Oförmåga att känna lycka, vad är felet?

Jag äter skitmat men jag äter...

"dopaminfasta" plus lite nofap kanske. Folk får psykbryt när nofap nämns, men porr bör åtminstone undvikas. det hade jag tagit bort först. Och det har helt normaliserats idag. (nämner detta generellt, EJ i anknytning till dig ts.)
Ett tips iaf, det funkar ganska bra för min del.
Naturen blir vackrare, relationer djupare, färger rikare, magin i ögonen börjar gradvis infinna sig.

Tillskott:
5htp för serotonin, och tyrosine för dopamin var ju vad Jim Carrey använde sig av istället för psykofarmaka - aminosyror. Kan också vara värt att kika på.

(är ej läkare).

mvh
rc

"nofap" är inga problem då jag är tjej och inte hålls med sånt.

Tar/har tagit det du räknade upp plus mycket mer. Tar L-teanin, 5htp och mivitotal just nu. Redan som 13-åring hade jag full koll på dessa saker. Gjorde shakes med nässla och nyponpulver innan jag drog till skolan. Så det där med hälsa, att röra på sig, dricka vatten och sånt har jag bra koll på. Men fler tips uppskattas, jag kanske inte har hittat det ultimata ännu.

Då har jag ett, eller två tips till som jag snöar in på mer och mer.
De finns i de sista inläggen här:
(FB) GAD - du blir aldrig frisk?

Fermenterad mat, som surkål (rik källa på probiotika) innehåller de bakteriekulturer som skapar serotonin i magtrakten. Även de koreanska livsmedlen kimchi, och kombucha innehåller goda bakteriekulturer. Socker etc livnär dåliga bakteriekulturer sig på i tarmen.
Googla på "gut brain axis".

90% av människans serotonin sägs finnas i magtrakten. Genom att äta fermenterad mat, så som surkål, så ger man plats åt de bakteriekulturer som skapar gynnsamma förutsättningar för produktion av serotonin i tarmarna. Någon får rätta mig om jag har fel här.

Men något så enkelt som surkål börjar på riktigt höja mitt välmående samma dag som jag äter det.
ÄVen energi ökar.

Det får du gärna också titta på.

Kommer snart även en bok i dagarna om sambandet mage-hjärnhälsa.

hampa tar jag mot stress.

mvh
rc

Vilken tur jag har som tycker om surkål, vet många som tycker det är vedervärdigt. Brukar äta det tillsammans med riven rödbeta, morot och palsternacka. Häller lite olivolja över och örtsalt på. Men var ett litet tag sen jag käka surkål nu, köper alltid den i burk då det ska bevara alla de bra syrorna bäst. Käkar för tillfället probiotika på burk (den där gröna som går att köpa på apoteket). Men bättre att få i sig det genom surkål tror jag.

Ska kolla in kimchi och kombucha, låter intressant Tack återigen för tipsen!

Hallå
Jag har börjat skriva på detta flera gånger och länge nu men har alltid slutat med att jag bara raderat allt.
Jag är 20 år, tjej, pluggar fortfarande upp mina betyg. På min vardag målar jag mycket, lyssnar på musik, tränar och spelar olika instrument med min bror och är kring familjen. Jag har spenderat mycket tid ute denna sommar och på ställen som jag trivs på. Jag mediterar och äter bra. Om man kollar på det stora hela så är det ingen katastrof vad gäller min livssituation just nu. Dock minns jag tydligt den dag då jag sist upplevde riktig genuin lycka. Jag var 6-7 år vid min favoritsjö på kvällen med min familj och en extremt ren, fin och stark känsla fanns där hela tiden. Efter det har det sakta men säkert bara dalat ner på min personliga glädje-barometer.

Det har hänt mycket otrevliga, obehagliga och tragiska saker i mitt liv. Det verkar höra till vanligheterna mer eller mindre oavsett vem man frågar. Vissa saker har jag bearbetat, andra hänger fortfarande kvar men sätter inte krokben på mig dagligen. Jag har provat antidepressiva, har ett förflutet med olika droger och jag har gått till psykologer m.m. Det som funkat bäst är att hjälpa andra som inte mår bra, det blev som en besatthet ett tag. Men det funkar inte i längden då det blir som en flykt. Värt att nämna är att det har dykt upp väldigt fina saker i mitt liv också, men när jag tänker tillbaka på det blir jag mer nedstämd än glad.

Nu till frågorna:
Många framgångsrika och tillsynes lyckliga personer har ofta haft en trälig bakgrund. Jag undrar hur dessa människor lyckats? Vart kommer all motivation ifrån? Det kan finnas så mycket energi och positivitet i en människa.
Jag har mina dagar då jag känner mig något mer blomstrande än det annars vissna tillståndet jag befinner mig i. Jag visar inte denna inre hopplöshet utåt, jag kan till och med verka riktigt glad när jag träffar på gamla kompisar ute då och då.
Men det är något som gör att jag känner en konstant melankoli inombords, oavsett hur fint eller roligt ett tillfälle utspelar sig så kan jag inte känna lyckan som jag kan se i andras ögon och kroppsspråk. Olika människor har dessutom konstaterat detta rätt många gånger.
Jag har flera gånger funderat på om jag har dystymi, vore intressant om det finns någon som har dystymi här kan beskriva hur det känns. Har en i släkten som lider av kronisk dystymi, vi har ingen kontakt längre, men om jag tänker på hur jag upplevde denna person när jag var liten så är det nästan en kopia av mig själv idag.

Jag gillar att se minnen som karma, något från det förflutna som påverkar nuet. Om du fastnar i något från förr så är det skönt att fråga sig själv vad man har för nytta av det man tänker på just NU

Lycka, olycka, alla känslor som finns sker inuti dig, visst du har namngett ditt tillstånd, men hur avgör man ens vad lycka är egentligen? Varför ska psyket komma in bland känslor och ifrågasätta allt?

Livet händer konstant, lika bra att enbart ifrågasätta om saker är logiskt eller inte, så kan känslor få sprudla hejvilt eller inte existera och allt däremellan, beror helt på hur/vart man växer. Vissa saker borde man inte övertänka för det är oändligt.

Och vissa av oss människor är ju dömd till ett sorgligt liv, men det behöver inte bli ett helvete för det
Fråga dig själv saker när du är ensam, lär känna dig själv som att du är någon annan människa, fast du vet såklart att du inte är det.
Du kommer hinna må "värre" och "bättre" än såhär inom några månader, var din egna polare igenom det
Och ifrågasätt aldrig något, jämför inte heller, om det inte är logiskt.
Speciellt jämföra kan många ggr vara en "fälla i psyket"
Det kommer bli bättre, nån gång
Och det kommet bli värre, livet har bara börjat