Citat:
Men jag måste också säga att det är en synvilla även på ett annat sätt. Intelligens och förmåga att hantera sina problem är viktiga. Många med adhd hittar, ofta på egen hand, sätt att leva som fungerar. Jag har tex två kollegor som valt yrke så att den goda sidan av deras adhd kan bli en resurs och den dåliga sidan inte spelar så stor roll. En berömd person som gjort just detta är Hans Rosling. Det är precis detta som ligger bakom att så många tror att det "växer bort". Så jag tror att det vi ser och identifierar som personer/familjer med adhd- problem är de fall där man inte funnit fungerande strategier. Graden av svårigheter varierar ju otroligt mycket. Här tror jag att klass inte nödvändigtvis spelar in jättemycket. Medelklassföräldrar kan ju vara otroligt negativa till yrkesval och studier utanför den egna trånga horisonten. De kan ju effektivt döda sjäkvkänslan och kraften att hitta ett eget fungerande livsmönster hos barn som.inte är precis som de eftersom de ofta har en förmåga att se misslyckande i det som bara är annorlunda.
Takk for svar! Jeg tenker nok litt som deg, at de voksne som lever med denne sykdommen har funnet en måte å få utløp for all den energien på, at de bruker den konstruktivt. Og at de voksne i familier hvor barn har sykdommen, svartmaler; altså har fokus på de negative tingene - bråk og sosiale vansker. Middelklassen er ingen garanti for at barn som lider av dette skal ha det bra, det tror ikke jeg heller. Men det handler nok som du sier om, hvordan foreldrene forholder seg til sykdommen og klarer å erkjenne at den er en del av barnas identitet.
