Jag har nu läst Jens Ganmas och Mustafa Panshiris bok Det lilla landet som kunde. Man kastar sig huvudstupa in i vår tids ödesfråga: invandring & integration i sverige.
Här följer ett utdrag
Är det fler som läst denna bok? Vad tycker ni om den ?
Här följer ett utdrag
Citat:
Det lilla landet
Den här händelsen utspelade sig 2005. Jag jobbade som polis I örebro vid det tillfället och jag och en kollega skulle ta vittnesuppgifter från enflicka, cirka femton år som blivit våldtagen.
Vi mötte henne på sjukhuset och hon var rätt illa däran.
Det var på natten, eller tidigt på morgonen, som vi hade förhöret med henne... Jag minns inte exakt... Men det hon berättade för
oss minns jag väldigt tydligt, eftersom jag kände igen detta från hur man generellt fostrar oss medborgare I Sverige.Flickan berättade att hon varit hemma hos en kompis och tittat på tv och att det hade dragit ut på tiden
Det var sent när hon skulle hem. Hon gick till fots från sin kompis och den snabbaste vägen hemvar via en kulle genom en mörk park. När hon kom till vägen som ledde in till parken såg hon tre fyra killar längre fram.
Flickan uppfattade killarna I åldern ungdom till vuxen och med utländsk härkomst. Situationen, tiden, platsen samt att det var ett antal killar eller män gjorde att hon blev rädd. Hennes första tanke var att inte välja den där vägen utan fortsätta gå på denbelysta men längre vägen som gick runt parken, längs en trafikerad väg. Men så hejdade hon sig och tänkte på vad hennes lärare hade lärt henne och tydligt förmedlat : Man ska inte ha fördomar om människor man inte känner. Man ska inte döma en människa bara för att hon har ett visst utseende, och I en sådan här situation ska man I stället tänka på en helt annan person, en person man tycker om och litar på. Så flickan föreställde sig att dessa fyra invandrarkillar var fyra äldre svenska tanter -precis som hennes lärare undervisat - och såtänkte hon:
”Skulle jag våga passera kullen om det stod fyra svenska tanter där” ?
Svaret var ja.
Vilket I förlängningen måste betyda att svaret alltid är ja-alltannat vore ju fördomar-och det värsta man kan vara i Sverige är att vara fördomsfull.
Hur som helst.
Den här unga tjejen skulle nu visa sig verkligt fördomsfri, så hontog den dåligt upplysta vägen rakt genom parken, trots att hon I magen kände ett otroligt obehag.
Hon blev också våldtagen, och jag och min kollega kallades tillsjukhuset för att ta upp hennes anmälan.
Det var min kvinnliga kollega som skrev. Jag stod lite vid sidan omeftersom den våldtagna tjejen var skräckslagen och från och med nu ännu räddare för män, oavsett etnicitet.
Under en period hade jag tankar på att söka upp den här tjejens skola och läraren som lärde ut teorierna skola och läraren som lärde ut teorierna om fördomar. Fast sedankom jag på att det nog är mer eller mindre alla lärare och alla skolor som gör så. Jag fortsatte att vara en bitter polis."
Den här händelsen utspelade sig 2005. Jag jobbade som polis I örebro vid det tillfället och jag och en kollega skulle ta vittnesuppgifter från enflicka, cirka femton år som blivit våldtagen.
Vi mötte henne på sjukhuset och hon var rätt illa däran.
Det var på natten, eller tidigt på morgonen, som vi hade förhöret med henne... Jag minns inte exakt... Men det hon berättade för
oss minns jag väldigt tydligt, eftersom jag kände igen detta från hur man generellt fostrar oss medborgare I Sverige.Flickan berättade att hon varit hemma hos en kompis och tittat på tv och att det hade dragit ut på tiden
Det var sent när hon skulle hem. Hon gick till fots från sin kompis och den snabbaste vägen hemvar via en kulle genom en mörk park. När hon kom till vägen som ledde in till parken såg hon tre fyra killar längre fram.
Flickan uppfattade killarna I åldern ungdom till vuxen och med utländsk härkomst. Situationen, tiden, platsen samt att det var ett antal killar eller män gjorde att hon blev rädd. Hennes första tanke var att inte välja den där vägen utan fortsätta gå på denbelysta men längre vägen som gick runt parken, längs en trafikerad väg. Men så hejdade hon sig och tänkte på vad hennes lärare hade lärt henne och tydligt förmedlat : Man ska inte ha fördomar om människor man inte känner. Man ska inte döma en människa bara för att hon har ett visst utseende, och I en sådan här situation ska man I stället tänka på en helt annan person, en person man tycker om och litar på. Så flickan föreställde sig att dessa fyra invandrarkillar var fyra äldre svenska tanter -precis som hennes lärare undervisat - och såtänkte hon:
”Skulle jag våga passera kullen om det stod fyra svenska tanter där” ?
Svaret var ja.
Vilket I förlängningen måste betyda att svaret alltid är ja-alltannat vore ju fördomar-och det värsta man kan vara i Sverige är att vara fördomsfull.
Hur som helst.
Den här unga tjejen skulle nu visa sig verkligt fördomsfri, så hontog den dåligt upplysta vägen rakt genom parken, trots att hon I magen kände ett otroligt obehag.
Hon blev också våldtagen, och jag och min kollega kallades tillsjukhuset för att ta upp hennes anmälan.
Det var min kvinnliga kollega som skrev. Jag stod lite vid sidan omeftersom den våldtagna tjejen var skräckslagen och från och med nu ännu räddare för män, oavsett etnicitet.
Under en period hade jag tankar på att söka upp den här tjejens skola och läraren som lärde ut teorierna skola och läraren som lärde ut teorierna om fördomar. Fast sedankom jag på att det nog är mer eller mindre alla lärare och alla skolor som gör så. Jag fortsatte att vara en bitter polis."
Är det fler som läst denna bok? Vad tycker ni om den ?
