Det är i hög grad befolkningsexplosionen i muslimska länder som driver på den globala uppvärmningen, skriver forskarna John Bongaarts och Brian O'Neill i tidskriften Science Magazine.
Jordens befolkning har tredubblats sedan år 1950, från 2,5 miljarder år 1950 till 7,5 miljarder idag, men ändå pratas det nästan inte alls om detta som ett problem. Framför allt talas det nästan inte alls om befolkningsexplosionen som en faktor som driver på den globala uppvärmningen, eller som en faktor som skulle kunna påverkas för att minska de katastrofala klimatförändringarna.
Så IPCC, det internationella organ som har det främsta ansvaret för att förslå åtgärder för att minska den globala uppvärmningen, talar i princip inte alls om effekterna av befolkningsexplosionen.
En långsammare befolkningstillväxt skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser med så mycket som 40%:
Roland Johansson/TT, som citerar forskarna John Bongaarts och Brian O'Neill, skriver så här i en artikel i Metro:
Att det kommer sådana mängder med flyktingar från framför allt muslimska länder till Europa beror alltså i hög grad på befolkningsexplosionen i många muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. I Sverige får vi ofta höra av våra politiker att det är en win/win-situation när de muslimska flyktingarna lämnar sina hemländer och kommer till oss, jo, för det finns för mycket folk i flyktingarnas hemländer, men vi har för lite folk i Sverige och behöver få hit mer arbetskraft.
Resonemanget är uppenbarligen falskt, eftersom alldeles för många flyktingar som kommer hit inte alls blir arbetskraft i Sverige utan hamnar utanför arbetsmarknaden och lever på bidrag, brott eller tiggeri.
Själv tycker jag att det är upprörande att de många svenska politiker som varnar för att en svensk plastpåse kan leda till jordens undergång inte alls bekymrar sig om vad som händer med klimatet när vår djurart, Homo Sapiens, har tredubblats i antal sedan 1950 och förväntas öka med ytterligare fyra miljarder fram till år 2100.
Lösningen är kanske inte att vi svenskar öppnar våra hjärtan och plånböcker för ytterligare ett antal miljoner flyktingar, utan snarare att vi försöker göra internationella insatser för att främja barnbegränsningen i muslimska länder. Men det krävs förstås att våra politiker först vågar tala klarspråk om problemets omfattning.
Vågar de göra det?
Jordens befolkning har tredubblats sedan år 1950, från 2,5 miljarder år 1950 till 7,5 miljarder idag, men ändå pratas det nästan inte alls om detta som ett problem. Framför allt talas det nästan inte alls om befolkningsexplosionen som en faktor som driver på den globala uppvärmningen, eller som en faktor som skulle kunna påverkas för att minska de katastrofala klimatförändringarna.
Citat:
(T)he Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), the primary source of scientific information for the international climate change policy process, is largely silent about the potential for population policy to reduce risks from global warming.
http://science.sciencemag.org/content/361/6403/650.full
http://science.sciencemag.org/content/361/6403/650.full
Så IPCC, det internationella organ som har det främsta ansvaret för att förslå åtgärder för att minska den globala uppvärmningen, talar i princip inte alls om effekterna av befolkningsexplosionen.
En långsammare befolkningstillväxt skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser med så mycket som 40%:
Citat:
Although slower future population growth would not be the most important means of reducing future emissions, it could reduce global emissions by 40% or more in the long term.
Roland Johansson/TT, som citerar forskarna John Bongaarts och Brian O'Neill, skriver så här i en artikel i Metro:
Citat:
Orsaken till tystnaden, enligt studien, är i hög grad politisk. Under många år betonades vikten av familjeplanering, både för att stärka kvinnornas ställning i världen och som ett sätt att få ner födelsetalen.
Men i samband med befolkningskonferensen i Kairo 1994 tonades detta ner – i hög grad på grund av motstånd från konservativa och religiösa grupper i ett flertal länder, främst muslimska.
–Samtidigt blev det tabu i väst att ta upp frågan. Man ville inte stöta sig med fattiga länder, säger Frank Götmark.
Men i samband med befolkningskonferensen i Kairo 1994 tonades detta ner – i hög grad på grund av motstånd från konservativa och religiösa grupper i ett flertal länder, främst muslimska.
–Samtidigt blev det tabu i väst att ta upp frågan. Man ville inte stöta sig med fattiga länder, säger Frank Götmark.
Att det kommer sådana mängder med flyktingar från framför allt muslimska länder till Europa beror alltså i hög grad på befolkningsexplosionen i många muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. I Sverige får vi ofta höra av våra politiker att det är en win/win-situation när de muslimska flyktingarna lämnar sina hemländer och kommer till oss, jo, för det finns för mycket folk i flyktingarnas hemländer, men vi har för lite folk i Sverige och behöver få hit mer arbetskraft.
Resonemanget är uppenbarligen falskt, eftersom alldeles för många flyktingar som kommer hit inte alls blir arbetskraft i Sverige utan hamnar utanför arbetsmarknaden och lever på bidrag, brott eller tiggeri.
Själv tycker jag att det är upprörande att de många svenska politiker som varnar för att en svensk plastpåse kan leda till jordens undergång inte alls bekymrar sig om vad som händer med klimatet när vår djurart, Homo Sapiens, har tredubblats i antal sedan 1950 och förväntas öka med ytterligare fyra miljarder fram till år 2100.
Lösningen är kanske inte att vi svenskar öppnar våra hjärtan och plånböcker för ytterligare ett antal miljoner flyktingar, utan snarare att vi försöker göra internationella insatser för att främja barnbegränsningen i muslimska länder. Men det krävs förstås att våra politiker först vågar tala klarspråk om problemets omfattning.
Vågar de göra det?