Familjelivet gör människor inskränkta

Jag är singelkille i 30-årsåldern som älskar ungkarlslivet. Jag åker regelbundet på sexresor och besöker dussinet prostituerade om året. Jag har varit stammis hos en del damer men är det inte längre. Jag lever livet som jag vill leva. Något jag märkt och reflekterat över med åren är att människor som lever vanliga liv med starka familjeband tenderar att vara inskränkta och många gånger ganska okunniga om världen. De verkar snöa in sig på trivialiteter som kretsar kring familjen, t.ex. vad för sorts mat, TV-program, kläder, musik osv de olika familjemedlemmarna tycker om, var de ska åka på semester, vad som hände med olika familjemedlemmar eller hela familjen i det förflutna, vad de ska fira och annat. Familjelivet är en enorm bubbla som många gånger verkar göra mer skada än nytta. Familjebubblan bidrar också till ett falskt socialt liv eftersom man umgås mest med familjen och exkluderar andra människor.

Vad tycker ni, är jag fel ute eller har jag en poäng?

Ja alltså de väl lite svårt och säga vilket som är rätt och fel. De ju beroende på vad man själv värderar. Leva ett liv där allt kretsar kring familjen eller leva ett liv där allt kretsar kring flyktiga kontakter, de ju olika typer av liv. Och visst blir ett familjeliv mer koncentrerat på dom mindre detaljerna av livet, som byta bromsar på bilen, bingolotto mm. Men frågan är vilket som är bäst, om du tex blir sjuk, eller får problem i livet. Då kan starka familjeband va lite bättre tillhands en en hora 250 mil bort.

Kan ju vara så att de för att citera dig "lever livet som de vill leva". Många värnar om familjen och att få uppfostra barn etc.

Familjer offrar de sexresor du uppskattar och du offrar det familjelivet som familjerna uppskattar. Det är inte svårare än så.. alla väljer själv hur de vill leva.

Edit: stavfel.

Fast tråden handlar inte om livet folk vill leva, utan huruvida familjeliv gör människor inskränkta. Det må vara hänt att männsikor som lever familjeliv är lyckliga och känner sig trygga men går det att komma ifrån att de lever i en bubbla? Det räcker med att prata med en ung student på universitetet från en trygg familj för att inse hur inskränkt personen är.

Vad är det du upplever som du har mer koll på än de som lever "familjeliv"? Ser alla människors "familjeliv" likadant ut och ger dem samma livserfarenhet?

Du kommer selv til at leve i en "ensomhedsbubbla" når du bliver 70år gammel og ingen familie og børn interesserer sig for dig, eller hjælper dig med at få opfyldt dine behov.

Inskränkthet kommer i många olika skepnader. De skulle säkerligen kalla din livsstil inskränkt.

Det som är viktigt att förstå är att vad som är "rätt" är högst subjektivt och alltså inte möjligt för någon annan att avgöra än du själv. Min erfarenhet är att artillerielden vanligen kommer från motståndarlägret (alltså de som kör Svensson-linjen med ungar och radhus) om hur rätt de har och hur fel alla som inte faller in i ledet har. Antar att det beror på att många som gjort "som man ska" blir provocerade av människor som tänker själva och går sin egen väg. Med det sagt så finns det givetvis människor som är skapta för familjeliv precis som det finns människor som lever ett fattigt singelliv inte som ett resultat av egna val utan av andras.

Vi är alla olika och det är fullt normalt att vi vill leva våra liv olika. Vad som är inskränkt eller inte är en fråga om perspektiv, inget annat.

Det finns miljoner gamlingar med barn och barnbarn som ingen bryr sig om. Som ung 20-nåt arbetade jag som vårdbiträde inom geriatriken, och tro mig, ungefär hälften av de gamla fick aldrig besök. Endast när de låg döda dök det upp någon familjemedlem eller släkting för att ta sig en sista titt. Varför tror folk att familj är en garanti för lycka? När jag blir gammal kanske jag har många singelvänner.

Ja måske, men dine singlevenner bærer ikke dine gener og du kan ikke spejle dig i dem og se fysiske og emotionelle ligheder med dig selv - du har intet varigt indtryk afsat i denne verden, med mulighed for at du i kraft af omsorg og interesse for dine børn oplever en tilsvarende omsorg og interesse fra dine børn når du bliver gammel.

Gifta män lever 4 år längre och är friskare. För att inte tala om ålderdomen när du sitter ensam på hemmet utan barn som besöker dig.

Fast som du beskriver det låter det mest som att de lever i en gemenskap som är betydelsefull för dem och med starka band till de personerna som ingår i den gemenskapen. Det handlar väl om att ni har olika intressen snarare än att de är inskränkta? Många hade ju kanske tyckt att kunskaper om priser och platser för att köpa horor är ganska ointressant och kanske rentav obehagligt. Är verkligen sådana kunskaper mer värdefulla än kunskap om vilken musik en familjemedlem gillar?

Tja, du reser en del och snappar upp en del olika kulturer (såvitt du inte bara åker t o r flygplats/prostituerad), du få användning av språkkunskaper, kanske du även behöver uppvakta prostituerade på ett kultiverat sätt och lärt dig om vin/mat.

Men,
Hur lever du i Sverige? Hur är ditt umgänge här? Ditt arbete? Hur ser din inre utveckling ut?

Att få barn ger en hel del små triviala bestyr, men mycket är utmanande och en normalt fungerande förälder upplever känslor och följer en yngre generations utveckling som inte liknar något tidigare.