Ministern "i tårar" om bebis som dött i magen – vill samtidigt ha fri abort

Ja precis, det är allt man behöver säga för att bemöta det här.


Däremot, om det finns någon som tycker att alla foster alltid bör aborteras, och samma person sen tycker att det är tragiskt med ett missfall, så är den personen en hycklare. Jag tror det är ungefär det där som många av någon anledning ser framför sig men det är faktiskt en ganska extrem och ovanlig position.

Åter igen har du ingen rättighet att sätta en människa till livet och sedan beröva samma oskyldiga människa sitt liv. För övrigt så har föräldrar en juridisk plikt att omhänderta sina barn, speciellt nyfödda och spädbarn. Du har ingen autonomibaserad rättighet att "få bort något från din kropp" och lämna ditt nyfödda spädbarn på golvet att dö, såtillvida att du inte är någon form av hardline anarkokapitalist.

Men att vara logiskt konsekvent är inte abortförespråkarnas främsta egenskap.

Det beror helt på om man ska börja med en massa etiskt mambo jambo eller vad lagen säger osv..

Hon är en politiker. Bryr sig såldes inte om foster som aborterats eller som har dött i magen.
Men nu finns poänger att hämta - feministisk poänger.
Det var ju inget barn ändå - endast en del av kvinnans kropp så vem fan bryr sig. Inte förortsministern i alla fall..
Förbjud abort förutom vid våldtäkt. Förbannade luder som dödar barn.

Det har allt med abortfrågan att göra eftersom jämförelsen handlar om hur högt du värderar ett liv i relation till något annat.

Hela din argumentation har byggt på "det är en människa med full dna-uppsättning". Det låter då som att du implicit säger att en zygot ska betraktas som precis lika mycket värd som vilket barn eller vuxen som helst. Det kan du för all del tycka men om du ska vara konsekvent (och konsekvens är precis vad du tjatar om i trådstarten) så ger det konsekvenser för vilka prioriteringar du bör göra i olika situationer. Men om du skulle kunna tänka dig att offra 1000 zygoter för att rädda en tvååring så värderar du dem uppenbarligen helt olika.

Vi kan leka med lite andra tankar också. Tänk dig en vanlig sjukdom som inte är dödlig men orsakar mycket lidande. Hade du kunnat tänka dig att offra en människa för att hela världen ska få ta del av botemedlet? Anledningen att jag ställer frågan är att för att filosofera om det någonsin kan vara rätt att offra ett människoliv för något syfte som inte har med liv och död att göra.

Du verkar heller inte inse att även dina resonemang är fulla av godtyckligheter. Du argumenterar för att alla människor ska ha vissa rättigheter. Varför drar du den genetiska gränsen vid just art? Även om det kan tyckas vara en självklar gräns (och i praktiken håller jag med) så är den ändå godtycklig. Du skulle lika gärna kunna dra gränsen vid släkte. Nu är neandertalarna och alla andra människoapor förutom vi visserligen utdöda, men hade du tyckt att de skulle ha samma rättigheter? Vi skulle ju kunna dra det ett steg till också och inkludera exempelvis chimpanser.

Eller så kan vi ta det åt andra hållet. Ska kaukasoider ha samma rättigheter som negroider?

Kort sagt, du vill att dödandet av foster ska betraktas som mord, men då är frågan exakt vilka foster och varför du drar gränsen precis där du drar den.

Det enda jag ville förklara med det inlägget var att poängen med abort inte är att döda fostret, utan att få bort det från sin kropp. Sen kan man diskutera rätt och fel kring det hela, men det är ändå viktigt att poängtera att fostrets död inte är målet i sig, utan en följd av ett annat mål.

Ja, abortfrågan handlar självklart om hur högt vi värderar mänskligt liv i relation till något annat (t.ex. en mammas bekväma livsstil). Din frågeställning däremot handlar om hur högt vi värderar mänskliga liv i relation till varandra, dvs. vilka övriga godtyckliga parametrar som kan tänkas öka eller sänka värdet på livet (ålder, socialt kontaktnät, osv). Hur högt vi värderar mänskliga liv i relation till varandra är frikopplat från abortfrågan. Jag hade räddat min egna 7-åring över fem andra 7-åringar – självfallet har vi förmågan att göra subjektiva avvägningar mellan olika människoliv. Vad vi däremot inte har rätten att göra är att göra subjektiva avvägningar mellan andra oskyldiga människors rätt till liv, och något annat. Jag är övertygad om att de flesta hade valt att rädda tio 8-åringar över femtio 85-åringar. Detta skall naturligtvis på intet sätt minimera 85-åringars rätt till liv.

På samma sätt kan vi på inte minimera ofödda bebisars rätt till liv, bara för att de flesta hade räddat en 5-åring framför flertalet bebiszygoter. Hela ditt resonemang bygger på en falsk dikotomi. Detta är grunden för abortförespråkarnas "argument". Vidare gillar man att ta till andra intellektuellt ohederliga argument, t.ex. "mammans liv är i fara"-argumentet, eller "våldtäktsgraviditet"-argumentet – trots att man vill tillåta abort även om mamman inte våldtagits. Det handlar om intellektuell integritet vs. halmgubbar, lögner och intellektuell oheder.


Jag drar gränsen vid mänskligt liv. Denna gräns är så klart inte godtycklig, såtillvida att du inte anser att begreppen "liv" eller "människa" är godtyckliga, men du är fri att argumentera för möjligheten att expandera rätten till liv till djur och växter, det skall jag inte lägga mig i. Den mänskliga rättigheten till liv är en logisk slutpunkt. Förnekar eller ifrågasätter du den är det inte mer än rätt att du ombes rättfärdiga din egna godtyckliga linje.

Varför är det okej att mörda bebisar men inte andra människor?

Det är väl klart att det ur mammans perspektiv är skillnad beroende på om det är ett foster hon önskade föda eller ett hon önskade abortera. Ur fostrets är det det inte.
Två foster med samma potential och samma utveckling, ett blir utskrapat med buller och bång och ingen har rätt att protestera för då är man fascist och kvinnohatare, ett var efterlängtad men dog en naturlig död och då sörjer alla. Ja, jag tycker också det är väldigt sorgligt med foster som dör i magen, tro inget annat, men det tycker jag om det lilla aborterade fostret också. De var jämlikar.

Tja, jag värderar helt enkelt inte en zygot speciellt högt. Jag betraktar den inte som en person. En människa är det visserligen, men inte mer än strikt vetenskapligt menat.

Däremot kan jag dessvärre inte presentera någon tydlig gräns för när jag anser att individen ska räknas som en person.

Sen ser jag faktiskt inte något större problem med våldtäktsargumentet. I alla fall inte så länge man diskuterar det ur en praktisk synvinkel. Det finns trots allt rätt många som tycker att abort ska vara förbjudet förutom vid våldtäkt. Problemet är att om man ska tillåta det vid våldtäkt så blir det praktiskt väldigt svårt att inte ha fri abort för alla.

Du hade kunnat satt gränsen vid ras, släkte eller familj eller något annat, men du valde just art som genetisk gräns för när dödandet av ett foster ska betraktas som mord. Varför blir det helt plötsligt ok (eller iaf mer ok) att döda ett foster bara för att det råkar vara av en annan art?

Du har redan introducerat ännu ett godtyckligt element i ditt argument: "person". Du behöver inte meritera livets oantastlighet med diverse flumbegrepp för att försvara din hedonistiska livsstil. Antingen så accepterar vi att livet är oantastligt, och att vi inte har någon rättighet att mörda oskyldiga människor, eller så accepterar vi att livet inte är oantastligt, och lever i total anarki där den starke överlever.


För att människosläktet är kapabelt att moraliskt och juridiskt reglera och organisera sin överlevnad. Du kan inte be en hyena sluta döda antiloper; du kan inte be en katt sluta döda fåglar, osv. Vi existerar i ett ekosystem som är avhängigt dödande och utnyttjande av artöverskridande djur. Medlemskap i människosläktet är den djupaste logiska gränsdragningen. Nu råkar jag vara kristen, men jag misstänker att du är ateist och inte kunde bry dig mindre metafysiska eller religiösa argument – därav trådens sekulära karaktär.

Du nämnde falsk dikotomi tidigare, och det här är ett utmärkt exempel på just det. Det finns mellanting.

Du missbrukar ordet "logik" rätt friskt när du egentligen bara borde säga "rimligt". Om något ska vara logiskt får du nog presentera betydligt utförligare argument.

Dessutom missade du poängen med frågan lite. Jag menade inte att man skulle börja klandra apor för omoraliskt beteende, utan min fråga var varför det skulle betraktas som ok att en människa dödar en apzygot.

Knäppgök. Mina känslor inför celldelningar som typ först blir hjärta till naglar och allt möjligt. Innan du är så uppkäftig kanske du ska tänka på att en 15-åring med mycket dåliga omständigheter i livet gällande förhållande (där våldtäkt förekommit) avsaknad av familjestöd, som är abortmotståndare och samtidigt vet hur illa barn som omhändertas far och inte heller får information om vad som sker utan drar ut någon konstig hinna och tror att det ska ramla ner ett barn i toaletten, traumatiseras. Eftersom du inte fattar något kring verkligheten och olika omständigheter, kanske du ska hålla käften totalt eftersom dina åsikter fungerar mindre bra än en 15-årings faktiska beslut om att inte vilja ha ett barn till vilket pris som helst för sin egen skull eller att den olyckliga fadern led hel eget själv inte bara för det brott han gjort tidigare utan även att förlora både flickvän och barn han ville ha eftersom han inte var ett monster utan någon som själv behövde hjälp av vuxenvärlden. Det var bara några celler, men det var verkligen smärta för oss som skulle blivit föräldrar. En smärta vi hade kunnat lämna vidare även om vi inte ville det, och därmed avslutade graviditeten.

Abort finns för att skydda kvinnor som mig och barnen som blir till under omständigheter som är dåliga eller när kvinnor inte själva kommer kunna vara självständiga mödrar utan beroendeställning. Abort skyddar barn även mot dåliga mödrar. Ofrivilligt barnlösa kvinnor lider (och kanske män) liksom givetvis kvinnor som inte vill att deras barn ska dö inuti dem.

Tråkigt att man inte kunde ha kurser där förmåga till empati lärdes ut. Så mycket vettigare människor som skulle förstå mer som det skulle bli.