Vad är grejen med identitetsvänstern och oförskämdhet i debatter?

Vet inte riktigt om den passar bäst här, men då det i många av fallen är just identitetsfeminister så chansar jag, även om det egentligen är själva identitetsvänstern jag vill diskutera.

Nu har självklart visst folk till höger tokåsikter också, men jag vill diskutera ett fenomen i just debatterna som identitetsvänstern har som unikt signum, att vara riktigt oförskämda i debatter.

Jag kommer att tänka på flera debatter jag sett, både på svenska och engelska, med "vanligt folk". Inga politiker alltså. Där det debatter om "vitt privilegie", om hurvida det finns eller inte finns fler än två kön eller inte etc. så tenderar den sidan som är mer åt vänsterkanten ofta väldigt oförskämd. De pratar VÄÄÄÄÄÄLDIGT HÖÖÖÖÖÖÖGT, tar sig ofta till personangrepp ("DU ÄR EN VIT, KRÄNKT MAN!") men framför allt det som jag tycker är mest oförskämt, att avbryta mitt i hela tiden. De låter alltså inte personen prata klart.

Det är samma sak om någon håller föreläsning om något de inte håller med om. När det kokar för mycket för dem så börjar de gallskrika om vad de tycker istället för att respektera föreläsningen och ta debatten efter. Trigglypuff är ett känt exempel. Andra exempel är diskussioner mellan Jordan Peterson och människor från vänsterspektrumet. Han håller alltid en saklig och lugn nivå, medans hans motståndare alltid är riktigt hetsiga och beter sig som en 5-åring som inte fått sitt lördagsgodis.

Om dessa personer vill bli tagna på allvar i en diskussion, varför kan de då inte hålla sig lugna och sansade? Varför måste de bete sig som ett par brunstiga gorillor istället för att respektera motparten och turordningen?

https://www.youtube.com/watch?v=Wtft...ature=youtu.be - här är ett exempel. Hon icke-binära i mitten respekterar inte killen alls, utan hon ska hålla på att avbryta hela tiden, och sen så vägrar hon skaka hand när han sträcker ut den som tack för en god debatt.

Jag vill alltså inte diskutera åsikterna i sig, utan just att denna sidan av det politiska spektrumet verkar ha väldigt svårt att hålla diskussioner på en bra och mogen nivå.

Fast nu ska vi kanske ändå vara glada och nöjda med att identitetsvänstern/extremvänstern ger sig in i debatter överhuvudtaget. De har ju annars ett mycket mörkt förflutet med gulagläger, massvält och massmord.

I nutid gör högerfolket mig mycket orolig. De debatterar nämligen inte i någon större utsträckning. Studerar man ultraortodoxa judar eller islamister, nynazister osv. så debatterar de absolut inte och det är motsatsen till utvecklande och livsbejakande.

Och sedan detta. Alltid när man ser de här debatterna på Youtube så är det Jordan Peterson mot ett gäng studenter, eller en muslimhatande kvinna i 50- årsåldern (kommer inte ihåg hennes namn) mot någon ung muslimsk student. De "vinner" redan i livserfarenhet.

Varför inte Noam Chomsky mot Jordan Peterson? Eller Noam Chomsky mot Ben Shapiro? Han hade ju sopat mattan med båda.

Eller Naomi Klein mot någon av Ben S. eller Jordan P.

För oss som verkligen är ute efter inspiration och förståelse så hade de debatterna varit 10 000 gånger mer givande och underhållande.

Och kom nu inte med det vanliga "öhh muslimälskare!", "kommunistälskare". Tvinga mig inte att gå i försvarsställning, det är så jävla....... trist bara.

Fundera lite på det fetade. Skulle det gå att skriva på annat sätt tror du?

T.ex; "Han hade ju sopat mattan med båda" --> "I min mening så hade han ju sopat mattan med båda"

..applicera även på resten av din text. Kazaaam! Du har en dialog.

Ursäkta men maxiamalt mest oförskämda politiska åsiktskategorin vi har idag i Sverige är ju ex. NMR.

DÄR kan du väl snacka om att försöka avbryta, sabba och! dessutom har en hel politik som går ut på att ta bort demokrati och alla andras åsikter än deras egna.
NMR och deras gelikar i världen kan tänka sig döda andra, detta är de rätt ensamma om.

Så hyfsat idiotisk TS.

Fast nu ska vi kanske ändå vara glada och nöjda med att identitetsvänstern/extremvänstern ger sig in i debatter överhuvudtaget. De har ju annars ett mycket mörkt förflutet med gulagläger, massvält och massmord.

I nutid gör högerfolket mig mycket orolig. De debatterar nämligen inte i någon större utsträckning. Studerar man ultraortodoxa judar eller islamister, nynazister osv. så debatterar de absolut inte och det är motsatsen till utvecklande och livsbejakande.

Och sedan detta. Alltid när man ser de här debatterna på Youtube så är det Jordan Peterson mot ett gäng studenter, eller en muslimhatande kvinna i 50- årsåldern (kommer inte ihåg hennes namn) mot någon ung muslimsk student. De "vinner" redan i livserfarenhet.

Varför inte Noam Chomsky mot Jordan Peterson? Eller Noam Chomsky mot Ben Shapiro? Han hade ju sopat mattan med båda.

Eller Naomi Klein mot någon av Ben S. eller Jordan P.

För oss som verkligen är ute efter inspiration och förståelse så hade de debatterna varit 10 000 gånger mer givande och underhållande.

Och kom nu inte med det vanliga "öhh muslimälskare!", "kommunistälskare". Tvinga mig inte att gå i försvarsställning, det är så jävla....... trist bara.

Jag tror att det bottnar i osäkerhet. Den som är säker på sina argument behöver inte sänka sig till den nivån.

Ett problem med identitetsvänsterns argumentation är att den förutsätter att man köpt intersektionalitetsparadigmet. Så när de möter en person som inte håller med har de inte alltid så mycket konkret att komma med. De är säkert själva ärliga i sin övertygelse, så när de diskuterar med någon som inte delar deras världsbild från början blir vissa av dem provocerade. Det gäller inte bara identitetsvänstern såklart.

Sedan verkar det som att de (identitetsvänstern) ofta har svårt att förstå att många människor genuint inte delar deras världsbild. Alltså i meningen att de genuint inte håller med om att exempelvis män som grupp har någon nämnvärd makt över kvinnor som grupp i Sverige 2018. Eller att homosexuella är förtryckta i Sverige 2018. Eller mer fundamentalt; att det ens är vettigt att analysera samhället med utgångspunkt i grupptillhörighet. Ofta får jag intrycket av att det saknas en förståelse för detta. I stället tas det nästan för givet att meningsmotståndaren visst analyserar samhället med grupptillhörighet som utgångspunkt, men vill behålla förtrycket. En ond person alltså.

Jag lutar också åt det hållet. Sant är att det ofta är unga människor som skriker sönder debatter, men bland idenditetsvänstern anser sig även vuxna och erfarna individer så goda och rättfärdiga att de inte kan ta in att andra inte delar deras uppfattningar. De förstår helt enkelt inte att det går för sig, utan de som inte tycker som dem måste vara onda och symdiga-
Liknelser går att göra med fundamentalistiskt religiösa människor, eftersom de sitter på sanningen måste alla som inte håller med dem vara besatta av demoner eller åtminstone kraftigt påverkade av djävulen.
Här är ett exempel när en vänsterpolitiker bokstavligen håller på få hjärtsnörp när någon säger emot. Veronica Palm är så ovan vid att någon har mage att ifrågasätta hennes sanningar att hennes minspel blir komiskt.
https://m.youtube.com/watch?v=qBeL0RK0T48

Absolut jag kan hålla med om det...... Om detta inte hade varit flashback's feministforum. Där jag inte varit medlem så länge, men ändå hunnit få förklarat för mig x-antal gånger att jag är en pengakåt muslimknullande svensk hora. Varför? För att jag är en svensk kvinna.

Jag har tyvärr väldigt lätt för att sjunka ner till samma nivå som de jag debatterar med, inget jag är stolt över, men shit happens, vi har alla våra kors att bära.

Jag tror att det bottnar i osäkerhet. Den som är säker på sina argument behöver inte sänka sig till den nivån.

Ett problem med identitetsvänsterns argumentation är att den förutsätter att man köpt intersektionalitetsparadigmet. Så när de möter en person som inte håller med har de inte alltid så mycket konkret att komma med. De är säkert själva ärliga i sin övertygelse, så när de diskuterar med någon som inte delar deras världsbild från början blir vissa av dem provocerade. Det gäller inte bara identitetsvänstern såklart.

Sedan verkar det som att de (identitetsvänstern) ofta har svårt att förstå att många människor genuint inte delar deras världsbild. Alltså i meningen att de genuint inte håller med om att exempelvis män som grupp har någon nämnvärd makt över kvinnor som grupp i Sverige 2018. Eller att homosexuella är förtryckta i Sverige 2018. Eller mer fundamentalt; att det ens är vettigt att analysera samhället med utgångspunkt i grupptillhörighet. Ofta får jag intrycket av att det saknas en förståelse för detta. I stället tas det nästan för givet att meningsmotståndaren visst analyserar samhället med grupptillhörighet som utgångspunkt, men vill behålla förtrycket. En ond person alltså.

Är det någon seriös skillnad på detta och folk av andra livsåskådningar?

Högern gör likadant.

Mitten med.

Och miljönissarna.

Och globalisterna.

Och nazisterna.