Kan man kalla oss för vänner?

Igår sa han att han hade fått känslor för mig. Det kom ändå som en chock. Han hade haft det länge men inte velat säga nått för att han visste hur jag skulle reagera. Under natten har han sagt att jag är nonchalant och blundar för allt och jag får bestämma mig nu för vilken väg jag vill ta, om jag vill fortsätta vara singel eller ha något seriöst med honom men att vi inte kan fortsätta umgås såhär annars.

Igår sa han att han hade fått känslor för mig. Det kom ändå som en chock. Han hade haft det länge men inte velat säga nått för att han visste hur jag skulle reagera. Under natten har han sagt att jag är nonchalant och blundar för allt och jag får bestämma mig nu för vilken väg jag vill ta, om jag vill fortsätta vara singel eller ha något seriöst med honom men att vi inte kan fortsätta umgås såhär annars.

De senaste två veckorna har jag sovit hos en kille jag träffat. Varje natt. Under den här tiden har vi hunnit med en hel del. Lagat middag varje kväll. Träffat varandras vänner. Åkt och badat med hans syskon. Jag har min tandborste där och jag har fått låna nyckeln till hans lägenhet nu när han är utomlands. När han pratar med sina föräldrar så säger han att han är med mig och jag gör likadant. Vi klänger väldigt mycket på varandra med kyssar och närhet. När vi åker bil så har han handen på mitt lår och när vi sitter ute bland folk så har han handen på mitt lår. Ibland håller vi handen offentligt utomhus. Han har till och med köpt schampoo och balsam åt mig.

Han har sagt att jag är väldigt speciell. Att han har så roligt med mig och att han aldrig varit såhär attraherad av någon. Att han kan prata med mig om saker han inte brukar prata med vänner om.

Han håller kontakten nu när han är borta med sms och telefonsamtal och säger att han saknar mig, mitt busiga leende och så vidare.

Problemet är att jag vet inte riktigt vart vi står i det hela. Jag har sagt att jag aldrig kommer att gå in i ett förhållande igen och ibland blir jag skrämd av hur intensivt vi umgås och jag säger då att jag bara vill vara vänner och sluta med det sexuella. Då säger han att han inte kommer klara av det.

Jag vill inte förstöra den fina relation vi har, jag vill inte att någon blir sårad i slutändan. Jag har så jäkla svårt att prata om det med honom. Om det skulle vara okej att träffa andra, om det finns några känslor inblandade, hur det ska utveckla sig. Vet inte hur jag ska definiera oss när andra ställer så frågor om vad vi egentligen är. Det känns som en ”yeah right” attityd när jag säger att vi bara är vänner.....

Vi försökte ju förklara för dig att han har känslor för dig, men du ville ju inte lyssna på oss.

Har du fattat ett beslut ännu?

Hyffsat taskigt att hänga med nån du inte har känslor för, riktigt dåligt faktiskt med tanke på att han verkar ha känslor för dig

Jag hör ju själv hur jäkla skevt det låter och hur egoistisk jag framstår att vara

Aa jo jag vet. Å andra sidan har han sagt att han inte vill hoppa in i ett förhållande än utan han vill se nu hur vi fungerar tillsammans och ta det långsamt, så vi båda har ju tid att känna av utan att lura varandra. Han tycker jag tar honom för givet, är nonchalant och opålitlig i krogmiljö. Samtidigt har vi sex i snitt 4 ggr per dygn och spenderar all vår vakna tid med varandra och visar hur mycket vi uppskattar det men ack så icke hållbart..

Aa jo jag vet. Å andra sidan har han sagt att han inte vill hoppa in i ett förhållande än utan han vill se nu hur vi fungerar tillsammans och ta det långsamt, så vi båda har ju tid att känna av utan att lura varandra. Han tycker jag tar honom för givet, är nonchalant och opålitlig i krogmiljö. Samtidigt har vi sex i snitt 4 ggr per dygn och spenderar all vår vakna tid med varandra och visar hur mycket vi uppskattar det men ack så icke hållbart..

Hoppa in i ett förhållande? Ni är ju i ett förhållande, även om ni båda verkar för emotionellt tillknäppta för att kunna prata om det.
Den här tråden är fullt i nivå med "Jag är väl inte bög för att jag låter en kille ta mig i fisen, så länge som vi säger 'no homo'". Fast inte ironiskt.

Vi har pratat en del, kortfattat berättat att vi båda känner oss sårbara. Vi har träffat varandras föräldrar och så vidare. Vi säger att vi har en relation men vi sätter ingen etikett på det dvs vi är INTE pojkvän och flickvän. Vi har t.ex inte sagt att vi är kära i varandra och absolut inte jag älskar dig. Det senaste han sa var ”jag tycker om dig jättemycket och jag bryr mig om dig jättemycket”, så på den nivån är det. Han har berättat hur glad han är att jag äntligen förstått att vi är mer än bara vänner och att jag blivit mer kärleksfull mot honom.

Men det sjuka är väl att vi umgåtts konstant i snart tre månader men ingen har egentligen öppnat sig känslomässigt.