Tror många politiker, speciellt inom 7klövern, ser ner på vanliga svenskar. Med vanliga svenskar menar jag alla som inte är kända mer eller mindre. Politiker lever inom politiken, det gör inte de flesta svenskar. Så därför tänker nog politikern meritokratiskt att den är mer lämpad att ha en åsikt över politik än den vanlige svennen. Givetvis kommer inte politikern säga detta, eftersom att det vore impopulärt bland väljarbasen.
Sedan har vi svenskarna själva som kan delas upp i många kategorier. Först kan vi väl ta de som är 18-20 år, förstagångsväljarna. De ser världen ur ett gymnasialt perspektiv och har ännu inte levt i den betydligt - rent generellt - tuffare vuxenvärlden. De unga väljarna är ju ej heller en homogen grupp. Skulle tippa på att de som går på de finare gymnasierna och bor i de finare områdena är mer pk faktiskt. I Göteborg, som exempel eftersom jag kan min hemstad, så är folk exv boende i Askim och studerande på Donner mer pk än folk som bor i Brunnsbo och studerar bygg eller fordon. Varför folk från de s.k. finare skikten paradoxalt nog är mer pk torde bero på att man som duktig elev och duktig son/dotter är väldigt trogen och kär i titeln auktoritet - man vill göra sina lärare och föräldrar stolta helt enkelt.
Så därför är alla som studerar, överlag, väldigt pk eftersom de lever i en stimulerande miljö där hoppet frodas. Så länge man är student lever drömmarna. När man väl fått.jobbet - drömjobbet - så stagnerar man nog lite. Det är m a o resan och inte målet som är det viktiga.
Sedan har vi det yngre folket mellan 25-40 år. Här börjar man fundera på att bilda egen familj, köpa bostad, äga bil och bete sig allmänt vuxet. Om man kollar ut i samhället vilka det är som visas upp som kulturella, belevade och lyckade människor så är det bl a folk i kulturprogram på SVT. Deras aura är den verbala typen med åsikter som inte är negativa mot invandring. Så om folk går ut skolan och behåller sina kultiverade vänner, och har sina kultiverade vinmiddagar och går på sin kultiverade teater och läser sina kultiverade dagstidningar.. såklart att de positiva minnena av att vara pk lever kvar. Om man däremot inte är kultiverad utan är en stackare med lägre social status, inga kultiverade middagar, ingen som läser dagspressen eller kollar på SVT, ingen som blir bemött eller som känner sig kultiverad.. ja, såklart att man blir mindre pk. Man kanske inte blir mer höger, utan blir väldigt mycket vänster..
Jag vet inte om jag gjorde ett bra argument här, kändes som jag tappade tråden halvvägs, men min poäng är att folk ur olika samhällsskikt och med olika social status tänker, upplever och resonerar annorlunda. Och att det är svårt för olika grupper att mötas och verkligen förstå varandra. Detta är ändå ett problem upplever jag det som. Det skulle kunna vara en möjlighet dock, att dela sina erfarenheter.
Politikern som förordar mångkultur och att öppna landets gränser har säkert en varm känsla inom sig av altruistisk godhet. Och politikern får säkert många ryggdunkningar när societeten samlas och diskuterar världsläget. Men politikern förstår inte vad takläggaren tänker på när takläggaren sitter och äter middag med sin familj.
Så på något sätt är maktbalansen skev, och den verkar svår att korrigera.
Vad ska man göra åt att folk har olika social status och att det påverkar ens politiska val?
Är det ett problem?
Hur ska man få politiker till att bli mer lyhörda till väljarna?
Sedan har vi svenskarna själva som kan delas upp i många kategorier. Först kan vi väl ta de som är 18-20 år, förstagångsväljarna. De ser världen ur ett gymnasialt perspektiv och har ännu inte levt i den betydligt - rent generellt - tuffare vuxenvärlden. De unga väljarna är ju ej heller en homogen grupp. Skulle tippa på att de som går på de finare gymnasierna och bor i de finare områdena är mer pk faktiskt. I Göteborg, som exempel eftersom jag kan min hemstad, så är folk exv boende i Askim och studerande på Donner mer pk än folk som bor i Brunnsbo och studerar bygg eller fordon. Varför folk från de s.k. finare skikten paradoxalt nog är mer pk torde bero på att man som duktig elev och duktig son/dotter är väldigt trogen och kär i titeln auktoritet - man vill göra sina lärare och föräldrar stolta helt enkelt.
Så därför är alla som studerar, överlag, väldigt pk eftersom de lever i en stimulerande miljö där hoppet frodas. Så länge man är student lever drömmarna. När man väl fått.jobbet - drömjobbet - så stagnerar man nog lite. Det är m a o resan och inte målet som är det viktiga.
Sedan har vi det yngre folket mellan 25-40 år. Här börjar man fundera på att bilda egen familj, köpa bostad, äga bil och bete sig allmänt vuxet. Om man kollar ut i samhället vilka det är som visas upp som kulturella, belevade och lyckade människor så är det bl a folk i kulturprogram på SVT. Deras aura är den verbala typen med åsikter som inte är negativa mot invandring. Så om folk går ut skolan och behåller sina kultiverade vänner, och har sina kultiverade vinmiddagar och går på sin kultiverade teater och läser sina kultiverade dagstidningar.. såklart att de positiva minnena av att vara pk lever kvar. Om man däremot inte är kultiverad utan är en stackare med lägre social status, inga kultiverade middagar, ingen som läser dagspressen eller kollar på SVT, ingen som blir bemött eller som känner sig kultiverad.. ja, såklart att man blir mindre pk. Man kanske inte blir mer höger, utan blir väldigt mycket vänster..
Jag vet inte om jag gjorde ett bra argument här, kändes som jag tappade tråden halvvägs, men min poäng är att folk ur olika samhällsskikt och med olika social status tänker, upplever och resonerar annorlunda. Och att det är svårt för olika grupper att mötas och verkligen förstå varandra. Detta är ändå ett problem upplever jag det som. Det skulle kunna vara en möjlighet dock, att dela sina erfarenheter.
Politikern som förordar mångkultur och att öppna landets gränser har säkert en varm känsla inom sig av altruistisk godhet. Och politikern får säkert många ryggdunkningar när societeten samlas och diskuterar världsläget. Men politikern förstår inte vad takläggaren tänker på när takläggaren sitter och äter middag med sin familj.
Så på något sätt är maktbalansen skev, och den verkar svår att korrigera.
Vad ska man göra åt att folk har olika social status och att det påverkar ens politiska val?
Är det ett problem?
Hur ska man få politiker till att bli mer lyhörda till väljarna?
