hur blev ni av med eran sociala fobi?

Nu menar jag inte någon någon extrem blyghet utan riktig social fobi.

önskar höra hur ni gick till väga för ett normalt socialt liv. o hur lång tog de innan du orkade ta tag i de? hur gjorde du?

tusen tack till dig som orkar ta dig tid o svara

Har inte erfarenhet av det här, men som med alla fobier så kommer man bäst över dom genom att utmana sig själv och utsatta sig för det man är rädd för. Börja försiktigt. Sätt dig i en obekväm social situation som är utanför din comfortzone en gång i veckan, även om det handlar om att gå till gymmet eller gå och handla på ica eller vistas på en strand - u name it. Men en gång i veckan, även om det bara är i 5 minuter eller 30 minuter så är det en förbättring. Sen ökar du det successivt.

Försökte intala mig själv att jag var någon annan.
Det hjälpte i en del situationer.
Detta tillvägagångsätt gjorde att jag träffade min nuvarande sambo som är överdrivet social, komiskt ja men försökte hänga på henne bara och då kom bakslag efter bakslag.
Är kanske inte helt rätt person att svara här då jag till viss del har det kvar men från att inte vistas bland folk om det varit mer än 3 samt förutsatt att jag då känner dessa folk till att faktiskt vistats på både bröllop födelsedagar o större butiker (inte ullared där går gränsen)
Gick på sertralin ett tag och vet ej om det var inbillning el det faktiskt hjälpte till i sådanna tillfälle.

Började helt enkelt att gå ut i små omgångar tills det kändes bättre.
Tex att ta bussen 2 gånger i veckan istället för att gå ensam. När de inte kändes jobbigt längre så kanske börja gå in i affären efter jag åkt buss. När de inte kändes jobbigt så fortsatte jag lägga på mer grejer. Tex att åka in till stan och tillbaka hem ensam.
Ett bra tips är att ha ett mål, tex "jag ska åka till stan och gå in i den här affären o köpa det här" och bestämma det innan man åker. Även om den affären kanske finns närmare dig, så utmana dig genom att åka till en längre bort.
Fick även ångestmedicin utskrivet (lyrica) som hjälpte mycket.

Idag är jag väldigt socialt framåt och tror ingen kunde gissat att jag för några år sen knappt vågade ta bussen. Det gick faktiskt snabbare än vad jag trodde att bli av med fobin när jag väl bestämde mig för att bli av med det engång för alla!!
Det kommer vara sjukt jobbigt och det kommer bli ångestfyllt osv. Det gäller bara att utsätta sig för det och inte ge upp. Trots att de går fel ibland osv, fortsätt bara ändå. Prata med någon nära i telefon medan du åker/går runt eller lyssna musik eller något så du kan "stänga av" omvärlden lite.

Knaprar paroxetin mot social fobi, funkar utmärkt.

Kom på vilka situationer som ger ångest. Påverka situationerna så de känns mindre jobbiga och utsätt dig lite i taget. Lite ångest får man alltid så lär dig tekniker att hantera ångest efter en händelse. Läs boken "Hjärnstark" av Anders Hansen. Motion och sömn är två verktyg för att hantera ångest som finns kvar efter något jobbigt. Kom på något positivt att fokusera på i sociala sammanhang. Fokusera på detta och utveckla samspelet utifrån detta. Nu har jag slut på tips. Lycka till!

Utmanade mig själv med onödiga kontakter. Ett visst antal kontakter måste man ju ta, tex hälsa på de på jobbet, betala mat man måste köpa.

Men började t ex fråga folk om vad klockan var. Helt i onödan. Frågade om en bok på biblan som jag absolut inte behövde.

Eftersom det bara var på låtsas så spelade det ingen roll hur det gick. När jag märkte att det gick bra gick de kontakterna jag var tvungen att ta bättre.

Utmanade sedan mig själv genom arbeten där jag måste träffa folk. Säljare, taxi, osv.

Spelade heller ingen roll hur det gick.

Min fobi grundades i att jag trodde alla var onda och otrevliga. Kanske pga någon varit det mot mig någon gång.

Men genom att träffa mycket random folk hela tiden lärde jag mig att 99 % var trevliga. Och så kom jag på att den 1 % som var otrevlig gärna fick vara det.

Sen insåg jag att det var synd om de flesta som var otrevliga. Sen insåg jag att det var synd om alla människor, med allt de varit med om, sjukdomar och elände.

Och så ser jag på människor idag. Att det är synd om dem, och jag intresserar mig för människor, försöker förstå mig på hur de fungerar.

Fokuserar mindre på mig själv antar jag och mina egna problem och rädslor, utan har övergått till att fundera och bekymra mig för andra.

Nu vet inte jag om detta är något som passar alla, men jag testade för länge sedan en metod som kallas för kambo. Det är ett grodgift som man extraherar på huden och är en naturmedicin som använts i århundraden.
Jag hade väldigt grov social fobi men efter den behandlingen så har jag knappt någon social fobi kvar. Det botade mig samt tog bort mina depressioner. Men som sagt det kanske inte är en behandling som passar alla. Värt ett försök iallafall för dig som inte har hittat någon bra medicin mot det.

Jag håller med om att utmana sig. Planera morgon dagen att ut och röra på dig .lyssna på go musik .njut av att leva i vårt goa land.(se andra länder....)
Ha en grymme go helg
Ps , jag vet hur det kan vara och att det går att bryta den onda cirkeln

Blev diagnosticerad med social fobi som barn.
När jag var runt 18-20 tog jag LSD och något som kom fram var att jag blev motiverad till att utmana mig själv socialt och våga trots att det kändes jobbigt. Att jag kunde komma runt själva känslan hur det känns jobbigt och inte tänka på det. Just att utmana sig själv är det viktiga och inte fastna i känslan att det är jobbigt.
Men senare efter jag varit utsatt för en del saker och träffat dåliga människor har jag social fobi igen, blir helt skakig när jag träffar människor så det är värre än det varit innan.

Den här problematiken är mycket mer komplex än "exponeringsterapi". Jag har exponerat mig för sociala sammanhang nästan varje dag i 30 år men inte fan har det blivit bättre. Kommer jag in i en period med många sociala möten så kan jag märka en förbättring men tillslut kommer det för mig alltid till en punkt då man är så utmattad att man måste vila upp sig några dagar och vips så är du tillbaka på ruta ett