Flytta i framtiden?

Hej! Det är så att jag funderat på en sak, jag bor i en medelstor stad och är snart 20 år gammal. Jag är trött på denna staden, folk här är så dryga, vill aldrig träffas och tror de är något . Har träffat mycket folk från Göteborg och tycker överlag att folk där är mycket enklare och trevligare. De är inte så dömande och är mer ödmjuka än vad andra är. Jag går just nu en yrkesutbildning i min stad, och jag känner att det är rätt dumt att byta spår och bara flytta till en annan stad för börja på ny kula. Men vill ändå göra det, känner mig väldigt velig och vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Har ständig oro över flickvän och framtiden överlag. Hur ska man göra? Någon i liknande situation?

Känns som allt går på rutin, man bor i en liten stad och man går till skolan,hem, käkar och sen gymmet och lägg dags. Sen på helgen så träffar man någon polare och sen går det om så hela tiden. Jobbigt att känna såhär, förlåt om det blev rörigt. Vill mest skriva av mig lite

Det du spårar är väl det som kallas för livet. Det är en oändlig radda av dagar som liknar varandra och där man inte kan skilja den ena från den andra. Vi vaknar, äter, arbetar, skyndar hem eller till träning, kanske umgänge. Och så i säng. Dag efter dag. Vecka efter vecka. År efter år. Det viktigaste för att inte uttråkas ihjäl är att ständigt utveckla dig själv. Med kunskap. Med mänskliga möten. Med tankar och reflektioner.

Hej!

Ställ dej i bostadskö i Göteborg.

Gå klart din utbildning.

Sök jobb och sen flytta.

Framtiden är din!

Lycka till!

Jag har samma positiva intryck av göteborgare, och de instämmer själv i att de är trevligare. Hade två vänner därifrån. Hur ska du få vänner där dock? Någon plan?

Tydligen är livet så, bara att försöka göra sitt bästa. Men måste veta vad det bästa är för mig! Har släkt där uppe och har lärt känna lite folk, så kan eventuellt vara en nyckel för lära känna annat folk. Kanske att jag börjar studera på universitet, det är en bra väg för lära känna nytt folk

Det är lätt hänt att man det känns som man bara står och trampar och inte kommer någonstans. Livet kommer ikapp ibland och man måste fundera ut vad man vill och inte vill.

Tänkte som dig när jag var ung. Flyttade sedan till en stor stad, nu räknar jag dagarna tills jag kan flytta hem igen. Att bo i en stor svensk stad i dagens Sverige är som att bosätta sig i apburen på ett zoo.

Har som sagt lite kontakter där, men får väl börja plugga något där uppe. Frågan är hur man ska börja, bara lägenhet är ju omöjligt att hitta. Jag är trött på dryga människor som finns i denna staden, som inte kan hälsa, vara trevliga, eller på något sätt vilja umgås. Man måste nästan börja plugga för att skapa lite kontakter och börja någonstans. Måste ju skapa mig mitt egna nätverk där.

Som Någon annan skrev, Ställ dig i bostadskö påbörja samtidigt en utbildning som gör dig anställningsbar i gbg just nu är det jävligt hög efterfrågan på ingenjörer innom elektronik och data. Så det är en bra start, sök gjärna in på chalmers så har du starten klar.
Att bara flytta på måfå utan specifik utbildning så lär du ha svårt att kunna sätta bo där, har bekanta som under en period bott i fel kvarter, de vågade aldrig gå ut hemma.

Hoppa på nya tåg om du får möjligheten. Händer inte så mycket om man följer ekorrhjulet i småstäder och allting förblir typ samma hemma. Allt det bästa som har hänt i mitt liv har varit resultat av förändringar.

Småstadslivet är verkligen ingenting för ambitiösa 20-åringar, det har livet lärt mig. Som 19-åring lämnade jag min hemstad och flyttade till storstaden, och nu mår jag mycket bättre. Hade inte kunnat tänka mig ett bättre liv om jag bott kvar. Blir nästan deprimerad när jag besöker min hemstad och ser hur enformigt mina gamla kompisars liv är nu. De jobbar, äter och sover och inget mer i princip.

Jag tycker du ska gå klart din utbildning i din hemstad och sen ta det därifrån. Om det inte är ett drömyrke du pluggar till så kan du alltid söka till Göteborgs Universitet eller Chalmers och läsa till något där. Eller så börjar du jobba direkt. Sök flera tjänster i Göteborg.


Folk som bott kvar i småstaden hela livet är oftast oambitiösa och är helt okej med att se Let's Dance och fredagsmys som veckans enda höjdpunkt.

Tack, äntligen några som faktiskt förstår mig och det är detta jag har försökt få ur mig. Det känns som livet blir en ända rutin ända tills man blir runt 30 och då skaffar man barn, jag vill inte att mitt liv ska bli så. Jag vill utvecklas som människa, möta nya människor, skapa möjligheter genom utbildning och byta miljö. Man bor i samma små stad, man ser samma människor i stan, man har sitt gamla gäng med vänner och går till samma gym, sånt liv är så förbaskat tråkigt så jag mår illa när jag tänker på det. Men om jag nu pluggar i denna stad jag bor i nu, så lär det inte förändras även om jag möter nya människor? Om jag skaffar flickvän och hon vill stanna kvar? det är mycket frågor som snurrar i huvudet på mig. Bara att få lägenhet i Göteborg eller Helsingborg är ju bara att drömma om.

Sen kan ju nackdelen vara att jag drar på mig studieskulder, jag kanske inte klarar utbildningen`? Jag får bo i en liten etta i någon förort och försöka skaffa jobb när jag gått klart och fixa en bra ekonomi.Något som jag kanske redan har om jag jobbar inom byggbranchen.Har även funderat på att ta en bartender utbildning utomlands för att komma bort från alla rutiner och vardagliga saker och träffa nya människor, men får se hur jag gör. Just nu känner jag mig förvirrad om hur jag ska göra i mitt liv.