Under vilka omständigheter presterar du som bäst i studier/arbetet?

Rubriken är frågan. Omständigheter kan vara de bästa möjliga avseende ekonomi, stöttning hemifrån, bra socialt liv, en partner som känns pålitlig, trevliga studie- eller arbetskamrater/chef och avsaknad av egen sjukdom/sjukdom hos närstående. Det kan också krackelera avseende en eller flera omständigheter ovan.

Jag är ute efter att veta vad som ger er drivkraft, på kort och lång sikt.

Är en kortvarig problematisk situation dämpande? Vad gäller vid långvariga påfrestande situationer?

Är kaos kreativitetens "moder"? Skapar ilska eller oro motivation eller apati?

Hade jag varit rik och haft en partner så är jag övertygad om att jag hade presterat bättre i både arbetslivet och plugglivet... Men annars handlar arbetslivet och plugglivet om att bara göra det, planera varje dag mycket väl tidsmässigt och det är allt. Då vet man vad som förväntas av sig själv varje dag.

Stress gör att jag presterar sämre. Inte jättedåligt, men klart sämre.

Sen så märkte jag (och mina lärare) tydligt när jag gick i skolan att jag presterade allra bäst i ämnen jag fann intressanta. Fanns bara intresset för ämnet där så var det inte ovanligt med MVG i betyg, jag lade ner mer tid och energi då.

Varför tar du inte bara och gör en ordentlig enkät istället, för alla att bidra med statistik till ditt (uppenbara) skolarbete.

Så jävla ointressant att svara när TS själv inte är intresserad av sin startade tråd.

F.ö är det ett allmängiltigt ämne, stress och människans reaktion på den. Även om tröskeln skiljer sig något. Finns mycket litteratur i ämnet.

När man är lycklig

Jag finner att jag presterar bättre vid en viss grad utav nedstämdhet (Arbetslivet)
I skolan när det var andra som var färdiga före mig med exempelvis en uppsats under en lektion och sedan bara satt och talade mellan varandra eller gick ut ur klassrummet, då upplevde jag att jag presterade bättre.

Där tar du fel. Jag har min universitetsutbildning och arbetar. Jag undersöker, delvis genom andra, mig själv och mina drivkrafter samt behov.

Jag har alltid trott att jag sporras av motgång och ensam är stark, men jag får nog omvärdera det litet. En stabil partner är guld värd.

Ödestimmarna innan inlämning. Skriver på natten. Ställd mot väggen och inga vägar ut än att skriva. Fy fan vad jag levererar då. Ingen aning varför.

Känslan av total frihet. Ingen människa som lägger sig i.