Varför blir man till slut fullkomligt hänsynslös i relation till andra?

Gott, se bara till att inte hamna i samma svacka igen.

Nej, jag har förstått att undvikande är det enda möjliga och jag känner ingen sorg i det som innan. När det kommer till familjen vill man göra vad man kan för att ha en fungerande kontakt, men eftersom det inte går får man inse det och ge upp det hoppet. Vilket i sig har varit en källa till ilskan och vanmakten.

Man kan inte tvinga någon, vare sig jag henne eller hon mig, men då hon inte förstår att hon använder psykiskt våld är det bäst att låta det lilla som finns kvar dö ut.

Hon kommer aldrig att acceptera mig för den jag är. Det sorgligaste är nog att hon tror att hon vet sin egen dotter och slåss för livet för att få henne, den 'undergivna' dottern tillbaka. Det händer inte och hon kommer att förgöra sig själv.

Det var liksom det kapitlet eftersom hon vägrar att söka hjälp för sig själv.

Lägga ner relationen och konsertera på sig själv för att må bättre med klarare sinne och bild om framtid.
Vårdecentralen är grattis man kan alltid prata med en kurator.

Det blir nog bra, bättre än här ska du veta. Jag har två män i mitt liv.
En överlägsen alfahanne med 6 dan och en underlägsen rebell. Det ska nog bli pli på han ska du se. När man begått så pass grova brott har han inte mycket till val än att kanske tom. krypa på sina fyra.

6 dan?

Vem knullar bäst då? Han som är med i IS knullar väl inte med respekt? Tror du kommer flytta hem igen snabbt men ge det en chans!

Det finns som sagt ex. antal individer som kommer att ha stenkoll på honom.
Han är inte ett ärende på mitt bord dvs. inte mitt bekymmer och kommer att få lära sig hyfs vare sig han vill eller inte. Jämför med japanskt fångläger.

Du borde i sant buddhistisk anda ge upp livslusten och förgöra dig själv, tycker jag. Förslagsvis genom att lämna Sverige och gifta dig med din "f.d. IS-krigare" i hopp om att han avradikaliseras. Själv håller jag både tummar och tår för att du får just den sorts tuff kärlek som du förtjänar från din förste ninjamake och den 20 år yngre terroristen/blivande andre maken...

Störd är du alldeles tveklöst, fria fantasier eller ej.

Jag svarade högst sakligt på din frågeställning. Allt jag skriver om därutöver är saker som du frivilligt delat med dig av på eget bevåg. Men du vet, det är inte att jag skriver om det som är problemet... eller hur?

Att din egen mor och vi andra tar avstånd beror helt och hållet på dina egna dåliga livsval. Gör något åt det!

EDIT: Jag lever själv med en f.d. kriminell och det är tufft att kritiseras för sin kärleks förflutna. Jag har också växt upp med en periodvis mentalsjuk mor. Jag förstår nog bättre än du tror och har massor av empati för dig. Absolut 0 sympati dock, för det är skillnad på att lämna ett mörkt förflutet bakom sig och på att anamma en terrororganisations retorik för att det pirrar till i fittan när du är nära din gulleplutt. I all välmening; Du är sjuk.

Vänligen förgör din nuvarande inkarnation, lämna landet omgående eller se till att få den (välbehövliga) vård som du tyvärr har förvägrats.

Hur menar du i moraliskt avseende? Det känns som att jag kan känna igen mig här.

Jag återkommer, det kan ta tid att motivera det närmare.

Det blir man efter att ha blivit trampad på, ironiskt nog så värderar samhället
saker som "foglighet" och "snällhet" trots att det är egoisterna och di falska som slutar upp
som vinnare.

Det är bra att bli illa behandlad så att man tappar all tilltro till folk och smids
till en kylig och hänsynslös människa, till slut inser man att allt är en kamp och att
det enda som har något värde är pengar.

Ja, men det finns gränser, man kan inte anpassa sig till så att man blir personlighetsförändrad.
Det är psykisk våld.