Misslyckas gång på gång med framsteg

Jag vill mycket, har lämnat ett destruktivt liv bakom mig och försöker blicka framåt.

Äter antidepp som funkar bra och jag vill skaffa jobb och må bra.

Men ett djupt beroende drar mig tillbaka varje gång. Försöker äta bra, tränar nästan varje dag i perioder och sen när allt är som bäst och jag vill jobba så faller jag tillbaks och börjar om på 0. Oftast pågår återfallen några dagar innan jag kommer på fötter igen och samma visa upprepas.

Går och får hjälp och lämnar prov varje vecka som jag manipulerar och bortförklarar. Ljuger om att jag är drogfri fast jag inte är det för att inte ses som ett misslyckande. Får stöttande ord och stolta föräldrar när de märker att jag är nykter.

Är trött på att ta hjälp ifrån andra och vill klara mig själv.
Jag tror varje gång att ”denhär gången ska jag klara det och bygga ett nytt liv” men minsta motgång så tryter motivationen och jag faller tillbaks i gamla spår.

Känns som att jag inte vill ha en förändring men jag vet att jag måste annars vet jag att jag kommer dö.

Hur fan ska man klara dethär, jag är rädd för att ha ett vanligt Svensson liv med jobb och nykterhet även om jag vet att det är det jag behöver.

Hjulen spinner och jag kommer ingen vart... tips någon?

Fyfan! Exakt som om du skriver om mig! Jag har precis samma problem.

Varför vill du ha ett vanligt Svensson-liv? Det är ju inte precis eftersträvansvärt.

Ta det ett steg i taget. Du har dina mål. Det du saknar är en plan för hur du ska nå målet. Satsa inte för stort på en gång.

Sen beror ju mycket på attityden. Tycker du att allt känns skit så kommer det att vara skit. Ge fan i att sitta hemma och tycka synd om dig själv - det är bara destruktivt. Ta kommando över din situation i stället och se hellre glaset halvfullt än halvtomt. Börja där så går det vägen ska du se!

Ta det inte så allvarligt. Nån gång emellanåt så måste man släppa på ventilen. Att ha ambitionen att sluta helt - du som ändå verkar kunna hålla det någorlunda under kontroll - är ofta destruktivt och dåligt för själen. Att hela tiden ämna förneka sig själv.
Jag gissar på att du inte har någon så speciellt fantastisk vardag och det är där du får börja förändra. När du är nöjd med din vardag så kommer suget försvinna.

Jag tror (högst personligt) att man har svårt att nå mål så länge man inte erkänner läget både för sig själv och andra berörda. Det skaver att få beröm för falska framsteg. Du kan inte heller få adekvat hjälp och må bättre när omgivningen inte får rätt förutsättningar. Be honest.

Håller med om detta, kunde inte ha sagt det bättre själv, ''satsa inte för stort på en gång'' det är exakt det, man tar i alldeles för mycket i första portionen. Lyssna på DJ-Emerald, mycket klokt har jag hört från honom.

Edit: Ett svensson-liv är skit, bryr sig för mycket om vad alla andra tycker och tänker, den typiska jante individen.

Tack för svar hörni