Undertecknade äger en fastighet i Tyresö. Sedan sommaren 2016 bor vi där i ett permanent fritidshus på 25 kvm och ett Attefallshus på 25 kvm. Det nuvarande boendet är av tillfällig karaktär och skall ersättas av en tvåfamiljsvilla. Tomas Tobé och M***** Tobé bebor en grannfastighet. När bygglov hade beviljats för det permanenta fritidshuset överklagades detta genom ombud av Moderaternas dåvarande partisekreterare Tomas Tobé vars privata inställning visade sig stämma illa med partiets bostadsbyggnadsprogram. Vi påpekade detta i ett brev till Moderaternas Partistyrelse men svar uteblev. Däremot svarade Tomas Tobé själv med vändande post att han önskade lycka till med vårt projekt. Vi hade tänkt att Tobés kunde se vårt husbygge på deras granntomt som en ovälkommen förändring. Därför var vi beredda att genom samtal med dem i görligaste mån ta hänsyn till deras synpunkter. I ett tidigt skede (långt innan nämnda fritidshus och Attefallshus stod färdiga) ringde vi därför på hos Tobés. Tyvärr var de helt avvisande till vårt kontaktförsök.
I augusti 2017 gjorde vi i samband med planerandet av tvåfamiljsvillan brevledes ett nytt försök att få till stånd en kontakt med Tobés. Vi hoppades att det fanns en möjlighet att tillsammans nå en lösning som båda parter fann acceptabel. Vi föreslog att vi i stället för sadeltak byggde vårt hus med ett platt tak. Vår vindsdel skulle därmed utgå, vilket var ett ansenligt bortfall för vår del, men för Tobés del skulle det innebära att vårt yttertaks översta mått skulle ligga under deras våningsplans golv. I gengäld önskade vi att Tobés ställde sig positiva till att vi fick tillgång till en samfällighetsväg som löper fram mellan Tobés hus och en annan av våra grannars hus. Detta skulle avsevärt underlätta vår byggprocess samt för framtiden kunna användas av oss för diverse transporter såsom större mängder varor och möbler eller av personer som skulle ha svårt för att använda sig av trappan, som exempelvis våra föräldrar när de kom på besök. Vår huvudinfart skulle dock fortsättningsvis vara den redan befintliga på tomtens nedre del. Detta brev besvarades aldrig på minsta sätt. Däremot visade sig Tobés mycket angelägna att få delta i bygglovsprocessen innan något beslut fattades. Detta framgår tydligt av mejl som både Tomas Tobé och M***** Tobé sänt till handläggaren bygglovsarkitekten H W. I korrespondensen önskar Tomas Tobé dels att få till en telefonkontakt med H W, dels försöker M***** Tobé bjuda hem en kommunrepresentant till deras hem. H W avvisade önskemålen och hänvisade till den vedertagna ordningen för ärendens hantering. Vilka bestämmelser som styr en byggprocess och hur de skall tolkas är enligt H W inget som en bygglovenhet tillhandahåller information om utan sådant får den intresserade skaffa sig på annat sätt. Det var den uppmaning hon gav oss och vi utgår ifrån att den även fick gälla för Tobé. Vi finner därför Tobés försök att få till stånd telefonkontakt och möte med en handläggare i en byggprocess, där beslut ännu inte fattats, som aningen obehagligt. Att Tomas Tobé i ett privat ärende dessutom använder sig av riksdagens mejladress bidrar inte till att mildra den känslan. Det är svårt att inte slås av tanken att Tomas Tobé genom sitt agerande och sin roll söker utöva påtryckning. Och om det här är ett sätt han prövar, så är det ju lätt att tänka sig att han försöker även andra vägar för att nå sitt mål.
Det framgick även i nämnda mejlkorrespondens att Tobé agerar språkrör för grannarna: ”Vi är ett flertal grannar som avser yttra oss innan beslut”. Innan beslut? I den bästa av världar hoppas vi förstås att HW inte lät sig påverkas utan fattade ett neutralt beslut grundat på normer, regelverk osv och lät grannarnas åsikter komma när det sig bör, dvs efter det att det preliminära beslutet tagits. Men är det verkligen att hoppas på? Hur länge kan en handläggare i själva verket stå emot påtryckning, om man överhuvudtaget kan det? Och yttra sig, som Tobé avsåg att göra, vad innebar egentligen det? Att överklaga, eller? Och det i så fall trots att den bygglovshandling han hänvisade till var upprättad inom detaljplan. Och trots att det parti han representerar i sin bostadspolitik framhåller främjande av nybyggnation och ett slopande av överklagandemöjlighet till Länsstyrelsen som centrala punkter.
I sommar har vi beviljats bygglov för tvåfamiljsvillan. Tobés har genom det ombud som även företrädde dem vid överklagandet gällande de små husen överklagat på nytt. Ett ombud som dessutom vid överklagandet av fritidshuset framförde fullständiga felaktigheter. Exempelvis påstod han ”att boende i det nya huset får insyn direkt in på klagandenas uteplats och tomten i övrigt”. En absurt yttrande då vårt enda fönster på fasaden mot Tobés är ett lågt, avlångt fönster vars övre kant befinner sig dryga halvmetern under den gräsmatta Tobés har på baksidan. En gräsmatta som längs hela gränsen mot vår tomt dessutom har ett metern högt buskage. Tomas Tobé är naturligtvis väl medveten om de verkliga förhållandena men låter ombudet framföra sin grovt felaktiga beskrivning. Ett bedrägligt beteende från Tobés sida kan vi nog vara överens om. Tobés har alltså skriftligt godkänt detta ombuds påståenden. Är det så här Tomas Tobé även agerar i sitt yrkesliv? Godkänner grova felaktigheter. Tobé, vars uppgift som rättspolitisk talesman är att se till att allt går rätt och riktigt till.
I överklagandet av tvåfamiljshuset anser Tobés bland annat att vi bör placera vårt hus på vår tomts nedre del där vi i så fall endast skulle kunna utnyttja en mindre del av vår byggrätt, där vår utsikt skulle vara obefintlig, där vi skulle ha en omfattande insyn i framförvarande grannes vardagsliv då den fastigheten har veranda alldeles framför oss samt bakom samma veranda en husfasad med ansenliga fönstersektioner in mot kök, vardagsrum och hall. Tobés framhåller även i sin överklagan det något märkliga anspråket att de bör ha rätt till sjöutsikt från sitt källarplan.
När Tobés köpte sitt hus för några år sedan var de medvetna om att de hade en tomt framför sig med byggrätt. Om de velat hade de alltså själva eller tillsammans med en eller flera av de totalt sju grannar som gränsar mot vår fastighet kunnat inhandla tomten (som då varit till salu ett par år) och undvikit hela den här situationen. Men de valde de att inte göra.
Tomas Tobés märkliga agerande under vår bygglovsprocess föranledde oss att sända ett brev till Moderaternas partistyrelse med rubriken ”Tomas Tobé ifrågasätts som rättspolitisk talesperson”. I likhet med vår tidigare skrivelse när det gällde småhusen så har vi inte fått någon reaktion på detta brev. När Tomas Tobé nu alltså återigen överklagar ett bygglov tycker vi det är på sin plats att de svarar. Är Moderata samlingspartiet till freds med att på riksnivå ha en rättspolitisk talesperson – ”en garant för oförvitlighet” - som inte skiljer på olika bord och som försöker utnyttja sin officiella ställning för att som privatperson agera otillbörligt i en kommunalpolitisk process? Eller är rättspolitisk talesperson endast en påklistrad etikett utan djupare förpliktelser?
I augusti 2017 gjorde vi i samband med planerandet av tvåfamiljsvillan brevledes ett nytt försök att få till stånd en kontakt med Tobés. Vi hoppades att det fanns en möjlighet att tillsammans nå en lösning som båda parter fann acceptabel. Vi föreslog att vi i stället för sadeltak byggde vårt hus med ett platt tak. Vår vindsdel skulle därmed utgå, vilket var ett ansenligt bortfall för vår del, men för Tobés del skulle det innebära att vårt yttertaks översta mått skulle ligga under deras våningsplans golv. I gengäld önskade vi att Tobés ställde sig positiva till att vi fick tillgång till en samfällighetsväg som löper fram mellan Tobés hus och en annan av våra grannars hus. Detta skulle avsevärt underlätta vår byggprocess samt för framtiden kunna användas av oss för diverse transporter såsom större mängder varor och möbler eller av personer som skulle ha svårt för att använda sig av trappan, som exempelvis våra föräldrar när de kom på besök. Vår huvudinfart skulle dock fortsättningsvis vara den redan befintliga på tomtens nedre del. Detta brev besvarades aldrig på minsta sätt. Däremot visade sig Tobés mycket angelägna att få delta i bygglovsprocessen innan något beslut fattades. Detta framgår tydligt av mejl som både Tomas Tobé och M***** Tobé sänt till handläggaren bygglovsarkitekten H W. I korrespondensen önskar Tomas Tobé dels att få till en telefonkontakt med H W, dels försöker M***** Tobé bjuda hem en kommunrepresentant till deras hem. H W avvisade önskemålen och hänvisade till den vedertagna ordningen för ärendens hantering. Vilka bestämmelser som styr en byggprocess och hur de skall tolkas är enligt H W inget som en bygglovenhet tillhandahåller information om utan sådant får den intresserade skaffa sig på annat sätt. Det var den uppmaning hon gav oss och vi utgår ifrån att den även fick gälla för Tobé. Vi finner därför Tobés försök att få till stånd telefonkontakt och möte med en handläggare i en byggprocess, där beslut ännu inte fattats, som aningen obehagligt. Att Tomas Tobé i ett privat ärende dessutom använder sig av riksdagens mejladress bidrar inte till att mildra den känslan. Det är svårt att inte slås av tanken att Tomas Tobé genom sitt agerande och sin roll söker utöva påtryckning. Och om det här är ett sätt han prövar, så är det ju lätt att tänka sig att han försöker även andra vägar för att nå sitt mål.
Det framgick även i nämnda mejlkorrespondens att Tobé agerar språkrör för grannarna: ”Vi är ett flertal grannar som avser yttra oss innan beslut”. Innan beslut? I den bästa av världar hoppas vi förstås att HW inte lät sig påverkas utan fattade ett neutralt beslut grundat på normer, regelverk osv och lät grannarnas åsikter komma när det sig bör, dvs efter det att det preliminära beslutet tagits. Men är det verkligen att hoppas på? Hur länge kan en handläggare i själva verket stå emot påtryckning, om man överhuvudtaget kan det? Och yttra sig, som Tobé avsåg att göra, vad innebar egentligen det? Att överklaga, eller? Och det i så fall trots att den bygglovshandling han hänvisade till var upprättad inom detaljplan. Och trots att det parti han representerar i sin bostadspolitik framhåller främjande av nybyggnation och ett slopande av överklagandemöjlighet till Länsstyrelsen som centrala punkter.
I sommar har vi beviljats bygglov för tvåfamiljsvillan. Tobés har genom det ombud som även företrädde dem vid överklagandet gällande de små husen överklagat på nytt. Ett ombud som dessutom vid överklagandet av fritidshuset framförde fullständiga felaktigheter. Exempelvis påstod han ”att boende i det nya huset får insyn direkt in på klagandenas uteplats och tomten i övrigt”. En absurt yttrande då vårt enda fönster på fasaden mot Tobés är ett lågt, avlångt fönster vars övre kant befinner sig dryga halvmetern under den gräsmatta Tobés har på baksidan. En gräsmatta som längs hela gränsen mot vår tomt dessutom har ett metern högt buskage. Tomas Tobé är naturligtvis väl medveten om de verkliga förhållandena men låter ombudet framföra sin grovt felaktiga beskrivning. Ett bedrägligt beteende från Tobés sida kan vi nog vara överens om. Tobés har alltså skriftligt godkänt detta ombuds påståenden. Är det så här Tomas Tobé även agerar i sitt yrkesliv? Godkänner grova felaktigheter. Tobé, vars uppgift som rättspolitisk talesman är att se till att allt går rätt och riktigt till.
I överklagandet av tvåfamiljshuset anser Tobés bland annat att vi bör placera vårt hus på vår tomts nedre del där vi i så fall endast skulle kunna utnyttja en mindre del av vår byggrätt, där vår utsikt skulle vara obefintlig, där vi skulle ha en omfattande insyn i framförvarande grannes vardagsliv då den fastigheten har veranda alldeles framför oss samt bakom samma veranda en husfasad med ansenliga fönstersektioner in mot kök, vardagsrum och hall. Tobés framhåller även i sin överklagan det något märkliga anspråket att de bör ha rätt till sjöutsikt från sitt källarplan.
När Tobés köpte sitt hus för några år sedan var de medvetna om att de hade en tomt framför sig med byggrätt. Om de velat hade de alltså själva eller tillsammans med en eller flera av de totalt sju grannar som gränsar mot vår fastighet kunnat inhandla tomten (som då varit till salu ett par år) och undvikit hela den här situationen. Men de valde de att inte göra.
Tomas Tobés märkliga agerande under vår bygglovsprocess föranledde oss att sända ett brev till Moderaternas partistyrelse med rubriken ”Tomas Tobé ifrågasätts som rättspolitisk talesperson”. I likhet med vår tidigare skrivelse när det gällde småhusen så har vi inte fått någon reaktion på detta brev. När Tomas Tobé nu alltså återigen överklagar ett bygglov tycker vi det är på sin plats att de svarar. Är Moderata samlingspartiet till freds med att på riksnivå ha en rättspolitisk talesperson – ”en garant för oförvitlighet” - som inte skiljer på olika bord och som försöker utnyttja sin officiella ställning för att som privatperson agera otillbörligt i en kommunalpolitisk process? Eller är rättspolitisk talesperson endast en påklistrad etikett utan djupare förpliktelser?
