När jag gick ut gymnasiet (år 2000) så fick man i princip ingen förberedelse för "livet efter gymnasiet". Man lärde sig inget om t.ex. jobbmarknaden, hur man söker jobb, info om universitetsutbildningar etc. Man slängdes ut i en ny stor värld och kände sig oförberedd. Så det var inte lätt att få ordning på sitt liv. Visste inte riktigt vad man ville eller var man skulle gå. Jag var rätt själv rätt vilsen ett ganska bra tag innan jag började komma underfund med saker och ting.
Jag vet inte hur det är idag på gymnasiet, men jag hoppas de förbereder eleverna bättre än vad de gjorde på min tid. Det hade varit en mycket bra idé, tror jag, att man hade klasser/undervisningar när man går i 3:an från både psykologer och folk som har koll på dagens jobbmarknad.
Man kanske tror att man är rätt mogen ändå i den åldern och reder ut sådant själv, men så är det inte riktigt enligt vad jag ser och enligt min egen erfarenhet.
Med en sådan drastisk förändring är det inte konstigt om folk får det kämpigt och blir smått "chockade" över tillvaron som de nu befinner sig i och ska ta sig an.
Även ens föräldrar gör ju vad de kan, men det var oftast en helt annan sak när de växte upp. Då kunde man rycka in och jobba direkt "nästan var som helst". Så de kunde börja tjäna pengar direkt och bygga upp sitt liv med bostad och allt möjligt. Så föräldrarna är inte heller alltid helt insatta i vad som krävs och hur det faktiskt fungerar i dagens läge i praktiken. Även om de gör sitt bästa för sina barn.
Jag vet inte hur det är idag på gymnasiet, men jag hoppas de förbereder eleverna bättre än vad de gjorde på min tid. Det hade varit en mycket bra idé, tror jag, att man hade klasser/undervisningar när man går i 3:an från både psykologer och folk som har koll på dagens jobbmarknad.
Man kanske tror att man är rätt mogen ändå i den åldern och reder ut sådant själv, men så är det inte riktigt enligt vad jag ser och enligt min egen erfarenhet.
Med en sådan drastisk förändring är det inte konstigt om folk får det kämpigt och blir smått "chockade" över tillvaron som de nu befinner sig i och ska ta sig an.
Även ens föräldrar gör ju vad de kan, men det var oftast en helt annan sak när de växte upp. Då kunde man rycka in och jobba direkt "nästan var som helst". Så de kunde börja tjäna pengar direkt och bygga upp sitt liv med bostad och allt möjligt. Så föräldrarna är inte heller alltid helt insatta i vad som krävs och hur det faktiskt fungerar i dagens läge i praktiken. Även om de gör sitt bästa för sina barn.