När jag i min ungdom var ny på nätet och såg på riktigt brutala halsavskärningar blev det som automatiskt att jag satta mig in i hur den avrättade kände i sina sista ögonblick och då svimmade jag alltid. Kallsvettig, tunnelseende, ställer mig upp för att gå iväg och så smack rakt in i väggen. Tror det har med ens empatiska förmåga att göra. Nuförtiden är jag däremot mer härdad