Under sommaren och fortfarande så är det på nyheterna titt som tätt att det är foderbrist pga. torkan och att landets köttproducenter därför tvingas slakta fler djur tidigare än normalt, långa köer på slakterierna, för låg efterfrågan på svenskt kött, för dåligt betalt för producenterna, osv. De kräver mer stöd från EU, mer stöd från regeringen och mer stöd från folket. Men även helt normala år brukar det vara en hel del beklagande från landets mjölk- och köttproducenter att det är så dålig lönsamhet och att de vill ha diverse stöd, höjda priser, osv osv.
Jag ifrågasätter inte att det är så (och jag är inte vegetarian) däremot finner jag det lite märkligt att det alltid är samma lilla klick matproducenter som verkar ha så dålig lönsamhet och ständigt behöver stöd etc. Har då aldrig hört att landets potatisodlare, äppelodlare eller morotsodlare beklagar sig på samma sätt. Kanske har de en helt annan lönsamhet, men i år lär ju många olika jordbruksgrenar ha det extremt svårt med lönsamheten (vill minnas att jag hörde något om att spenatproduktionen typ är lika med noll i år pga. torkan).
Är det fel av mig att tycka att det klagas för mycket och begärs olika stödpaket i tid och otid från vissa specifika lantbruksnäringar? Finns ju säkert många andra branscher som pga. yttre omständigheter ibland har extremt svårt och tvingas skära ner eller byta inriktning, men just mjölk- och köttbönderna verkar på något vis tycka att de har något slags särställning, iallafall låter det ofta så. Daltas det för mycket med dem?
Jag ifrågasätter inte att det är så (och jag är inte vegetarian) däremot finner jag det lite märkligt att det alltid är samma lilla klick matproducenter som verkar ha så dålig lönsamhet och ständigt behöver stöd etc. Har då aldrig hört att landets potatisodlare, äppelodlare eller morotsodlare beklagar sig på samma sätt. Kanske har de en helt annan lönsamhet, men i år lär ju många olika jordbruksgrenar ha det extremt svårt med lönsamheten (vill minnas att jag hörde något om att spenatproduktionen typ är lika med noll i år pga. torkan).
Är det fel av mig att tycka att det klagas för mycket och begärs olika stödpaket i tid och otid från vissa specifika lantbruksnäringar? Finns ju säkert många andra branscher som pga. yttre omständigheter ibland har extremt svårt och tvingas skära ner eller byta inriktning, men just mjölk- och köttbönderna verkar på något vis tycka att de har något slags särställning, iallafall låter det ofta så. Daltas det för mycket med dem?