Citat:
Ursprungligen postat av
Feministerna
Gud va roligt att läsa!
Jag har också gjort en politisk resa i mitt liv. Jag lämnade Kd hösten 16 till att börja heja på Jimmie. För Islamiska männens tillväxt är väldigt skrämmande och det är bara Sd som vill stoppa dessa sjuka å onda krafter.
I somras knackade jag försynt på en dörr som stod öppen till en pytteliten stuga.
Stugan, som i de femtio år jag minns oftast varit ett tillbommat ruckel omgärdat av tistlar och kers.
--Förlåt, jag ville inte störa, jag blev bara så glad över att någon har gjort det så fint här.
Dom har kyrk-kaffe därinne.
--
Finns det fortfarande sånt, är jag på vippen att vräka ur mig.
Jag är pinsamt noga med att tala om att jag inte är religiös, varför känner jag att jag måste trycka på det, i det här läget är det rent oförskämt men jag reflekterar inte ens över det.
Jag är också noga med att jag har band till trakten, det är viktigt för mig.
Det hänger ett stort kvinno-porträtt i den lilla kammaren, det enda porträttet i stugan, hennes klädsel säger 1800-tal.
--Vi hittade henne i likboden, hon var lärarinna här.
Likboden är större än pytte-stugan som var klockargården.
Störst är det som var skolan, skolan är större än herrgården som är större än kyrkan även om kyrkan är högst.
Den här kyrkan är den minsta i sitt slag.
Tänker att det blev så tack vare henne, kvinnor som hon.
Hon som lät hugga i stenen som finns kvar vid herrgården, kanske den enda av kvinna rest som skrev om sig själv som fått finnas kvar,
“Jag äger härmed dittan dattan stora områden.”
Här fortsatte man skydda henne.
--Kom gärna till en gudstjänst, bjuder dom in när vi skiljs åt.
Och jag tackar generat nej, det är inte min grej.
Jag skulle velat säga att jag gör min grej, det som kommer an på mig.
När jag ser till graven händer det att jag passar på att göra fint där jag tror att Tore ligger.
Tore kom från traktens då sämst skötta hem, en enda gång var vännerna hemma hos honom, dom hade aldrig sett maken till misär.
-- Jordgolv, alldeles svarta lakan, smutsigt överallt, det går inte att föreställa sig, vi trodde ingen kunde bo så, förfärades mannen som berättade ett trekvarts-sekel senare, och då var han ändå tonåring när det begav sig.
Det snuddades sen aldrig vid det, Tore var omtyckt men man generade honom aldrig igen med att gå hem till honom.
Tore grävde det stora utfallsdiket, så väl behövt, för hand, ja, det var tänkt att hans pappa och han skulle göra det tillsammans, det var nog så han sålde in det, men det var nog ändå förstått att det skulle bli Tore, 15, som ensam grävde allt.
--Det gick bra för Tore, han fick tag i en bra kvinna, mycket tragiskt att han inte blev gammal.
Det fanns uppfostringsanstalt, sånt, här, med omtalad hyllad metod.
En gång frågade jag om det aldrig var problem med det.
--Hmm...En gång när jag var grabb var det en som var dum mot en flicka, förstår du… Vi var skolkamrater, hon gick några klasser över mig.
Hennes farsa sköt honom, han kröp, långt, ända in på deras område. Och han dog där, på deras område, så det där tystades ju ner.
Det gick bra för henne, hon kom oftare och skötte grav än du, ja, hon är ju säkert död nu.
Så metoden var/är kanske hyllad, men det var inte bara den som var orsaken.
På avstånd ser jag hur hon, den mest lömska kvinnan av alla, hon i sjal, långsamt går förbi stugan där det har gjorts så fint.
Måtte dom inte bjuda in henne.
Dom
måste vara smartare än så.