Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-08-17, 19:56
  #1
Medlem
Jag är en man på 27 år och har hela mitt liv varit en ganska udda figur, inte på det sättet att jag vill vara det men utan tvekan är det så att jag har svårt att skapa relationer till folk och att jag blir fullständigt utmattad av att göra saker som jag inte brinner för. Utåt sätt finns det idag inget större uppseendeväckande på ytan, däremot så klarar jag inte av de krav som samhället ställer - den saker är klar.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att hela diagnossystemet är helt vanvettigt och handlar om idiotiska förenklingar, men jag har varit deprimerad under flera års tid och mina problem har inte helt tagits på allvar inom vården då många läkare har inställningen att man mår bättre av att jobba (för mig har det varit precis tvärtom). Jag inser nu att en diagnos eller två inte är helt fel väg att gå trottsallt för att kunna kommunicera bättre med samhället och få det jag behöver…ärligt talat handlar det mest om att bli lämnad ifred. Få en sjukersättning och bli bättre i min egen takt, vilket jag inte orkar göra så länge jag måste kämpa för att slippa hamna i situationer jag inte klarar av. Det är dock inte så att jag vill fejka fram en diagnos jag tänker vara så ärlig som möjligt.

Och nu har ett par olika läkare, samt ett terapeut och en psykolog antytt att jag kan ha ADD, någon av dem har även antytt Autism av mildare form. Som sagt, jag kan mycket väl tänka mig att faktiskt utredas och se vart det hela leder. Jag har inte råd att ha stoltheten att låta bli. Det skulle kunna bli min räddning. Jag är dock lite orolig för vad det kan komma att innebära och tänkte fråga er som har gått igenom dessa utredningar om ni kan ge information om vad det handlar om, är det väldigt ingående runt ens liv? Hur många gånger kan tänkas krävas att besöka psykiatrin?

Enligt information som jag hittat så är ett moment när man utreds för ADHD/ADD att man får göra ett prov, sedan ta en tablett av någon ADHD-medicin och sedan göra provet igen. Vad handlar detta prov om?

Finns det någon specifik koppling mellan ADD och Autism, alltså några av dragen som är lika varandra?

Hur många anhöriga brukar behöva intervjuas?

Jag är rädd för att bli påtvingad olika saker mot min vilja om jag dras in i det här, såsom medicin jag inte vill ha och daglig verksamhet eller liknande vilket är så långt ifrån mig det går att komma. Kanske har jag fördomar mot detta system, de kanske förstår att man kan ha diagnosen men att man ändå inte behöver det "stöd" som de erbjuder?

mvh
Citera
2018-08-17, 20:29
  #2
Medlem
Sqrbankens avatar
Provet de ska göra på dig är förmodligen ett QB-test*. De kommer att testa din koncentrationsförmåga utan centralstimulerande och med centralstimulerande. Första träffen utan medicinering och andra träffen med och sen jämför man de bägge utfallen.

När jag gjorde det förra året skulle man klicka när två kvadrater eller rektanglar i samma kulör kom efter varann. I testet mäts också ögonrörelser och hastighet - "skärpa" - sett hur snabbt du svarar, bland annat. De kommer alltså att sätta en mojäng, inte obekväm på nått sätt, på ditt huvud som följer dina ögonrörelser.

Antar det är Ritalin de ger dig när de ska testa din koncentration med medicin. Så var det för mig.

Efter min ADD-diagnos blev mitt liv egentligen till alla aspekter en angenämare upplevelse så inget du behöver noja över. Gör testet. Får du din diagnos och de skriver ut piller - som jag menar förändrar ditt liv till det bättre - behöver du inte påbörja denna behandling om du av någon anledning inte samtycker. Ditt val. Skönt med diagnos i sig kanske?

Metylfenidat, som Ritalin är, var inte min melodi långsiktigt men Elvanse och Attentin har däremot förändrat mitt liv. Amfetaminer, kortfattat skrivet.

Menar att du är i en win-win situation. Ingen fara kompis.

*Bör betonas att testet är kritiserat sett till hur adekvat utfallet blir för att bedöma ADD/ADHD. Som skrivet förändrades mitt liv till egentligen det bättre i alla aspekter däremot så gör det åtminstone.
__________________
Senast redigerad av Sqrbanken 2018-08-17 kl. 20:41.
Citera
2018-08-17, 21:07
  #3
Medlem
Tack så mycket informationen!

Så om testet görs bättre andra gången så kan det tyda på ADHD/ADD eftersom man då var mer ouppmärksam första gången?

Citat:
Ursprungligen postat av Sqrbanken
Provet de ska göra på dig är förmodligen ett QB-test*. De kommer att testa din koncentrationsförmåga utan centralstimulerande och med centralstimulerande. Första träffen utan medicinering och andra träffen med och sen jämför man de bägge utfallen.

När jag gjorde det förra året skulle man klicka när två kvadrater eller rektanglar i samma kulör kom efter varann. I testet mäts också ögonrörelser och hastighet - "skärpa" - sett hur snabbt du svarar, bland annat. De kommer alltså att sätta en mojäng, inte obekväm på nått sätt, på ditt huvud som följer dina ögonrörelser.

Antar det är Ritalin de ger dig när de ska testa din koncentration med medicin. Så var det för mig.

Efter min ADD-diagnos blev mitt liv egentligen till alla aspekter en angenämare upplevelse så inget du behöver noja över. Gör testet. Får du din diagnos och de skriver ut piller - som jag menar förändrar ditt liv till det bättre - behöver du inte påbörja denna behandling om du av någon anledning inte samtycker. Ditt val. Skönt med diagnos i sig kanske?

Metylfenidat, som Ritalin är, var inte min melodi långsiktigt men Elvanse och Attentin har däremot förändrat mitt liv. Amfetaminer, kortfattat skrivet.

Menar att du är i en win-win situation. Ingen fara kompis.

*Bör betonas att testet är kritiserat sett till hur adekvat utfallet blir för att bedöma ADD/ADHD. Som skrivet förändrades mitt liv till egentligen det bättre i alla aspekter däremot så gör det åtminstone.
Citera
2018-08-17, 21:40
  #4
Medlem
Sqrbankens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DinosaurieMos
Tack så mycket informationen!

Så om testet görs bättre andra gången så kan det tyda på ADHD/ADD eftersom man då var mer ouppmärksam första gången?

Ja. Enligt testets utformning vill skrivas.

Ouppmärksam är kanske fel ord i min bok. Ofokuserad - otämjd tankeverksamhet som ger hyperaktivitet utåt (ADHD) eller som en introvert form (ADD) - två diagnoser av samma mynt. Väldigt förenklat förklarat. Autism kommer att utredas också. Jag har inte det så kan inte uttala mig i ett försök av seriositet men det kan dina psykiatriker om de har en yrkesstolthet vilket idag är ovanligt inom allmänpsykiatrin.

Efter en brutal livslång ångestproblematik - betoning på en enorm ångestproblematik (ADD) - så kan jag med åsikten som individ mena att potentialen för att förändra ditt liv till det positivare är enorm i det du nu kommer att möta. För mig blev det så.

Gör testet ärligt och koncist. Inte omöjligt men svårt att lura ett QB-test om man är seriös och vill ha genuin hjälp. Jag tyckte jag var "dandy" i mitt test utan medicin men efter testet med medicin så var det som dag och natt sett till jämförbart omedicinerat tillstånd.

Misstänker att så kommer att vara fallet för dig med.
__________________
Senast redigerad av Sqrbanken 2018-08-17 kl. 21:56.
Citera
2018-08-17, 22:18
  #5
Medlem
Vad ska du med psykiatriker att göra? Om du är introvert så behöver du balansera upp ditt liv. "One spoon of sugar and the medicin goes down"

Det framgår ju inte exakt vad du lider av. Depression är så individuellt. För män handlar det oftast om ensamhet. För kvinnor som oftast för pengar kärlek sex och ära serverat dagarna igenom så är brist på innehåll och mening i livet ett problem. Du verkar behöva lugn o ro, lite pengar och så. Att du inte klarar av att orka fokucera ät ju bara en följd av att dins tankar är helt fokucerade åt annat håll. Vad tänker du på om dagarna?
Citera
2018-08-17, 22:29
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DinosaurieMos
Jag är en man på 27 år och har hela mitt liv varit en ganska udda figur, inte på det sättet att jag vill vara det men utan tvekan är det så att jag har svårt att skapa relationer till folk och att jag blir fullständigt utmattad av att göra saker som jag inte brinner för. Utåt sätt finns det idag inget större uppseendeväckande på ytan, däremot så klarar jag inte av de krav som samhället ställer - den saker är klar.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att hela diagnossystemet är helt vanvettigt och handlar om idiotiska förenklingar, men jag har varit deprimerad under flera års tid och mina problem har inte helt tagits på allvar inom vården då många läkare har inställningen att man mår bättre av att jobba (för mig har det varit precis tvärtom). Jag inser nu att en diagnos eller två inte är helt fel väg att gå trottsallt för att kunna kommunicera bättre med samhället och få det jag behöver…ärligt talat handlar det mest om att bli lämnad ifred. Få en sjukersättning och bli bättre i min egen takt, vilket jag inte orkar göra så länge jag måste kämpa för att slippa hamna i situationer jag inte klarar av. Det är dock inte så att jag vill fejka fram en diagnos jag tänker vara så ärlig som möjligt.

Och nu har ett par olika läkare, samt ett terapeut och en psykolog antytt att jag kan ha ADD, någon av dem har även antytt Autism av mildare form. Som sagt, jag kan mycket väl tänka mig att faktiskt utredas och se vart det hela leder. Jag har inte råd att ha stoltheten att låta bli. Det skulle kunna bli min räddning. Jag är dock lite orolig för vad det kan komma att innebära och tänkte fråga er som har gått igenom dessa utredningar om ni kan ge information om vad det handlar om, är det väldigt ingående runt ens liv? Hur många gånger kan tänkas krävas att besöka psykiatrin?

Enligt information som jag hittat så är ett moment när man utreds för ADHD/ADD att man får göra ett prov, sedan ta en tablett av någon ADHD-medicin och sedan göra provet igen. Vad handlar detta prov om?

Finns det någon specifik koppling mellan ADD och Autism, alltså några av dragen som är lika varandra?

Hur många anhöriga brukar behöva intervjuas?

Jag är rädd för att bli påtvingad olika saker mot min vilja om jag dras in i det här, såsom medicin jag inte vill ha och daglig verksamhet eller liknande vilket är så långt ifrån mig det går att komma. Kanske har jag fördomar mot detta system, de kanske förstår att man kan ha diagnosen men att man ändå inte behöver det "stöd" som de erbjuder?

mvh

Jag var över 35 när jag fick mina diagnoser. ADHD och asberger.
Jag har inte blivit påtvingat något, lever som n innan diagnoserna. Förutom att livet är fan så mycket enklare med medicinen.
Jag är gift, har 3 barn och jobb. Har fått lite mer anpassningar på jobbet bara. Inget som påverkar verksamheten, men som underlättar som fan för mig.
Citera
2018-08-18, 01:01
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DinosaurieMos
Jag är en man på 27 år och har hela mitt liv varit en ganska udda figur, inte på det sättet att jag vill vara det men utan tvekan är det så att jag har svårt att skapa relationer till folk och att jag blir fullständigt utmattad av att göra saker som jag inte brinner för. Utåt sätt finns det idag inget större uppseendeväckande på ytan, däremot så klarar jag inte av de krav som samhället ställer - den saker är klar.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att hela diagnossystemet är helt vanvettigt och handlar om idiotiska förenklingar, men jag har varit deprimerad under flera års tid och mina problem har inte helt tagits på allvar inom vården då många läkare har inställningen att man mår bättre av att jobba (för mig har det varit precis tvärtom). Jag inser nu att en diagnos eller två inte är helt fel väg att gå trottsallt för att kunna kommunicera bättre med samhället och få det jag behöver…ärligt talat handlar det mest om att bli lämnad ifred. Få en sjukersättning och bli bättre i min egen takt, vilket jag inte orkar göra så länge jag måste kämpa för att slippa hamna i situationer jag inte klarar av. Det är dock inte så att jag vill fejka fram en diagnos jag tänker vara så ärlig som möjligt.

Och nu har ett par olika läkare, samt ett terapeut och en psykolog antytt att jag kan ha ADD, någon av dem har även antytt Autism av mildare form. Som sagt, jag kan mycket väl tänka mig att faktiskt utredas och se vart det hela leder. Jag har inte råd att ha stoltheten att låta bli. Det skulle kunna bli min räddning. Jag är dock lite orolig för vad det kan komma att innebära och tänkte fråga er som har gått igenom dessa utredningar om ni kan ge information om vad det handlar om, är det väldigt ingående runt ens liv? Hur många gånger kan tänkas krävas att besöka psykiatrin?

Enligt information som jag hittat så är ett moment när man utreds för ADHD/ADD att man får göra ett prov, sedan ta en tablett av någon ADHD-medicin och sedan göra provet igen. Vad handlar detta prov om?

Finns det någon specifik koppling mellan ADD och Autism, alltså några av dragen som är lika varandra?

Hur många anhöriga brukar behöva intervjuas?

Jag är rädd för att bli påtvingad olika saker mot min vilja om jag dras in i det här, såsom medicin jag inte vill ha och daglig verksamhet eller liknande vilket är så långt ifrån mig det går att komma. Kanske har jag fördomar mot detta system, de kanske förstår att man kan ha diagnosen men att man ändå inte behöver det "stöd" som de erbjuder?

mvh
Jag fick mina diagnoser förra året 29 år gammal va samma som med mig testat 30 tal antidepp ingen hjälpte blir trött av människor så man orkar inte umgås, ska precis påbörja med medicin för min adhd går på habiliteringen nu för att få ett drägligt liv. dom tvingar ingen o göra skit om du inte känner för det be om tandvårdskort genom habiliteringen så har du gratis tandvård om du behöver det
Citera
2018-11-04, 13:37
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av shinago
Jag fick mina diagnoser förra året 29 år gammal va samma som med mig testat 30 tal antidepp ingen hjälpte blir trött av människor så man orkar inte umgås, ska precis påbörja med medicin för min adhd går på habiliteringen nu för att få ett drägligt liv. dom tvingar ingen o göra skit om du inte känner för det be om tandvårdskort genom habiliteringen så har du gratis tandvård om du behöver det

Vad är det för habilitering du nämner och förklara gärna detta med gratis tandvård? I vilken kontext/av vilken anledning sker detta osv?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback