Citat:
Ursprungligen postat av
Thornhill
Jag vill inte riskera att outa mig för mycket, men vårt samtal handlade om den fysiska delen. Det finns absolut inget intresse från hennes sida att vara fysisk med mig, och då pratar vi inte sexuellt då den biten verkligen är helt och hållet utesluten. Jag hade väl en liten förhoppning om att hon också skulle ha tänkt på det jag nämnde för henne igår, elefanten i rummet liksom... men nej.
Romantisk och romantisk... Det har ju gått så pass lång tid nu, så ibland vet jag knappt var jag står längre. Jag har tidigare, för längesen, uppvaktat henne med hemlagad mat, blommor och choklad. Det där klassiska liksom. Den tiden är av naturliga orsaker förbi.
Jag brukar tänka att vi ändå har det rätt bra nu. Skulle man inleda något och bli ett par så ändras ju spelreglerna helt och hållet. Då "måste" jag ju verkligen umgås med henne typ hela tiden. Då har man helt plötsligt förpliktelser gentemot varandra. Det är omöjligt att egentligen veta hur det skulle bli mellan oss då. Jag har erfarenhet av förhållanden innan och oftast är det ju ingen dans på rosor när smekmånaden väl är över.
På senare tid har jag mer och mer funderat på att en "friends with benefits"-relation hade varit det ultimata. Jag känner ju en rätt stark attraktion till henne och vill ju ligga med henne. En stark sexdrift finns ju alltid där som man.
Platonsk kärlek har jag faktiskt aldrig hört talas om innan. Sitter och läser om det på Wiki nu samtidigt som jag skriver. Det kan mycket väl vara det vi har mellan varandra, samtidigt som jag känner en sexuell/fysisk dragningskraft och det är ju
där det blir jobbigt. Att en kvinna vill ligga med dig är ju den absoluta bekräftelsen du kan få. Jag vet inte längre om det är för att jag är man eller om det är fel på mig... eller för att samhället i stort har blivit så sexualiserat.
Man är ju körd, det visste jag långt innan jag startade den här tråden, men trådens syfte var mer att få skriva av sig och få lite annan "input".
Tackar för ditt inlägg och begreppet "Platonsk kärlek"!
Förstår verkligen att det är en svår situation ni befinner er i, och jag tänker såhär: Visst, det finns punkter där det skiljer sig åt gällande vilken typ av relation ni vill ha, men i grund och botten verkar ni ha gemensamma idéer om nära vänskap. Ni verkar tycka om att göra samma aktiviteter, trivs tillsammans, kan prata om allt. För mig personligen är djup vänskap något av det finaste som finns. Och om man nu skulle ha en squish på sin kompis behöver det inte vara någonting negativt det heller.
Du nämner att du tror att en "friends with benefits"-relation hade varit det ultimata. Tänker du för dig, eller för er? Som jag uppfattat det var hon inte alls intresserad av att ha en sexuell relation, vilket du så klart får ha i åtanke när du funderar på vad som hade varit det ultimata. Att tillföra ett sexuellt inslag i en relation, är ju även detta ett sätt att förändra den på. Du nämner sexdrift som en anledning, men de mänskliga behoven är ju mycket mer omfattande än så.
Hur skulle du beskriva att din sexualdrift fungerar? På det du skrivit om det hittills låter det lite som att det är någonting som är skapat hos dig, och din relation till henne - snarare än någonting ömsesidigt som grundar sig i er relation till varandra? Hur gör du för att hantera fysisk/sexuell dragningskraft i andra situationer? Är det någonting du kan tillämpa även här?
Nu har det gått ett tag sedan sist vi skrev. Har du tänkt någonting mer sedan sist? Hur ser er relation ut idag?
Citat:
Ursprungligen postat av
Thornhill
Hon vet ju redan att jag är intresserad, även om vi sällan pratar om det, och när vi väl gör det upplever jag att hon blir lite besvärad av det.
Jag skulle vilja säga till henne att jag inte orkar ha det så här, men att vi fortfarande kan vara vänner, fast på ett mer "ytligt" plan kanske. Så som det ser ut nu så hörs vi ju i stort sett varje dag. Hon förstår inte att det blir jobbigt för mig ibland. Hon kan inte vara ödmjuk inför hur jag känner.
Allt är verkligen svart eller vitt i hennes värld. Antingen har vi den relationen vi har nu (otroligt tight med daglig kontakt), eller så är vi ovänner. Typ. Det finns inga nyanser däremellan. Detta fenomen förbrylla mig varje dag.
Hur skulle du vilja att er kontakt såg ut, om den skulle vara mer nyanserad? Har du beskrivit detta för henne och vad tänker hon om det i såna fall? Känner du att du är ödmjuk inför hur hon känner?
Vad skiljer en ytlig och en djup relation åt, enligt dig? Som jag ser det går det alldeles utmärkt att ha en ytlig relation även om kontakten är kontinuerlig; det handlar mer om innehåll än frekvens. En relation kan vara ytlig fast man har kontakt ofta, samtidigt som en relation kan vara djup fast man har kontakt sällan. I vilket avseende vill du att relationen ska bli mer ytlig? Vill du att den ska fortsätta vara djup i något avseende, och i såna fall vilket?
Hur ser du på vänskap generellt? Hur viktigt/oviktigt är det för dig? Som jag uppfattat det är detta den djupaste relationen du har till en annan person - hur kommer det sig? Om du jämför med andra relationer du har, med denna; vad är gemensamt för dem och vad skiljer dem åt?