Jag kommer förmodligen ta mitt liv när mina föräldrar dör

Är 21 nu och ser ingen njutelse med livet. Det dåliga i livet t.ex. dödsfall kommer garanterat ske, positiva saker i livet garanteras inte. Ärligt talat tror jag inte jag kommer överleva när mina föräldrar dör, mamma i 50 års ålder och pappa 60.

Börjar nu fundera på att ta mitt liv indirekt. Kanske få HIV och sedan fullbordad AIDS, sedan försöka få en bakterie eller virusinfektion och dö plågsamt men självor misstänks ej.

Ser ärligt talat inte poäng med livet då allt det negativa garanterat kommer ske men inte det positiva.

Försökt söka hjälp med min psykolog erbjuder bara KBT och stereotypiska råd man får på internet t.ex. att inte tänka negativt och liknande dåliga råd.

försök att hitta nått du gillar i livet
du lever bara en gång och onödigt att bara ge upp
livets alla nedgångar och uppgångar stärker dej även om det känns omöjligt och hopplöst
så är det för alla

Samma skit här... väntar ut föräldrarna.

Typ vad? Jag håller på med utbildning och det är bra men svårt.

Hade jag kunnat välja hur mitt liv hade sett ut hade jag levt ett primitivt liv, en stam i Afrika eller Sydamerika eller något. Helt irrelevant nu ja.

Nu har jag inte mycket info om ditt liv att gå på men jag tror du skulle känna helt andra känslor för att dö om du hade en partner och kanske en liten knodd som du älskade mer än du själv.

Tror du inte det? Beror dina känslor/ångest på att du inte har något band till en annan människa?

Självklart känner man vemod när man börjar tänka på att det är troligtvis dax för päronen innan än själv. Jag var sambo i 5 år med en bonusgrabb som jag älskar lika mycket som min egen.

För ca ett halvår sen så gick vi skilda vägar. Tror inte att jag hade förstått riktigt hur du kände om jag läst din text för ett år sedan men nu när jag levt själv sista månaderna och ”förlorat” 2 personer som betydde allt så kan jag faktiskt inte bara förstå utan känna igen känslan/tankarna.

Men nu kommer skillnaden, jag sopar bort tanken på en sekund för jag vet att livet har så mycket mer att erbjuda, för dig med det lovar jag.

Vilka tankar man än går i så kommer man tillslut må dåligt när det ända man gör är att gå och grubbla. Om du skulle rycka upp dig själv, säga till dig själv att nä nu jävlar ska det bli ett annat liv så tror jag du kommer tänka annorlunda om ett år.

Va positiv, driven, inse att livets gång kan man inte påverka för fem öre men jävligt mycket annat!

tja vet inte vad du gillar ?? ta mc kort och köp en sporthoj , så får du se annat i livet
du kommer att få upplevelser över det vanliga , det påverkar måendet garanterat

eller börja med någon sport du gillar ?? vad gillar du och vad skulle du vilja göra igentligen ?

Du är ett bortskämt curlingbarn som inte klarar ett liv på egen hand utan mamma och pappa som fortsätter att curla dig.

Väx upp och bli en man. Begrav dina föräldrar som alla andra och ta ansvar för dig själv och ditt liv.
börja inte i morgon börja NU.

Själv flyttade jag hemifrån då jag var 15år och 10 månader och har stått på egna ben sedan dess. Både i motgång och medgång. Det har även andra gjort och så skall varje vuxen människa göra.

21 år... du vet inte ett skit om livet än så länge så håll käften.


för övrigt så borde du fråga dig själv om det är vad dina föräldrar vill att du ska göra. Dessutom lär nog din mamma leva i minst 30 år till.

Kan inte flytta då jag pluggar

Varför ska jag hålla käften över att vara orolig över dem?

Det finns ingen hjälp att få när man söker SVARET.

Men:
Närmast till hands verkar ligga att hjälpa dina föräldrar. På den resan får du förhoppningsvis utvecklade kapabiliteter inom diverse områden.

Han tänker inte ta sitt liv för att inte kan vara utan sina föräldrar utan för att de inte ska behöva uppleva hans död.