De senaste två veckorna har jag sovit hos en kille jag träffat. Varje natt. Under den här tiden har vi hunnit med en hel del. Lagat middag varje kväll. Träffat varandras vänner. Åkt och badat med hans syskon. Jag har min tandborste där och jag har fått låna nyckeln till hans lägenhet nu när han är utomlands. När han pratar med sina föräldrar så säger han att han är med mig och jag gör likadant. Vi klänger väldigt mycket på varandra med kyssar och närhet. När vi åker bil så har han handen på mitt lår och när vi sitter ute bland folk så har han handen på mitt lår. Ibland håller vi handen offentligt utomhus. Han har till och med köpt schampoo och balsam åt mig.
Han har sagt att jag är väldigt speciell. Att han har så roligt med mig och att han aldrig varit såhär attraherad av någon. Att han kan prata med mig om saker han inte brukar prata med vänner om.
Han håller kontakten nu när han är borta med sms och telefonsamtal och säger att han saknar mig, mitt busiga leende och så vidare.
Problemet är att jag vet inte riktigt vart vi står i det hela. Jag har sagt att jag aldrig kommer att gå in i ett förhållande igen och ibland blir jag skrämd av hur intensivt vi umgås och jag säger då att jag bara vill vara vänner och sluta med det sexuella. Då säger han att han inte kommer klara av det.
Jag vill inte förstöra den fina relation vi har, jag vill inte att någon blir sårad i slutändan. Jag har så jäkla svårt att prata om det med honom. Om det skulle vara okej att träffa andra, om det finns några känslor inblandade, hur det ska utveckla sig. Vet inte hur jag ska definiera oss när andra ställer så frågor om vad vi egentligen är. Det känns som en ”yeah right” attityd när jag säger att vi bara är vänner.....
Han har sagt att jag är väldigt speciell. Att han har så roligt med mig och att han aldrig varit såhär attraherad av någon. Att han kan prata med mig om saker han inte brukar prata med vänner om.
Han håller kontakten nu när han är borta med sms och telefonsamtal och säger att han saknar mig, mitt busiga leende och så vidare.
Problemet är att jag vet inte riktigt vart vi står i det hela. Jag har sagt att jag aldrig kommer att gå in i ett förhållande igen och ibland blir jag skrämd av hur intensivt vi umgås och jag säger då att jag bara vill vara vänner och sluta med det sexuella. Då säger han att han inte kommer klara av det.
Jag vill inte förstöra den fina relation vi har, jag vill inte att någon blir sårad i slutändan. Jag har så jäkla svårt att prata om det med honom. Om det skulle vara okej att träffa andra, om det finns några känslor inblandade, hur det ska utveckla sig. Vet inte hur jag ska definiera oss när andra ställer så frågor om vad vi egentligen är. Det känns som en ”yeah right” attityd när jag säger att vi bara är vänner.....