Citat:
Ursprungligen postat av
antonerik
Jag kan tänka mig att ett jobb som tolkare är ett jobb där man ständigt tar folk i handen. Alla som man förväntas att tolka åt exempelvis.
Men det handlar egentligen inte om vilken typ av jobb hon sökte. Även om hon hade sökt jobb på en konservfabrik så borde hon ha hälsat på arbetsgivaren. Hon har frivilligt valt att flytta till ett fritt land i västvärlden. Om hon inte klarar av fysisk beröring av en annan hand så har hon vuxit upp med en sjuklig syn på sex och samlevnad. Hon har ingenting på arbetsmarknaden att göra om hon inte fixar att ta någon i handen.
Dessutom så är ju det här en familj av aktivister som har gjort det här med diskriminering till något slags kall. Dom kommer rimligtvis att fortsätta skörda framgångar för sin shariatolkning i svenska domstolar.
Enligt arbetsdomstolens dokument så var det inte något befintligt arbete som Farah sökte.
Hon hörde själv av sig till företaget - en så kallad spontanansökan - och fick komma på ett besök. (Eftersom hennes pappa arbetar på samma företag borde hon känna till en del om företaget redan).
”Intervjun med F.A. avsåg inte tillsättning av en viss anställning, utan grundades på en spontan ansökan som, om intervjun hade gått bra, skulle ha inneburit att hon funnits med på listan för eventuell framtida anställning. Om detta sedan skulle ha lett till någon anställning eller inte, går inte att veta.”
Angående eventuellt uppdrag/anställning:
”F.A:s förfrågan avsåg anställning som interntolk. Eftersom sådana inte träffar kunden personligen, blir det normalt inte aktuellt att handhälsa på honom eller henne. Även interntolkar åker dock ut och tolkar på plats då och då, ungefär fem gånger per år, och vid sådana uppdrag förväntas tolken handhälsa på de personer tolken ska tolka för. En tolk hos Semantix kan även träffa utomstående personer i olika sammanhang, t.ex. vid besök av tolkelever, och ska då naturligtvis hälsa på dessa.
Även i interna samman- hang på arbetsplatsen, såsom vid introduktion av nyanställda och vid avtackningar, är det brukligt att de anställda hälsar på varandra och man kan då inte avstå från att ta i hand av hänsyn till kön.”
Den manlige chefen kände sig kränkt och förolämpad av hennes beteende:
”Vid anställningsintervjun på Semantix kontor i Uppsala den 13 maj 2016 träffade F.A. först N.O. och därefter L.N. K.G., som var chef för Uppsalakontoret vid den tidpunkten, kom in för att hälsa på F.A. När han sträckte fram handen tog hon inte denna. Det kan nog stämma att hon förde ena handen mot hjärtat och att hon förklarade att hon av religiösa skäl inte tog män i hand. K.G., som kände sig kränkt och förolämpad, reagerade starkt och sade att de skulle avsluta samtalet. Härigenom avslutades rekryteringsförfarandet.”
Sid 8:
http://www.arbetsdomstolen.se/upload/pdf/2018/51-18.pdf
Religion går alltså före könsdiskriminering.