Ministern "i tårar" om bebis som dött i magen – vill samtidigt ha fri abort

Det var visserligen ett ovanligt dumt svar om citatet - ett citat är ett citat - men eftersom du i övrigt för en resonerande argumentation med mig bör jag givetvis försöka göra det samma tillbaka. Jag kommer naturligtvis inte att kunna övertyga dig, men ändå:

Det finns något tilltalande i de typer av absoluta moralregler som du för fram. Det enkla, det svartvita. Rätt är rätt. Fel är fel. Nyanser göre sig icke besvär. Livet uppstår vid befruktningen. Punkt slut. Inga besvärliga avvägningar, inga å ena sidan-resonemang. Ungefär som motsatsen som jag känner väl igen från många diskussioner med dödsstraffsförespråkare: Mord är mord. Den som dödar någon med flit ska själv dö, punkt slut.

Jag har själv sökt intensivt efter dessa enkla moralregler vilket inte varit så lätt eftersom jag inte är religiös. En period för runt 20 år sen trodde jag att jag funnit dem och var även inne på i just abortfrågan att regeln borde vara absolut. Men med åren och erfarenheten och försök att se saker från olika perspektiv har den där totala, lite självgoda säkerheten upplösts allt mer. Inget unikt för mig, många verkar göra den där resan när de blir äldre, fast andra bara blir mer och mer övertygade om att det de alltid tyckt är det rätta och lyssnar mindre och mindre på andra argument.

Min syn på abort numera är att det binära tänkandet inte fungerar. Mänskligt liv handlar om något mer än enbart DNA och mänsklig vävnad. Ett några dagar gammalt embryo är inget "barn", det är just ett embryo. En samling celler som kanske och kanske inte (kom ihåg de många spontanaborterna) utgör en potential för mänskligt liv. Att avsluta detta embryos existens är därför inte att avsluta ett människoliv. Visserligen uteblir en potentiell existens av en individ. Men lika gärna kan man hävda att preventivmedel eller rentav coitus interruptus när kvinnan har ägglossning hindrar en sån potential när man omöjliggör spermiens och äggcellens sammanslutning. Konceptionen är biologiskt betydelsefull i det att här avgörs alla genetiska förutsättningar för det som kan bli en mänsklig individ. Men det är inte i någon moralisk mening ett avgörande ögonblick. Det var ett misstag av mig att hänga upp mig på det, ett misstag som bottnade i att jag sökte enkla svar på mycket svåra moraliska dilemman.

Tyvärr för den som inte finner det enkla svaret så tvingas man istället göra svåra och delvis omöjliga avvägningar. Precis som i resten av livet. Går det att klassa in alla människor som goda eller onda? Sånt tänkte jag förr, men idag tror jag inte på det längre. Det finns människor vars godhet är ställd utom allt tvivel. Och ändå kan de pga svaghet skada andra. Det finns också ett fåtal människor jag ser som genuint onda, utan att påstå att de inte är i stånd till enstaka goda handlingar. Men de flesta ligger på en glidande skala däremellan och det är helt omöjligt att dra en precis linje och säga att exakt här går gränsen mellan de goda och de onda människorna.

När det gäller abortgränsen så kan jag inte acceptera dagens regler. Ser man t ex ett foster i vecka 17 så ser man en liten människa. Ett foster i vecka 16 kan höra, röra sig i magen, har känsel. Kring dessa veckor är egentligen så gott som allt färdigt även om det ännu inte fungerar utanför livmodern. Därmed är det en människa med livets rätt för mig och det skulle vara helt omöjligt moraliskt för mig att medverka i en abort på ett så gammalt foster, oavsett hur oläglig graviditeten hade varit för mig. Var går då gränsen? Mycket svår fråga, men V 12 som SD föreslår och som tillämpas i ett rätt stort antal länder känns som ett någorlunda rimligt svar på en svår avvägning.

Apropå avvägning så kan jag inte heller bortse från de faktiska konsekvenserna av ett abortförbud. Om syftet är att värna liv så måste man inse att i den riktiga verkligheten så skulle kvinnor av desperation ändå välja att göra ingreppet illegalt. . Vad det kan leda till vet vi. Många skulle också må oerhört dåligt av att tvingas genomgå en ofrivillig graviditet. Det innebär inte att det inte finns en gräns för när vi trots allt måste säga att abort inte är moraliskt försvarbar. Men det är en faktor jag kommit fram till att jag är moraliskt förpliktigad att väga in i den svåra bedömningen.

Jag försöker på intet sätt minimera dina upplevelser, men det skriande hyckleriet i att hävda sin egna misär i kontrast till barnets numera icke-existerande liv är rätt så slående. Jag förstår att du inte hängt med i diskussionen för fem öre, så jag tänker inte elda på ditt uppenbarligen känslomässigt instabila sinnelag mer genom att demolera ditt argument ytterligare.

Jag svarade precis nyss utförligare. Och alla känner smärta. Livet är inte smärtfritt och naturen är grymmare än sjukvården. Det kan jag garantera. Det är bara celler. Däremot känner vi något för dem. Om jag bär ett barn, känner jag något för det medan jag är värdelöst för barnet.

Jag skulle ta er mer på allvar om ni bråkade om tiden eller vad sägs om att män inte tillåts slå ihjäl foster ur kvinnor utan att dömas för mord när de är livsdugliga istället för misshandel mot kvinnan?

Jag känner ingenting. Jag är tydlig till män som jag träffar att jag vägrar genomföra någon mer abort och är istället med om att inte skapa oönskade graviditeter, även om jag misstänker att något gått fel under min abort som ung. Du är en jävla hycklare själv om du ursäktar mitt starka ordbruk eftersom du struntar i de kvinnor som dör pga att de gör olagliga eller hemma aborter. Vad gör du exempelvis för alla hundratusentals barn som blir till i fattiga länder där kvinnor har sex med turister och soldater som skiter i att det blir barn, eftersom de ändå drar därifrån sedan? Du är en hemsk människa som värdesätter något som inte finns framför alla hundratusentals, miljontals kvinnor som lidit genom historien eftersom de inte kan rå för att det är de svagare som blir kvar med barnen. Jag är som sagt personligen emot abort för egen del eftersom jag nu är vuxen, men ni kvinnohatare är vidriga. Människohatare. För här sitter du och tycker så stort men gör ingenting i verkligheten.

Du är väl beredd att tillsätta en mordutredning när det blir en spontanabort?
Med ditt strafftänkande blir det osäkert att vända sig till sjukvården när det blir problem med graviditeten.

Det är för att de flesta människorna tycker att det ska vara så.

Det finns ingen objektiv moral.

Det är inget moraliskt problem, det är du som gör det till ett problem.

Javisst, se glädjen hos barnet som växer upp i olika fosterfamiljer.
Jag har mött några med drogberoende föräldrar, och blivit skadade av föräldrarnas drogbruk.
Rotlösa har de flyttats mellan fosterhemmen.

Det synsättet får både filosofiska och biologiska problem. Om jag har två foster som är runt 22 veckor gamla. Säg att de är tvillingar och kommer från samma livmoder. Den ena tar jag ut, den andra får vara kvar. Med ditt synsätt är det då helt okej att ge det foster som är kvar i livmodern en kaliumkloridspruta för att det är ett foster som tillhör mamman, emedan det är mord att ge dennes syskon samma spruta då syskonet befinner sig utanför livmodern och är således sin egen individ. För den juridiska och kristet kulturella skillnaden mellan ett foster och ett barn är just om barnet är fött eller inte. Därav kan du också göra sena partiella aborter på fullgågna barn, där du dödar barnet innan huvudet är utanför livmodern.

Allt liv på gjorden är per definition en klump celler, eller rättare sagt, ett nätverk av nätverkande celler. Utan nätverkande celler har du t.ex. inget nervsystem.

Abortfrågan är grumlad just för vetenskapens framsteg att rädda barn/foster som annars inte skulle överleva utan medicinsk behandling. Med detta blir det etiskt problematiskt att göra abort på foster/barn som är i vecka 20 och frammåt.

Fast.. Anspråkslös som jag är kan jag tycka att vi bör ha en aborträtt fram till kanske år 15. Där de aborterade barnen får utgöra en förträfflig källa till resurser för samhället.

Det här argumentet håller ju inte alls. Med ditt argument om illegala aborters ökning skulle ju också barnamord öka om vi inte har fri abort eller fri slakt av oönskade barn. Föräldrar kan likväl gå till närmaste verksamhet och döda sin 9åring.

Ett embryo är ett människoliv. Dom som gör abort tar alltså ett människoliv. Kanske därför kvinnor som gör abort mår dåligt eftersom att innerst inne vet dom vad dom har gjort, fast dom inte kan erkänna det. Vem skulle vilja vara en mördare?

Vid illegala aborter där orena verktyg används, eller att kvinnor försöker göra det hemma, kommer inte öka aborterna , men de som hade gjort det hade möjligen skadat sig själv eller dött av tex blodförlust eller infektioner.

Och det är inte samma sak att göra abort på ett foster som varken tänker eller kan registrera känsel, och döda ett fullt utvecklat barn som också fått levt.

Jag vill inte att man ska glra sena aborter på näst intill fullt utvecklade barn. Jag tycker inte man ska få göra aborter alls efter vecka 18, kanske till och med lägre (man borde ha hunnit bestämma sig vid 12-13). Men ett foster kan inte ens registrera känsel förrän mitten av vecka 20 ungefär.