Är det viktigt att bejaka det "onda" i sig själv?

Well... whatever, men allt det jag räknade upp är sådant som kyrkan har förbjudit, och fortfarande är tveksamma till i viss mån. Om det nu är så att kristna har "växt upp" och blivit mer toleranta, är det knappast Jesus förtjänst, utan att samhället också har blivit mer tolerant. Kristna är mer en bromskloss än tvärtom.

Tillbaka till ämnet. Ondska finns såklart. Jag vet att det finns de som dör ensamma eller svälter just nu, och jag bryr mig inte. Alla konstiga förbud som kristna hittat och hittar på, är ett sätt att dölja vem man är och visa upp en fin fasad. Man måste acceptera att man är ond innan Jesus kan förändra en (när han får lite tid över).

Jag tycker fortfarande bekänna är ett löjligt ord.

Det är vad bibeln säger som är det intressanta, och den sa samma sak då som nu.


Acceptera innebär ju att man inte anser att det behöver förändras. Bekänna är mycket bättre. Att erkänna att "så här är det" utan att säga att "och så får det förbli".

Acceptera innebär att man inser att man inte kan göra något åt det. Jag vågar påstå att det finns fler bibelcitat som säger detta, än de som säger tvärtom.

Man kan göra något åt det, men det blir inte perfekt här på jorden. Det man ska göra är att följa Jesus.

Nej, att tro på ondska är typ lika vansinnigt korkat som att tro på poppeltoffel.

Eftersom jag för min del definierar vad som är "ont" (eller "gott") enligt kriterier av utilitaristisk-etisk typ, så blir det mesta "onda" jag menar existerar sånt som är dysfunktionellt eller kontraproduktivt ... vilket jag inte ser nån anledning till spilla tid på att "bejaka" i mig själv.

Det finns viktigare saker att använde sin tid på än att trassla sig in i intrikat, psykologisk navelskådande.

"Vi", "våra"?

Speak for yourself.

Det finns inget dogmatiskt gott och ont så som det beskrivs i bibeln. Att döda är t.ex. inte fel om det innebär att rädda andra. De är moraliska regler konstruerade för att hålla samman ett samhälle. Det förutsätter liknande värderingar och homogen kultur. Sammanbindande värderingar och regler existerar bara mellan "vänner", "fiender" är exkluderade från gemenskap. Rätt och fel, gott och ont är helt och hållet beroende av gruppen, gruppens intressen och gruppens överlevnad.

För dig kanske, men du är inte talesperson för alla andra.

Exakt. Rätt och fel, gott och ont, varierar med tid och plats.

"There is neither good or bad, but thinking makes it so".
Hamlet, Akt II Scen II.