bort till muggen". Jag blev mer och mer påverkad av svampen, och när jag klev ut i korridoren så kändes det som att jag hade anlänt till ett helt nytt universum. Den korridor som jag gick i dagligen kändes som en helt främmande plats. Det enda stället jag tyckte mig ha koll på var rummet jag just kom ut från. Allt annat var helt nytt på något sätt.
Det är ganska svårt att beskriva varför det kändes nytt. Det var inte läskigt men alla färger var så extremt klara, allt ljus lös så intensivt och korridoren tycktes inte ha någon ände. Om jag gav mig ut i den skulle jag få gå i all evighet, men ändå aldrig nå fram. Det kändes inte obehagligt, utan bara som en härlig utmaning.
När jag gick i korridoren träffade jag på andra studenter som jag normalt umgicks med dagligen. Jag började asgarva när jag såg dem. De var som utomjordlingar (inte till utseendet, utan de kändes bara som varelser från en annan planet). Jag hade verkligen askul åt dem och främst åt mig själv när jag försökte förklara att jag var på besök från "Mushroom Country".
Efter mycket om och men kom jag tillslut fram till toaletten, och det var ingen lätt sak att pissa. Jag hade inga fysiska problem med det, men toaletten ändrade hela tiden storlek. Den var som en gummitoalett som hela tiden gungar fram och tillbaka och krymper och växer om vart annat. Det innebar att jag verkligen fick vara alert när jag skulle sikta (jag vill här berätta att jag faktiskt gick tillbaka till muggen senare och kollade så att jag inte grisat ner vilket jag inte hade).
Resan tillbaka till rummet var lika tidskrävande och spännande som resan till toaletten, och det kändes riktigt skönt att vara tillbaka inne på rummet hos mina kompisar. Det var den enda värld jag kände till.
Resan fortsätter
Nu var vi bra djävla höga allihopa och vi hade hur kul som helst. När jag ställde mig upp kändes det som att mina armar var fem - sex meter långa. Även mina ben kändes ofantligt långa. Det kändes som att hela jag var en jättelång gummigubbe och att mitt huvud satt flera meter upp i luften. Varje gång jag gapade så sjönk min haka ner till golvet. Det var helkul. Jag måste ha sett ganksa dum ut då jag gick runt med öppen mun och frågade de andra hur det såg ut.
Jag tittade på min kompis som satt i soffan, och det såg verkligen ut som att han befann sig tio meter nedanför mig. Inte så att det bara kändes som det. Det såg verkligen ut som att jag tittade på honom långt därnere. Känslan kom och gick, och varje gång jag befann mig där uppe hade jag lika kul åt de märkliga höjdskillnaderna.
När jag tittade in i väggarna så hände det två saker. Delvis så gungade väggen fram och tillbaka mot mig. Ibland var den nära och ibland var den långt borta. Dessutom kunde jag se ett oerhört fint och roligt färgspel. Det var verkligen alla möjliga färger som glimmade, skiftade och visades upp för mig. Jag var hur fascinerad som helst av detta. Färghallucinationerna var precis som de brukar återges på film. Det var verkligen vackert och behagligt att titta på.
Tiden stannar och vi kan ta i musiken
När vi befann oss i trippens klimax så var det som att allting stannade. Tiden hade ingen som helst betydelse. Tiden var en avlång materia som jag kunde ta i. De andra beskrev efteråt att de hade haft samma känsla. En total känsla av kontroll infann sig. Jag styrde tiden och jag kunde bestämma om tiden skulle stå still eller om den skulle fortsätta framåt. Det var inte så att jag kände mig som en gud på något sätt, det var bara det att jag bestämde över tiden. Precis som att föraren av en bil bestämmer om bilen skall åka framåt, backa eller stå parkerad. Det var en underbar känsla.
Musiken vi lyssnade på materialiserade sig nu. Den kom ut ur sterons högtalare och vi kunde ta på den. Vi kunde ta på den och vi kunde ge varandra olika stycken ur musiken. Eftersom musiken nu fanns där att ta på så kunde vi själva besluta om när den skulle stoppas in i öronen och lyssnas på, eller när vi bara skulle låta den passera förbi. Trots att stereon hela tiden spelade musik så var det alltså vi själva som bestämde när vi skulle höra den.
Såhär fortsatte trippen fram till landning.
...Landingen
Jag tror att det tog ungefär en halvtimme att landa. Och det var en schysst landning. Man blev väldigt inåtvänd och funderade väldigt mycket kring allt möjligt. Inga trista tankar, bara väldigt djupa och analyserande. Minns inte riktigt vad det gällde, men jag minns att jag var väldigt inne i det. Jag satt och analyserade allt mellan himmel och jord och kom fram till många bra slutsatser. Jag hade under den här tiden inget som helst intresse av att prata med någon annan människa eftersom min hjärna hade fullt upp med filosoferandet.
Under landningen mådde jag väldigt bra. Jag kände mig tillfreds med allt och mycket nöjd med mitt liv. Det var inte som E lycka. Jag var bara väldigt avslappnad och glad. Jag mådde bra i största allmänhet.
Plötsligt kom jag mer och mer tillbaka till verkligheten. Jag återupptäckte mina kompisar, och även de var tillbaka i verkligheten. Man kan jämföra känslan med att vi just klivit av ett flygplan efter en resa och att vi gått var och en för sig för att passera passkontrollen och hämta ut våra väskor. Nu sågs vi återigen i ankomsthallen.
Tillbaka i verkligheten
Alla var MYCKET nöjda med resan. Vi gick till en krog för att dricka några öl och prata igenom vad vi upplevt. Det var väldigt skönt att kunna sitta ner i lugn och ro för att utbyta erfarenheter med varandra. Det ska man alltid göra efter en svamptripp tycker jag.
Jag tycker att svamp verkligen är något alldeles extra. Varje gång man gör en svampresa känns det lika unikt och intressant. Man har alltid en massa spännande upplevelser och minnen i bagaget som man kan berätta om.
Trippbetyg: 5/5
