Psykologer, lärare överdriver mycket om ADHD.

Är det någon som kräver att du måste sitta still? Jobbar du? Går du i skolan?

Har du genomgått en utredning för ADHD?
Har du genomgått en datortomografi av hjärnan?

Är svaret "nej" på en eller båda frågor så kan man inte veta något. Om du vill veta, så får du kontakta sjukvården och få dig undersökt.

Jag är under utredning och det som psykologen sa igår va att bara för att jag sitter och sysselsätter mig vid datorn hela dagarna om inte det så är jag oftast ute och promenerar älskar och röra på mig.

Annars när jag inte sysselsätter mig vid något tex dator eller promenera.
så har jag VÄLDIGT svårt och sitta still. och det märker han ju själv när han träffar mig att jag har svårt och sitta still men ändå så säger han att jag inte är "aktiv" vad han nu menar med det har jag ingen aning om. verkar som han på något sätt menar något med "hyperaktiv" vilket tycker jag låter väldigt konstigt då symtomerna på hyperaktivitet stämmer in på mig ganska bra.

Känns lite som att psykologen menar med att folk med ADHD inte kan sysselsätta sig med en dator och göra det man gillar. utan att bli påstod att inte vara så aktiv.

Problemet med folk som har vår diagnos är att man inte har några svårigheter att göra sådant man gillar (riktigt bra dessutom) och ofta även fastnar i att göra saker man gillar (typ meningslös skit som att promenera eller sortera sin frimärke-samling (exempel) (obs ej jag som tycker att det är meningslöst, men samhället som du ska bidra till tycker det)).

Det är DET som blir problemet när man möts av ett vuxenliv som till stor del kräver att man gör saker om dagarna som man absolut INTE gillar. Lägg då till ofta ett heltidsjobb som man VERKLIGEN inte och väldigt sällan gillar, eftersom man egentligen gillar att promenera och pyssla med frimärken. I en perfekt värld (några tusen år sen) hade du fått göra det ifred och bidra till samhället genom att ta med dig grenar från skogen tillbaka till elden på dina promenader. Att idag, i västvärlden, organisera den oftast tråkiga och onaturliga karusellen som varje människa blir ofrivilligt utsatt för som kallas för vardag, blir riktigt svårt för någon med ADHD/ADD. Det är vad din läkare menar när hen säger att du inte kan vara "aktiv", ta tag och ordna upp med sådant som är "normalt" och förväntas av dig som vuxen.

Tyvärr behöver människor som oss medicineras för att hitta drivkraften att göra helt efterblivna saker som att åka i en fullsatt vagn med 75 andra trötta människor vid samma tidpunkt varje dag (TVÅ gånger) till ett dassigt kontor och sedan sitta still där i 8 timmar, eller behöva välja mellan 5 olika ost-sorter på ICA och sedan stå still i en kö för att andra ska få köpa sin ost före dig.

Hoppas det blev klarare för dig. Du blir helt enkelt intvingad i det liv som alla andra lever, men antigen i glad ovisshet eller med ihopbitna tänder. Vissa är kanske till och med lyckliga i det, vad vet jag.

Som ADDHD:are måste man hitta sin egen grej i livet, det "vanliga" som alla andra gör är liksom inte riktigt gjort för oss. Denna grej i livet måste förstås generera pengar, eftersom kapitalismen säger så, och därför ska du leta efter en vardag där du antigen gör EXAKT det du hade gjort på fritiden också men tjänar pengar på det, ELLER behöver röra på dig och ta ut dig fysiskt, eftersom vi generellt sett har faktiskt svårt att sitta still längre stunder.

Fastställ vad du gillar att göra om dagarna egentligen, och leta sedan efter inkomstkällor kopplat till det. Det går ju liksom bra att vara hemtjänst-personal och vara ute och gå med din handikappade person på promenader. Exempel bara.

Story of my life 😂 Jag medicinerar dock inte, eftersom läkaren inte tyckte att det var en bea idé av någon oklar anledning. Jag har lärt mig att hantera saker på egen hand, utvecklat taktiker och strategier som underlättar vardagen. Men mycket är fortfarande jobbigt. Som att åka kommunalt, speciellt rusningstid. Folk som inte har diagnosen tycker att jag gnäller, eftersom de inte heller gillar att åka kollektivtrafik när det är mycket folk. Vad de inte förstår är att folk med ADD/ADHD inte bara tycker att det är jobbigt. Det är psykiskt och fysiskt utmattande. Och att ta beslut, ibland önskar man att någon kunde lösa det åt en. Men jag har mycket att tacka diagnosen för, och trots stigmat som fortfarande finns kvar i samhället så håller jag inte min ADD hemlig. Jag vill kämpa för att öka förståelsen för diagnosen, och i framtiden också bidra till att utveckla skolan så att elever med ADD/ADHD ska få utveckla sin fulla potential.

Vet att det är en gammal tråd men om någon annan undrar varför barn med adhd skulle klättra på väggarna så är dessa barn ofta också autistiska. Det gör att adhd blir ännu mer påtagligt och man upplever att barnet har noll tålamod, fokus osv. Du kan knacka på fönsterrutan på bilen och dessa barn upptäcker helt genuint inte detta. ADHD är faktiskt sprunget ur autistiska barn från början. Sedan har det förgrenats och blivit en fristående diagnos då inte autism i sig innebär adhd.

ADHD fanns inte som diagnos när jag var barn, men flera fick diagnos som vuxna. En del fick ganska allvarlig diagnos. De var avvikande i skolan. Men vi hade ingen som var hyperaktiv på det sättet att hen sprang omkring. De var hyperaktiva men på andra vis. Det är nog bara ett fåtal som faktiskt fysiskt springer omkring i klassrummet.

Har varit med om läkare som inte satt diagnos för att man inte gör det där överdrivna som hänger ihop med diagnosen i folks vardagliga förstående. T ex när jag hade depression fick jag inte diagnos eftersom jag inte grät. För det gör man ju tydligen om man har depression. Läkarnas kunskaper är ibland begränsade.